tag:blogger.com,1999:blog-59064287768038045602024-03-17T16:16:39.611+01:00Kultur och troAnne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.comBlogger320125tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-89131640632240424002024-03-17T16:16:00.000+01:002024-03-17T16:16:08.187+01:00Är uppståndelsen sann? (Dick Harrison, "Jesus")<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhF8Pvbaujr_DgalUrnTZRLOAdfVoA0U_u-orZZ6zhyphenhyphen_ib9hp6HbF1-YyWtHFh2fpf-mHsNuJ73nJWc2ccjlSTVrhuK3mEFmABhbyBPyWxPozwbLEpqZAUm1U3u9VWPo9APMfQIERji2irsrTifWv6JeGFVPe-mgQWXgS5Gv2EbV6v6mI9qCIApCYhdnZSw/s311/harrison%20jesus.webp" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="311" data-original-width="200" height="311" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhF8Pvbaujr_DgalUrnTZRLOAdfVoA0U_u-orZZ6zhyphenhyphen_ib9hp6HbF1-YyWtHFh2fpf-mHsNuJ73nJWc2ccjlSTVrhuK3mEFmABhbyBPyWxPozwbLEpqZAUm1U3u9VWPo9APMfQIERji2irsrTifWv6JeGFVPe-mgQWXgS5Gv2EbV6v6mI9qCIApCYhdnZSw/s1600/harrison%20jesus.webp" width="200" /></a></div>Jag tycker mig känna Jesus ganska väl genom evangelierna och Svenska kyrkans tradition. Men på bokrean fick jag syn på Dick Harrisons "Jesus" och blev nyfiken på hur en historiker uppfattar honom och händelserna omkring.<p></p><p>Först konstaterar han att Jesus var en historisk person men att vi inte vet hur han såg ut. Bland icke-kristna skribenter kan judiske Flavius Josefus nämnas som vid första seklets slut hade en notis om "Jesus, en vis man". Denne anklagades av högt uppsatta judar. Pontius Pilatus lät döma och korsfästa honom. Men hans anhängare, de kristna, fortsatte att vörda honom. </p><p>De huvudsakliga källorna om Jesu liv är emellertid de fyra evangelierna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Markus, det äldsta, skrevs någon gång mellan år 60 och 75. De tre första kallas för synoptikerna, de samsynta. Johannes, som är det yngsta evangeliet, avviker vad gäller kronologin och viktiga händelser. Vinmiraklet i Kana och återuppväckandet av Lasaros finns bara hos Johannes. Synoptikerna beskriver Jesus som en barmhärtig och fördomsfri människa, skriver Harrison. Johannes lägger stor tyngd vid hans gudomlighet.</p><p>Det finns ingen anledning att ifrågasätta Jesu dop. Jesus inledde sin verksamhet efter att Johannes döparen fängslats. I de synoptiska evangelierna kan vi läsa att Jesus stod i centrum för en gruppering i Galileen. Det fanns flera andra rörelser inom judendomen, men Jesu väckelserörelse skilde sig från dem. Han tog emot alla slags människor i sin krets: fiskare, tullindrivare, - och kvinnor. Det var inte vanligt. Han välkomnade barn, prostituerade och äktenskapsbryterskor. Han satte sig över judiska fördomar mot samarier och romare. Maria från Magdala var en kvinna som fick en viktig roll. Hon följde Jesus och lärjungarna genom Galileen, närvarade vid korsfästningen och blev den första att vittna om hans uppståndelse. Att hon skulle ha varit en prostituerad var ett påhitt av Medeltiden.</p><p>Dick Harrison resonerar kring flera händelsers historiska trovärdighet, men här tar jag bara upp det som är svårast att förstå för icke-kristna, det vill säga uppståndelsen. Han menar att en av följande fem saker skett: </p><p>Maria från Magdala och de andra kvinnorna skulle ha tagit bort stenen framför graven, burit ut Jesu kropp och begravt den i hemlighet någon annanstans. Men då skulle Pontius Pilatus vakter inte funnits där och ingripit.</p><p>Lärjungarna själva skulle ha tagit bort kroppen. Då skulle inte heller vakterna gjort sitt arbete. Det förutsätter också att lärjungarna spelade förvånade när de uppskrämda kvinnorna uppsökte dem.</p><p>Romarna skulle ha tagit bort kroppen. Men vad skulle de haft för motiv till det?