På väg mot frigörelse (Den gröna cykeln)

En känsla av instängdhet. Det får jag när jag ser Den gröna cykeln som är den första film som spelats in i Saudiarabien, dessutom med en kvinnlig regissör, Haifaa Al-Mansour. Handlingen är osentimentalt, enkelt och lite långsamt berättad. Men det gör att man känner att det är äkta. Vi får lära oss mycket om vardagen i en annorlunda kultur.

Tioåriga Wadjda som spelas av Waad Mohammed är huvudperson. En pojke hon känner har en cykel, och Wadjda drömmer om att få köra i kapp med honom. Hon fastnar för en grön cykel som hon ser levereras till en butik. För att ha råd att köpa den anpassar hon sig till den grad att hon vinner en tävling som handlar om att recitera verser ur Koranen. Men räcker det? Cykla är inget som flickor ska ägna sig åt.

De får inte heller köra bil, så de måste ha chaufför. Flickor går naturligtvis i en skola enkom för flickor, och lärare och rektor vakar över deras moral in i minsta detalj.

När mannen i huset har andra män på besök får frun ställa maten på golvet utanför en stängd dörr. Ingen ska få se henne när hon är hemma utan de lager kläder hon tar på sig när hon går ut. Wadjdas pappa är stolt över fruns matlagningskonst. Men varken det eller något annat hindrar honom att ta en andra hustru.

På slutet är Wadjda och hennes mamma ensamma. Modern stöder Wadjda i hennes frihetslängtan. Det är det viktiga och positiva i filmen. Det lovar gott för framtiden. Även i verklighetens Saudiarabien kämpar kvinnor på för att skaffa sig ett större utrymme.

I Franciskus efterföljd (Ted Harris och Carolina Johansson, Att leva helhjärtat)

Att leva helhjärtat är en ruskigt uppfordrande boktitel, tycker jag, trots att den inte formuleras i imperativ. Undertiteln är: "Inspiration från Franciskus av Assisi". Ted Harris, präst i Adolf Fredriks församling i Stockholm och frilansjournalisten Carolina Johansson vill ge ett av den katolska kyrkans mest betydelsefulla helgon en plats i vår egen tid. Deras tajming är perfekt. Samma dag som den nye påven framträdde med sitt namn Franciskus lämnade de sitt manus till trycket.

Påven föddes som Jorge Mario Bergoglio och var ärkebiskop i Buenos Aires när han blev vald. I Argentina har Franciskus gjort sig känd för sitt engagemang för fattiga, bland annat genom att be argentinarna att inte resa till Rom när han blev utnämnd till kardinal utan hellre skänka pengarna till behövande. Han har också uppmärksammats för sitt enkla leverne som inneburit att han bott i en mindre lägenhet i Buenos Aires och avstått från privatchaufför. I stället har han gärna använt sig av kollektiva transportmedel

Det finns en hel del biografier om den helige Franciskus. Den första skrevs redan på 1200-talet av en av bröderna i den inre kretsen, Thomas av Celano. Många legender har också nedtecknats som den att han skulle ha blivit stigmatiserad, genomborrats av spikar på händer och fötter och blött ur ett hål i sidan. Att få sår liknande dem Jesus fick då han korsfästes ses i kyrkohistorien som en gåva till dem som inriktar sina liv mot att bli så Kristuslika som möjligt. De får då också del av hans lidande. Andra legender handlar om att Franciskus predikade för fåglar och att de och andra djur tydde sig till honom. Han är i dag Italiens skyddshelgon och även ekologins speciella helgon.

Inte mycket är bevarat av det han skrev för egen hand, men i boken har författarna med dikten Solsången som Franciskus skrev då han låg för döden 45 år gammal. Det är en enda lång lovsång till skaparen och hans skapelse: solen, månen, vinden, vattnet, elden och allt som bär frukt. En annan skrift, Brevet till alla troende, nämns ett par gånger. Då blir jag nyfiken. Jag skulle vilja veta något om vad det innehöll mer än att det var tänkt som ett stöd för de troende i vardagen.

Franciskus föds 1181 i Assisi i en rik köpmannafamilj. 1202 deltar han i strider mellan sin hemstad och grannstaden Perugia. Han blir tillfångatagen. Året i cellen innan han blir fri kan ses som en första station på hans andliga utveckling. Några år därefter beslutar han sig för att delta i krig igen men ändrar sig under en övernattning i Spoleto. Senare under ett besök i San Damiano hör han hur Gud talar till honom. Han hamnar i konflikt med sin far och lämnar hemmet för att leva som fattigmunk. Allmänt betraktas han som den mest Kristuslika av helgonen. Han besöker sjuka och fattiga och restaurerar kapell. Många vill ansluta sig till honom. Brödraskapet växer lavinartat till 5 000 anhängare sedan Franciskus fått påvens godkännande. En ung kvinna, Klara, känner sig också manad och hon får Franciskus hjälp att bygga ett kloster för kvinnor.

