16 februari 2017

Stridssamtalen

I bibelgruppen har vi kommit fram till Lukas 20. Där finns flera av "stridssamtalen". Det är när översteprästerna och de skriftlärda försöker sätta dit Jesus. De frågade om han har fullmakt att undervisa i templet. Då svarade han med en fråga, om Johannes dop kom från himlen eller människor. De överlade med varandra. Om de skulle svara himlen skulle Jesus fråga varför de då inte trodde på Johannes. Om de svarade från människor skulle folket stena dem, för folket var övertygade om att Johannes var en profet. De vågade inte svara. Vad de än sa skulle det bli fel. Jesus slutord blev: "I så fall talar jag inte heller om för er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om den vanskötta vingården är riktad mot översteprästerna. Där konfronterar Jesus dem ordentligt. Bakgrunden är att de inför hårda bud och inger skam hos folket i stället för att vårda det. Vingården är en kärlekens symbol, vilket framgår också i Jesaja och i Höga visan.

I Frågan om skatt till kejsaren skickar de skriftlärda fram några som ska beslå Jesus med ett yttrande så han kan överlämnas till överståthållaren. Först försöker de ställa in sig: "Mästare, vi vet att vad du säger i din undervisning är riktigt och att du inte tar hänsyn till person utan verkligen lär oss Guds väg. Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?" Jesus genomskådar deras list. "Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?" När de svarat "kejsaren" säger han: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." Detta är välbekanta ord för oss, "och de häpnade över hans svar och teg". Jag tycker det är imponerande hur konkret och pedagogisk Jesus är.

I Bibeln framgår förstås den tidens levnadssätt. Sadukeerna förnekade att det fanns en uppståndelse. En änka som varit gift med sju bröder, vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Den frågan ställer de till Jesus. Han svarar att de som befinns värdiga att komma till den andra världen de gifter sig inte och blir inte bortgifta. Uppståndelsen handlar alltså om ett helt annat liv än det på jorden.

Lukas kap 21 får ni läsa själva. Där tog stiftet i min penna slut - igen!

2 februari 2017

"Hos Jesus får man en ny chans."

Sackaios i trädet
Det hände inte särskilt mycket i bibelgruppen i går, känns det som, men desto mer i texterna förstås. I Lukas 19 får vi möta tullindrivaren Sackaios som är så kort att han måste klättra upp i ett träd för att kunna se Jesus som ska gå förbi. När Jesus får syn på honom säger han att han vill gästa hans hem. Då lovar Sackaios att hälften av vad han äger ska han ge till de fattiga. Och om han har pressat pengar ur någon ska han ge tillbaka fyrdubbelt.

De som bevittnade detta förargade sig över att Jesus tog in hos en syndare. Sackaios var en förrädare som arbetade för ockupationsmakten, och han hade också förmodligen frestats att dra in lite extra tull för egen del. Det viktiga här är att Jesus ser på honom med respekt. Jesus ser de små. I detta fall var det bokstavligen en kort man, en som man kanske hade drivit med för hans litenhet. Troligen var han ensam också. Hans yrke såg man på med förakt. Vår samtalsledare sa att detta bibelställe har betytt mycket för många. Hos Jesus får man en ny chans.

Sedan följer ett långt stycke, "Liknelsen om de tio punden". På slutet står välkända men som det verkar grymma ord: "var och en som har, han skall få, men den som inte har, från  honom skall tas också det han har". Texten handlar om en kung som reser till fjärran land och låter sina tjänare förvalta hans pund. Det finns ingen plats i texten, där man kan fästa liknelsen. Bo Giertz säger också i en kommentar att det är svårt att urskilja vad som är Guds rike och vad som är den omgivande miljön. Det är klart att det är otillfredsställande för oss som läser att vi inte får ut något av texten.

Därefter följer "Intåget i Jerusalem". När de närmar sig Betfage och Betania, där Marta och Maria bor och som de brukar besöka, sänder Jesus ut lärjungarna att hämta en åsna åt honom. Gunnar berättar att i Betfage finns en kyrka och inne i den en pelare med ett järnstaket runt. Det var på den stenen som Jesus stod upp för att sätta sig på åsnan.

När Jesus är på väg ner till staden från Olivberget börjar lärjungarna med glädje att prisa Gud för alla underverk som de har sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn." Några fariséer ber Jesus att tysta dem. Då svarar han att "om de tiger kommer stenarna att ropa". Starka ord. Denna text läses på Palmsöndagen som inleder påskveckan.

I stycket "Templet rensas" kör Jesus ut dem som driver handel där. "Mitt hus skall vara ett bönens hus." Så står det i skriften, säger Jesus. Det kan ha varit handel som ingick i kulten, saker som skulle frambäras som offer, men kanske annat också. Kanske slogs försäljarna och kivades om kunderna. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare försökte röja Jesus ur vägen men de visste inte hur "för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom". Så god var fortfarande Jesus ställning i Jerusalem.