</p><p>Jesus skulle ha dödförklarats för tidigt, vaknat upp och smitit iväg till ett anonymt liv. Då skulle det heller inte funnits vakter som ingripit.</p><p>Det femte och sista är att Jesus verkligen uppstod.</p><p>Om det varit ett mysterium i en deckare skulle nog det mesta peka mot kvinnorna, skriver Harrison. De kanske hade fått vakternas hjälp att lyfta bort stenen för att smörja kroppen och sedan passat på att smussla undan den. Om vi emellertid förutsätter att vakterna gjorde sitt jobb ordentligt utan att avvika, somna eller mutas, återstår bara att Jesus uppstod från dödsriket. Sherlock Holmes skulle ha sagt att om du utesluter alla andra möjliga lösningar måste den enda som återstår, även om den förefaller osannolik, vara den sanna. </p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-18155979998094046782024-03-14T16:29:00.002+01:002024-03-14T16:29:54.654+01:00"Samtal pågår" på Stockholms stadsbibliotek om supervalåret 2024<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5JYbd6RyA7kPO7gz6aWCjv5vGJ4UNOxgC_EQNWrxbN4pxl1JIQQYfmWzfjsD7kTsfcnndC3IYo2Oj1esK5q1m8bi9ZuZS2SR5DmN9akbU2P6dADsDoJMtAlJoYMwvt-K4DF4rrLASSx9edicWzx-L6zWxHritEZgSfixHNN-fKmdQxGHBrZfBgVqoM5q5/s1360/htull%20bibl.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1020" data-original-width="1360" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5JYbd6RyA7kPO7gz6aWCjv5vGJ4UNOxgC_EQNWrxbN4pxl1JIQQYfmWzfjsD7kTsfcnndC3IYo2Oj1esK5q1m8bi9ZuZS2SR5DmN9akbU2P6dADsDoJMtAlJoYMwvt-K4DF4rrLASSx9edicWzx-L6zWxHritEZgSfixHNN-fKmdQxGHBrZfBgVqoM5q5/s320/htull%20bibl.jpg" width="320" /></a></div>Igår kväll lyssnade jag på ett intressant samtal på Hornstulls bibliotek med anledning av det som kallas för supervalåret 2024, då 76 länder i världen går till val. Moderator var journalisten Christian Catomeris. I panelen satt Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi, Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute och Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi.<div><br /><div>Ämnen som avhandlades var demokratins ställning, klimatet och ekonomin. De val som kanske mest fångar vårt intresse här i Sverige är valen i USA och Ryssland samt valet till Europaparlamentet. </div><div><br /></div><div>Trump har stora chanser att ånyo bli vald till president. Det kommer i så fall att få svåra konsekvenser, både för demokratin, Nato och klimatet. Han godkände inte resultatet vid förra valet och är misstänkt för att ha initierat stormningen av den amerikanska kongressbyggnaden 2021. Calmfors menade att Trump 2.0 skulle bli värre än den förra versionen. Trump omger sig nu med idel likasinnade som inte har någon vilja att stoppa honom. Men allvarligast enligt Calmfors är att vi med honom på presidentposten inte längre kan räkna med att bli skyddade av USA:s kärnvapenparaply. Det ökar risken för att Putin skulle använda kärnvapen. Ekonomiskt skulle Trumps tillträde leda till en ökande protektionism. Han har utlovat högre tullar, vilket är dåligt för tillväxten.</div></div><div><br /></div><div>Åsa Wikforss använde sig av begreppet elektoral autokrati och gav Orbans Ungern som exempel. Ungern är ingen demokrati. Det säger alla de institut som studerat saken. Man har fria val, men den folkvalda ledaren har kontroll över pressen. Wikforss underströk vikten av kunskap. Folkbildning kan stå emot en odemokratisk utveckling i ett land. Polen har med det senaste valresultatet börjat vända en negativ utveckling. Möjligheten finns, eftersom Polen har ett starkare civilsamhälle, påpekade någon.