I dag finns det cirka 35 0000 "mindre bröder" som de kallades under Franciskus tid och som lever i den första orden. Dessutom finns det ungefär 1 000 klarissor i den andra orden. Franciskus skapade också en lekmannaorden som ger en form för hur man utan att vara munk eller nunna kan leva mer i enlighet med det gudomliga och i sin vardag skapa ett helare liv. Ted Harris tillhör denna tredje orden som nu omfattar mer än en miljon kvinnor och män.

För att återgå till det uppfordrande: Författarna skriver att vi inte ska bli som Franciskus och göra precis det han gjorde. Vi ska bli oss själva helt och fullt. Där får vi emellertid som honom förlita oss på att Gud har en plan med våra liv. Mer än trossatser handlar det om tro som en relation. Vi får öva oss i tillit: Det finns någon som vill vårt väl och vakar över oss.

I en radiointervju kan ni höra Ted Harris och Carolina Johansson själva berätta.

Nära i vardagen (Ulla-Lena Lundberg, Is)

En recensent i Gokväll rekommenderade Is, en bok av den finländska författaren Ulla-Lena Lundberg: Man kom så nära människorna. Det är den detaljrika vardagsskildringen som gör det.

Ulla-Lena Lundberg debuterade redan som 15-åring med en diktsamling. Sedan dess har hon producerat ett tjugotal verk i olika genrer.

Skeendet har biografisk bakgrund. Författarens far var präst och kom med sin hustru och lilla dotter till Kökar strax efter krigets slut. Kökar i den åländska skärgården benämns här Örarna.

I början av läsningen är det trivsamt med berättelsen om hur familjen inrättar sig i sitt nya hem. Hustrun står för deras lilla lantbruk som ska dryga ut inkomsterna. Det är så idylliskt. Mannen stortrivs med sin församling. De blir väl mottagna av invånarna. Fast ett mörker anas i kyrkoherden Petter Kummels tidigare liv. Hans odrägliga lycka står nog i relief mot en olycka som vi emellertid inte får veta något om. Lite gnissel finns kanske mellan makarna när det gäller barnuppfostran, och hustrun Mona är lite nervöst aktiv. Men mest tuffar skildringen på.

Det är några veckor sedan jag läste ut boken. Jag minns den som att den inte handlade om något särskilt, att den inte hade någon egentlig intrig - fast det inträffar en katastrof. Främst är det en miljöskildring av Kökar från tiden då författaren växte upp. Som sådan har den sina kvaliteter.

Arbetets lov (Vibeke Olsson, Amerikauret)

Trivsamt och hemtrevligt är ord som kommer till mig vid läsningen av Vibeke Olsson, Amerikauret. Det är den fjärde boken om Bricken som växer upp och bildar familj i Svartvik, där ett av Sundsvallstraktens många sågverk fanns. Men man måste inte ha läst de tidigare för att hänga med. Det finns många inbäddade tillbakablickar.

Titeln är fylld med symbolik. Klockans tickande bidrar till trivseln i det lilla krypin där en ordentlig husmor skurar med såpa varje lördag och lägger på rena trasmattor. Amerikauret är också ett bevis på den strävsamhet som Bricken, hennes make och de andra arbetarna står för. De lyckas spara efter att ha slitit och jobbat över vid utlastningen. Arbetets välsignelse handlar det mycket om i Vibeke Olssons böcker.

Uret ackompanjerar tidens gång in i ett nytt århundrade. 1899 blir 1900. En del får följa med. Andra dör undan. Det saknas inte tragik i denna bok. Men bekymren för det materiella är svåra och skjuter undan känslorna. Så blir det när man har små medel och lever under de villkor som verket ställer upp.

Vibeke Olsson är en kristen socialist enligt henne själv. Hon skildrar arbetarrörelsens framväxt, och i hennes berättelse är baptisternas demokratiska anda inte oväsentlig i kampen för rösträtten.

Andra viktiga teman är brännvinets förbannelse och dess positiva motpol den nyktra sammanhållningen. Författaren är en mästare i realism. Hon säger själv att språket är ett verktyg. Det är inte som hos mer experimenterande skribenter ett ämne i sig.