26 februari 2018

Några tips inför bokrean 2018

Har du inte läst Elena Ferrantes berömda kvartett från Neapel som inleds med ”Min fantastiska väninna”, så gör det nu! Köp alla fyra böckerna på rean! Jag var själv avvaktande ett tag. Det är jag när något upphöjs till skyarna. Men sen blev jag fast. De första hundra sidorna kan upplevas som något sega, men jag råder dig att ta dig igenom dem. Belöningen blir riklig.

Vibeke Olsson är en författare som jag uppskattar mycket, både när hon skriver om de första kristna i romarriket eller om Bricken och människorna på sågverket i Svartvik. Sex volymer har det blivit om Bricken. De fem första finns nu alla i pocket. Den fjärde, ”Amerikauret” och den femte ”Glödens färger” finns också som inbundna på rean. Jag tror att det går bra att läsa den sistnämnda utan att ha läst de tidigare. I den boken sammanfattas mycket av Brickens strävsamma liv. Återblickar görs till människor hon älskat och mist.

Jenny Rogneby, kriminolog med egen erfarenhet av brottsutredningar, har jag utsett till Sveriges nya deckardrottning. Hennes polis Leona är av en sort jag inte tidigare mött. Lagens råmärken gäller inte för henne. Uppföljaren till succédebuten ”Tärningen är kastad”, som finns i pocket, är med på rean. ”Alla medel tillåtna” kan du få inbunden till en billig penning.

En barnbok vill jag ha med. Berättelserna om Mamma Mu, som är en ko, och Kråkan av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist är underbara och älskade av de små. På rean finns bland andra ”Mera fart Mamma Mu”. Titeln är spännande, tycker jag. Kråkan tar initiativet. I de andra som jag läst för mina barnbarn är det Mamma Mu som är påhittig och optimistisk. Nu hoppas jag att detta smittats av på Kråkan som jag tidigare mött som sorgsen, konventionell och pessimistisk.

1 februari 2018

Gudstjänsten i Troas (Bibelgruppen)

Bibelgruppen får en ny medlem, Carina. Roligt. Vi inleder med bön om en givande kväll. Vår samtalsledare Gunnar poängterar hur lyckliga vi kan vara som får samlas i fred och frihet. Lika lätt är det inte för hans egyptiska vänner. De bygger en ny kyrka men har svårt med pengar och saknar trygghet i arbetet. Det har hänt att kyrkobyggen har raserats av fiender.

Vi fortsätter med Apostlagärningarna och Paulus missionsresor. Någon undrar varför inte alla kom till tro under Jesus tid på jorden. Gunnar svarar att det var en mycket kort tid - något år - som Jesus predikade. Det blir lärjungarna som får uppdraget att föra ut budskapet. Det är just det vi läser om.

I kapitel 20 skildras måltiden i Troas innan Paulus reser vidare. Peter Halldorf skriver i "Andens folk" att det är den första beskrivningen i Apostlagärningarna av hur Paulus verkar i en helt kristen miljö. Det är också ett av de tidigaste beläggen för att söndagen, uppståndelsens dag, har ersatt sabbaten som den unga kyrkans gudstjänstdag. Lukas, författaren till Apostlagärningarna, framhåller att syftet med sammankomsten var att "bryta bröd". Det antyder att nattvarden mycket tidigt utgjorde centrum i gudstjänsten.

Paulus höll vid det här tillfället en mycket lång predikan. Vid midnatt ramlade en ung man, som satt sig i fönstret och fallit i sömn, ner från tredje våningen och slog ihjäl sig. Paulus lade sig då över honom och väckte honom till liv igen. Därefter återupptog han sin predikan som varade ända till gryningen. (I dag finns någon slags gräns för en predikan, ungefär en kvart. Bra, för det finns de som inte kan sluta, säger Gunnar.) Det blir, skriver Halldorf om mötet i Troas, på samma gång en sakramental (nattvarden), karismatisk (predikan) och profetisk sammankomst. De gammaltestamentliga profeterna Elia och Elisa använde sig på liknande sätt av Guds kraft för att återuppväcka döda.

De första av Jesus efterföljare kallades Vägens folk. Gunnar menar att bordet är en minst lika viktig symbol som vägen. Måltiden i gemenskap pekar framåt mot Guds rike.

Vi kommer att tala om nutidens nattvard i våra kyrkor. Det har kommit kritik mot det gående nattvardsbordet. Men det finns de som har kvar duklagen, att man går fram och fyller halvcirkeln framför altaret, tar emot bröd och vin och välsignelsen. Efter det går man tillbaka till bänken, och det är nästa lags tur. I Ersta gör man fortfarande så. Också i Jämtland som en medlem i bibelgruppen kommer ifrån.

Sedan hamnar vi återigen i frågan om varför judarna inte tror att Jesus är Messias. Det är för att han ska komma med fredsriket. Gunnar berättar om en pojke som gick i bibelskola i Jerusalem. Han kom sent till en lektion, rusade in och ropade att Messias hade kommit. Då gick läraren ut på balkongen och tittade. Nej, svarade han, jag ser en hund som jagar en katt.