</div><div><br /></div><div>EU-valet kan leda till att högerpopulisterna får en 25-procentig andel av rösterna. Det skulle kunna sända dåliga signaler till de nationella parlamenten, och klimatpolitiken riskerar att bli lidande. Åsa Persson framhöll att EU ska halvera utsläppen till 2030 (jämfört med 1990 års nivåer). Det ska alltså ske under nästa mandatperiod. Det är viktigt att Sverige jobbar mer aktivt när det gäller omställningen och inte bara förlitar sig på EU. Calmfors insköt att han var enormt besviken på politikerna. När elpriset var högt på grund av brist tävlade de om att kompensera befolkningen för det. Man ska inte subventionera prisökningar på energi, enligt Calmfors.</div><div><br /></div><div>Vad gäller presidentvalet i Ryssland är det dystert. Det fanns visserligen en röst i publiken som tyckte att väst skulle upplysa ryska folket i stället för att kriga. Panelen såg inte den möjligheten.</div>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-10010749449347015602024-02-14T17:34:00.003+01:002024-02-14T17:34:45.811+01:00Jag lär mig lite om Muhammed (Klas Grinell, Muhammed)<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVoWTS7MWafmRKFt1B3bhi_uSR9IbM0JqairIIDskancfpMHnoGgf5Bc5G31aUDL0KxicItHsBYBQQp9T9RoLpLx-zH-uTe72vtvcgEpF-rnOHF16TXKZosn6AApRIul70jAcdWXUku54WY_bQFy1sMY1UT7rKbR-OvDRij2JStkJOYkrOtOG4-lQ3qReZ/s310/muhammed.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="310" data-original-width="200" height="310" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVoWTS7MWafmRKFt1B3bhi_uSR9IbM0JqairIIDskancfpMHnoGgf5Bc5G31aUDL0KxicItHsBYBQQp9T9RoLpLx-zH-uTe72vtvcgEpF-rnOHF16TXKZosn6AApRIul70jAcdWXUku54WY_bQFy1sMY1UT7rKbR-OvDRij2JStkJOYkrOtOG4-lQ3qReZ/s1600/muhammed.jpg" width="200" /></a></div>Det har kommit en ny bok om Muhammed. Klas Grinell kom att intressera sig för den muslimska världen när han arbetade som guide. Nu är han docent i idéhistoria med inriktning på islamisk tradition, kulturarv och filosofi. I sin bok "Muhammed" lutar han sig mot Ibn Ishaqs klassiska biografi över profeten. På slutet finns en litteraturförteckning som också innehåller andra översatta källor. <p></p><p>Jag hade tidigare bläddrat lite i "Koranen", en pocketutgåva på svenska som min man fick för längesen när han var lärare i svenska för invandrare. Koranen är en samling uppenbarelser som profeten Muhammed fått. Annars känner jag mest till avarter av islam som IS ideologi och diverse sharialagar som i och för sig är vanliga i muslimska länder. Grinell går in på de avsnitt i Koranen som handlar om kvinnors kläder men finner inget om någon slöja eller att klädnaden ska svepas över hår eller ansikte. Det står att de ska noga svepa om sig sina ytterplagg och täcka barmen. </p><p>I dag framhålls Muhammed som pedofil i islamkritiska sammanhang. Det var Muhammeds hustru Aisha som själv berättade när hon var gammal att äktenskapet med profeten fullbordades när hon var nio år. Han var då 50. Man kan hitta flera uppgifter om detta som säger emot varandra. Men att Muhammed tog sig en barnbrud är den breda tradition som gäller, enligt Grinell.</p><p>Södra Arabien, där Muhammed levde och verkade på 600-talet, var under hans tid nära knutet till den persiska imperiemakten. I Arabien bodde judar, kristna och zoroastrier. Muhammed började profetera i Mecka, men hans församling blev utsatt för förföljelse och angrepp. Han blev emellertid inbjuden av två viktiga stammar i Medina att bli deras oberoende ledare. Det skedde år 622 i vår tideräkning och blev starten på den arabiska. </p><p>I Grinells bok får vi läsa om många krigshandlingar. Slaget i Badr mot meckanerna var muslimernas första slag. En stor del av berättelserna om Muhammed består av strider. De var viktiga för att göra Muhammed till den världshistoriska ledare han blev. Det var emellertid bara en gång som Muhammed själv dödade någon, kan vi läsa. Muhammed är islams etiska föredöme. Han är i berättelserna tålmodig, lugn, modig, rättvis, kysk och generös. </p><p>Vid ett tillfälle anföll en judisk stam Medina. De svek därmed ett avtal, och många av dem avrättades. Att de var judar framhålls inte i de klassiska källorna. Det är först med Israel-Palestina-konflikten som antisemitismen blivit framträdande i den muslimska världen, menar Grinell.