29 juni 2017

Guds tilltal (Eva Basch Kåhre, Jag skall ge er ett nytt hjärta)

Eva Basch Kåhre är psykoanalytiker och har skrivit böcker i psykiatri och om kristen tro. I "Jag skall ge er ett nytt hjärta" som alluderar på Hes 36:26 "Jag ska ta bort stenhjärtat" delger hon oss sin dagbok under en trettio dagars retreat hos jesuiterna i Dublin. Meningen är att hon ska meditera över bibelord i Ignatius av Loyolas tradition. Men hela tiden fladdrar hennes tankar i väg till barndomen och hennes tidigare liv. Basch Kåhre är uppvuxen i en familj, där modern och mormodern var judinnor men fadern "gojim", icke-jude. Detta ledde till konflikt när hon började intressera sig för existentiella och religiösa frågor.

Familjen bodde först i Wien. Hennes mor var en orädd person. Efter Österrikes anslutning till Hitler-Tyskland vaktade en tysk soldat ingången till mjölkaffären. Han sade att det inte var tillrådligt att en arisk kvinna handlade av en judisk affärsinnehavare. Då svarade modern att hon var judinna och tog sig förbi honom. Kort därefter flyttade lilla Eva med mor, far, mormor och morbror till Helsingfors. Där pågick krig i omgångar. Eva kände sig särskilt otrygg med sin orädda mor som agerade irrationellt i farliga situationer.

En natt hörde hon modern säga att om Gestapo hämtade dem skulle hon döda dottern för att rädda henne från koncentrationsläger. Det skrämde naturligtvis Eva oerhört. Vad hade modern för rätt att ta hennes liv? Det fanns de som kom tillbaka från lägren. Då bestämde hon sig för att klara sig på egen hand. Hon tränade på att andas lugnt och låtsas sova. Hon var på sin vakt. Och hon slutade gråta.

Dessa förhållningssätt hade hon kvar långt upp i mogen ålder. Hon hade ännu inte sovit en hel natt. Men "stenhjärtat" skulle komma att lösas upp. På retreaten kan hon gråta igen. Enligt hennes handledare Michael visar Gud på hennes rädslor så att hon kan bli fri från dem, så att hon kan bli mer öppen för livet och för Gud. Hon hade sedan barndomen på grund av bristande kunskap också varit rädd för att bli blind av sin närsynthet. Den rädslan hade liksom de andra hindrat henne från att leva fullt ut. Michael föreslår att hon ska gå igenom sitt liv och försöka se när Gud talade till henne.

Nästa kapitel har rubriken "Guds tilltal" och borgar för en spännande fortsättning. Under bokmässan i Göteborg kan intresserade söka upp Eva Basch Kåhre i Vulkan Medias monter.


13 juni 2017

Mammas födelsedag (Mjölby)

Statygruppen "Det kom en gång en mjölnare" (Elsie Dahlberg)
I dag, den 13 juni, är det min mamma Margaretas födelsedag, men hon är borta sedan sex år tillbaka. Därför åker jag ner från Stockholm till graven i Mjölby. Jag är glad att mina vuxna barn kommer ihåg mormor. De skickar meddelanden med hjärtan till mig. Varje måndag när min mamma var ledig från biblioteket var hon med dem, så jag kunde ägna mig åt min forskning. På deras begäran stod det spaghetti med köttfärssås på menyn. Varje måndag.

I graven ligger fem personer, så jag köper fem röda rosor. Mamma brukade också köpa rosor. Jag fortsätter traditionen. Hennes tvillingbror Hans, som alltså också har födelsedag i dag, dog i brusten blindtarm 14 år gammal. På stenen står det “Ske Guds vilja”. Det var kanske någon form av tröst. Men jag tror inte att Gud ville att en älskad bror och son skulle dö så ung. Det var mänskligheten som ännu inte hade kommit så långt som till att uppfinna penicillinet. Min mormor Gunhild, morfar Edvin och min pappa Erik är begravda på samma plats. (Det är synd att alla namn inte står på gravstenarna, tycker jag.)
Min morfars familjegrav, där mina föräldrar ligger.

Denna gång letar jag mig fram till min gammelmormors och hennes mans grav. Anna fick tolv barn. Hon blev änka 25 år gammal med en son och med min mormor i magen. Tuberkulosen var boven. Hon gifte om sig med Rickard som hon fick tio barn med. Rickard var kvarnförman. Kvarnen var förstås en viktig arbetsplats i Mjölby. Anna fick föreningen Östergötlands barns medalj för god moderlig gärning vid en högtidlighet i kyrkan. Hon brukade säga att bara inget av barnen gick bort före henne. Hon dog i januari 1964. Min mormor som var hjärtsjuk dog i oktober samma år 64 år gammal. Lika gammal som jag är nu.
Här vilar min mormorsmor som fick tolv barn.

1 juni 2017

Pingsten och Den heliga anden

Den heliga Ande som en duva i Peterskyrkan.
Helgen som kommer är det pingst, hänryckningens tid, som vi säger. Naturen står i full blom, och många väljer att gifta sig just i pingst. Det är en stor kyrklig högtid. Det var en vallfärdshögtid på Jesu tid. Många människor hade samlats i Jerusalem och blev vittnen till hur lärjungarna fick ta emot den heliga anden. "Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem." Det kan vi läsa i Apostlagärningarnas andra kapitel. Många folk med olika språk hade vandrat till Jerusalem, och alla blev förvirrade när de hörde just sitt språk talas. Guds gärningar förkunnades på allas språk. Budskapet var universellt.

Några trodde att lärjungarna hade druckit sig fulla på halvjäst vin. Men Petrus trädde fram och sade att ingen var berusad. Det var ju morgon. I stället knöt han an händelsen till tidigare profetior. Profeten Joel hade till exempel sagt att Gud ska utgjuta sin ande över alla människor.

Pingstdagen inträffar 50 dagar efter påsk. Den brukar kallas kyrkans födelsedag. Petrus talade till folket om Jesus och sade: "ni lät laglösa spika fast och döda honom". Men om de omvände sig och lät sig döpas i Jesu Kristi namn skulle de få förlåtelse för sina synder. "Då får ni den heliga anden som gåva."

Men i Apostlagärningarna kan vi också läsa om hur Petrus och Johannes ställdes inför rådet och förbjöds tala eller undervisa i Jesu namn. När de blivit fria igen sökte de upp de sina. Då började alla högt be till Gud om att våga fortsätta förkunna Herrens ord. När de hade slutat be skakade marken där de hade samlats, de fylldes de på nytt av den heliga anden "och förkunnade frimodigt Guds ord".

Deras djärvhet återfinns hos de hårt drabbade kopterna i Egypten som utsatts för flera terrordåd av IS. Biskop Thomas som nyligen besökte Stockholm och träffade Gunnar Lind, ledaren för vår bibelgrupp, sade att folk fått respekt för kopterna som vågar hålla fast vid sin tro. De skulle kunna gå under jorden eller konvertera, men under påsken hade deras kyrkor varit fulla.

Om detta talade vi på vårt sista möte före sommaren. Den 13 september ses vi igen. Men så länge vill jag inte vara tyst på min blogg. Jag hoppas återkomma om ett par veckor med något andligt eller kulturellt. Trevlig sommar! så länge.