</p><p>En annan sak är att man inte kan rättfärdiga mäns våld mot kvinnor med Muhammeds exempel. Det framkommer på flera ställen i berättelserna om honom att han behandlade sina fruar vänligt och med respekt. Det var oklart hur många fruar Muhammed hade. Många tror att det var tio eller elva. Det är också oklart hur många barn han hade. Bara en dotter, Fatima, lär ha överlevt honom. </p><p>Så småningom kunde Muhammed med en stor här erövra Mecka. Han red på sin kamel runt Kaba, gick sedan in och rensade patriarken Abrahams helgedom från gudabilder. Han ställde sig på trappan och höll en kort predikan, då han inbjöd folket att anta islam.</p><p>Ytterligare ett år senare gjorde Muhammed en ny vallfärd. Då höll han sin avskedspredikan som innehöll islams fem pelare. "Bekänn er tro till Gud, förrätta de fem bönerna, fasta under månaden ramadan och betala era allmosor utan protester. Företa vallfärden till er Herres helgedom". Den 8 juni år 632 dog Muhammed i Medina. </p><p>Genom Klas Grinells bok om Muhammed har jag vidgat min allmänbildning något i alla fall. Jag kan förstås inte undgå att jämföra med Jesus som inte aspirerade på någon världslig makt. </p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-75713430791984800102024-02-10T17:31:00.001+01:002024-02-10T17:31:46.659+01:00En modig bok med moraliska krav (Peter Halldorf, "Guds Israel? I profeternas spår genom omstritt land"<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-c2uc0fFgi5XDV_9AMzNS1y154h1u3WBWy-vk1JA-rE4z59uce5W_rrQfzmLCsi-FeKnTFYgLzU899zaqG-x96TbyVkP7DzvI1TaFD5tUgPApD3LGe7jgZ6CmSrsVM3jy2okprKxbFlpN6LgMhyphenhyphenLl4EONAopQL0fMkAAPjZSPUKEJVJd_7Tebd_uRHsSi/s326/Guds%20Israel.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="326" data-original-width="200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-c2uc0fFgi5XDV_9AMzNS1y154h1u3WBWy-vk1JA-rE4z59uce5W_rrQfzmLCsi-FeKnTFYgLzU899zaqG-x96TbyVkP7DzvI1TaFD5tUgPApD3LGe7jgZ6CmSrsVM3jy2okprKxbFlpN6LgMhyphenhyphenLl4EONAopQL0fMkAAPjZSPUKEJVJd_7Tebd_uRHsSi/s320/Guds%20Israel.jpg" width="196" /></a></div><span style="font-family: arial;">Israel nämns för första gången i Bibeln. Israels folk blir utvalt i berättelsen om Israels förfäder i Första Moseboken och i historien om befrielsen ur Egypten i Andra Moseboken. De är utvalda, inte för att de utmärkt sig bland andra utan för att Herren fäst sig vi dem, som det står.</span><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Peter Halldorf, författare, redaktör och tidigare pastor i Pingströrelsen, ställer sig den kritiska frågan hur förbundets folk förhåller sig till den moderna staten Israel och dess politik. Gud säger: "Ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud". Förbundet är ett kärleksavtal. Det innebär en "genuin ömsesidighet", skriver den judiske filosofen Emmanuel Levinas.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">I den hebreiska Bibeln beskrivs Israels kallelse som ett tecken för en gemenskap som vittnar om Guds vishet och rättfärdighet, </span></div><div><span style="font-family: arial;">Profeterna formulerar en frän kritik av de attityder och maktstrukturer som har utvecklats i antikens Israel. I Jeremias bok är människorna trolösa och giriga. Profeterna har tillit till att Gud leder historien mot ett mål, men det är inte likgiltigt vilka val människorna gör. Hopp är inget abstrakt, säger Jean Zaru, som Halldorf träffar. Hon är den enda kvinnliga kyrkoledaren i Mellanöstern. Hoppas du på frihet måste du arbeta för frihet. Hoppas du på fred måste du arbeta för fred.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Sion blev i den judiska traditionen liktydigt med Jerusalem men efter att babylonierna lagt staden i ruiner också med folkets förlorade hemland. Sionismen som politisk rörelse föddes vid 1800-talets slut. Pogromer i Östeuropa och Ryssland fick många judar att invandra till Palestina. 1914 fanns där 85 000 judar och 700 000 araber. På en sionistkongress 1921 lade Martin Buber fram en resolution som manade till ett hederligt samförstånd med det arabiska folket. Men hans tankar utmanades av en rörelse mot svärdet och makten. </span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Efter första världskriget och osmanska rikets fall blev Palestina som bekant ett brittiskt mandat. Den brittiske utrikesministern Arthur Balfour, som var kristen sionist, verkade för att ge judarna ett hemland. Efter Förintelsen erkändes Israel som en självständig stat av FN. Då, när judarna efter flera tusen år i exil äntligen fått återvända till sitt land uppstod ett moralens och värderingarnas eldprov, som Anita Goldman uttryckt det. </span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Araber som opponerat sig mot den ökande judiska invandringen hade utfört terrorattacker, och en judisk terrorism hade riktat sig mot det brittiska styret. Britterna betraktades som förrädare, eftersom de stod för en lösning som även gällde palestinierna. Vid ett blodigt attentat mot ett hotell i Jerusalem 1946 dödades 91 personer. Attentatet utfördes av en organisation, där Menachem Begin var en av ledarna. Han skulle sedermera bli Israels premiärminister. Samma terrorgrupp genomförde i april, bara en månad före utropandet av Israel, en massaker i byn Deir Yassin utanför Jerusalem. 256 män, kvinnor och barn, varav 30 spädbarn, dödades urskillningslöst och deras lik skändades. </span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Efter utropandet av den judiska staten angrep de omgivande arabländerna Israel. Den svenske diplomaten Folke Bernadotte blev FN:s utsände medlare. Han presenterade ett förslag, där Israel erkändes men gränserna drogs mer rättvist. Det ledde till hans död. Mannen som avlossade skotten från en kulsprutepistol blev senare livvakt åt premiärminister Ben-Gurion.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">I det som israelerna kallar självständighetskriget 1948 utökade Israel sitt område med 40 procent jämför med det förslag FN utarbetat. De områden arabstaterna erövrade återockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967. </span><span style="font-family: arial;">Jeshajahu Leibowitz, ortodox jude, har kallats för Jerusalems moderna profet. Han varnade för vad som skulle komma efter att Israel ockuperat Gaza och Västbanken. "Israel upphörde att vara en stat för det judiska folket och blev en apparat för judars påtvingade herravälde över ett annat folk."</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Hamas ville förstås med sin massaker den 7 oktober 2023 skapa skräck. Men terrorister vill också framkalla vedergällning så att offren själva blir förövare. Hur kan den svårt drabbade undvika den fällan? undrar Halldorf. Kanske genom att fråga sig: Vad vill mina värsta fiender se mig göra? Hur kan jag välja att göra det motsatta?</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Israel lämnade 2005 Gazaremsan på dåvarande premiärministern Ariel Sharons initiativ. Vid det palestinska parlamentsvalet 2007 vann Hamas. Israel inledde sin blockad och stängde av befolkningen från omvärlden. Där råder nu en diktatur med starkt förtryck. Unga män utan framtidshopp har anslutit sig till Hamas och genomförde de bestialiska dåden.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Efter det som hänt får det sägas vara modigt av en så betydande person i den svenska kristenheten att ge ut boken "Guds Israel?". Peter Halldorf sammanfattar: "Att ta Israels kallelse på allvar och erkänna den israeliska statens legitimitet, dess rätt att inte behöva vara utsatt för angrepp och hot om terror, kan aldrig innebära att inga frågor får ställas om den israeliska regeringens moraliska ansvar."</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"> </span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div> <p></p><p></p></div>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-19364948766628203742023-11-17T15:38:00.002+01:002023-11-17T15:42:24.832+01:00Nu är jag fri igen!<span style="font-family: arial;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdAqOtmzwluryoMbIPNEo8jQ7AoPWDwvHTxIkgSJVq-YsG6ueYnFbWyZPu9X2nkzfLZtG2fpDfXzoe_2ow_ay2peseA7Duo2j2r_AFLKJWyBvse9hjOJS6U7u_vHpt06pRwvTx27Sjb1REO-LOVKtc6BZdzybeZi_skRJspyj7ajFIToqstajPFej8NNoi/s640/Barlach1.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdAqOtmzwluryoMbIPNEo8jQ7AoPWDwvHTxIkgSJVq-YsG6ueYnFbWyZPu9X2nkzfLZtG2fpDfXzoe_2ow_ay2peseA7Duo2j2r_AFLKJWyBvse9hjOJS6U7u_vHpt06pRwvTx27Sjb1REO-LOVKtc6BZdzybeZi_skRJspyj7ajFIToqstajPFej8NNoi/s320/Barlach1.jpg" width="240" /></a></div><br />Jag har vittnat om att Jesus var med och befriade mig från ångest för tio år sen. Jag fick ett nytt liv. Men den senaste tiden har jag börjat tvivla. Jag har haft oro i kroppen och tankarna. Kanske den medicin jag fick av min läkare då har slutat verka? Är det ångesten som smyger sig på igen? Vad händer då? Blir jag inlagd på psyket för att prova ut ny medicin? Kanske man inte kan använda samma så länge som jag gjort?</span><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Jag försöker ta mig ur det hårda greppet själv, hoppas jag kommer tillbaka, försöker göra saker som jag brukar må bra av. Det kan fungera någon dag. Så kommer något som kryper i mig igen.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Igår ringer jag superstressad en psykiatrisk mottagning. Ska jag få hjälp? Eller måste det till remiss först från vårdcentralen? Nej, jag får en tid i dag kl 10! Stressen sitter kvar under gårdagen. Men maken och jag hämtar barnbarn på skolan. Tillsammans med dem blir det roligt. Och dottern som kommer för att följa dem hem stannar en stund. Hon säger kloka saker. Min syster berättar i telefon att de ska ha bönemöte hemma hos sig. Får de be för mig? Ja, så gärna!</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Jag är fortfarande stressad i kroppen men glad när jag lägger mig. Fina människor omger mig, och Jesus är med.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Jag vaknar och mår bra, promenerar till mottagningen. Men när jag sitter i väntrummet sköljer stressen eller ångesten över mig igen. Vad ska läkaren säga? Kommer han att vilja ändra på något? Snart välkomnar han in mig på ett rum tillsammans med en kvinnlig medarbetare.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Det blir ett trevligt samtal. Jag berättar om vad jag tror utlöst stressen. Vi skrattar tillsammans när jag berättar om "duktig flicka". Psykologen, eller sköterskan, säger att i vår ålder finns inga måsten. Man måste inte ens gå en promenad varje dag om man inte vill!</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Jag får min dom: "Du är frisk, och din medicin fungerar." </span><span style="font-family: arial;">Tänk på det inför nästa helg och Domsöndagen! Det finns positiva domar. Nu är jag fri igen!</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Foto: Ernst Barlach, Das Wiedersehen (Christus und Thomas) (1926)</span></div>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-51155457851290892052023-09-05T13:18:00.002+02:002023-09-05T16:42:57.413+02:00Intressanta tankar men snålt med det personliga (Merete Mazzarella, Nånting på andra sidan)<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhktOjIYNYLu1CqXnpSj9O_LS1o2le_Hw0YpI6WsHWryeD1yd7J8nQRIrRUZDl1bZLM0wtRAycSMuY1Bm8Y61MQKbAyORRCHe7XE0gsdjCQts0pTcjEnjtxa1RwB99gvv3NsfxEuJiwzs4YEVYTp8PbX3LkyTFIKjcai5FSYuNo-ttRJkyj1Ejq8lQqhmqq/s2433/N%C3%A5nting.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2433" data-original-width="1630" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhktOjIYNYLu1CqXnpSj9O_LS1o2le_Hw0YpI6WsHWryeD1yd7J8nQRIrRUZDl1bZLM0wtRAycSMuY1Bm8Y61MQKbAyORRCHe7XE0gsdjCQts0pTcjEnjtxa1RwB99gvv3NsfxEuJiwzs4YEVYTp8PbX3LkyTFIKjcai5FSYuNo-ttRJkyj1Ejq8lQqhmqq/s320/N%C3%A5nting.jpg" width="214" /></a></div>Finlandssvenska Merete Mazzarella, som är 78 år, kommer ut med boken "Nånting på andra sidan". Tidpunkten i hennes liv har förstås betydelse för ämnesvalet, men det framträder inte på ett så djupt personligt plan som jag hade förväntat mig.<p></p><p>Det är inte förvånande att Merete Mazzarella, <span style="font-family: inherit;">som är särskilt</span> känd för sin essäistik, går i dialog med diverse filosofer och religionskritiker. Hennes bok innehåller en del långa citat, och dansken Svend Brinkmann får en del av utrymmet. Men själens odödlighet ger han inte mycket för. Brinkmann skrev under pandemin dagboken "Mitt år med Gud". Mazzarella skriver att Brinkmann inte blir frälst. Temperaturen i hans bok är sval. Lite så är hennes egen bok, vill jag säga.</p><p>Finlandssvenska Mazzarella är döpt, har konfirmerats, är vigd kyrkligt tre gånger och har aldrig gått ur kyrkan. Nu gör hon ett nytt försök att närma sig den kristna tron. Av två danska skönlitterära författare, Jens Christian Gröndahl och Sören Ulrik Thomsen, förstår hon praktikens betydelse. Brinkmann försökte läsa sig till tron. Mazzarella betvivlar att man kan göra det. </p><p>Kyrkobesöken under pandemin blir dock för krångliga för henne. Hon har glömt när man ska resa sig upp. (Framgår inte det av en asterisk i gudstjänstordningen?) Hon vågar inte ta nattvarden, för hon förstår sig inte på anvisningarna och är rädd att bryta mot hygienreglerna. Den apostoliska trosbekännelsen har hon också svårt för. Det är hon inte ensam om. För mig underlättade det när en präst underströk att det är kyrkans kollektiva bekännelse man stämmer in i. Man behöver inte som individ ta ställning till varje enskilt ord. </p><p>Mazzarella går förstås till Bibeln också. Speciellt i Gamla testamentet är det lätt att hitta svårsmälta berättelser, som den om Abraham som är beredd att offra sin son Isak. När hon läser Nya testamentet om Jesus känner hon igen mycket: kärleksbudskapet, undren, mötena med kvinnor och fattiga. Mazzarella gläds åt Jesus hållning till den lyssnande Maria men hade gärna sett att Marta fått större uppskattning. Jag har också intresserat mig för bibelstället Lukas 10 kap, 38-42. I ett <a href="http://kulturochtro.blogspot.com/2012/03/marta-och-maria-bibelverser-som.html" target="_blank">blogginlägg</a> här har jag gjort en kort sammanfattning av tolkningar som gjorts.</p><p>Mazzarella skriver att hon vid sin förnyade läsning av NT får en försämrad bild av Jesus. Hon tycker att han är hård och oförsonlig. Det var vad jag själv sa om Jesus i min första samtalsgrupp i Högalids församling. Då studerade vi Gunnar Hillerdal, "Vem är han, Jesus Kristus?" Att som Gröndahl kalla honom den temperamentsfulla upprorsmannen är en underdrift, tycker Mazzarella. Till en som vill följa Jesus men först begrava sin far säger han "Låt de döda begrava sina döda". Som en modern sektledare vill han inte veta av familjeband. Det finns svåra textställen i Bibeln, utan tvekan. Man får arbeta med dem, sätta in dem i en större kontext eller helt enkelt släppa dem. Det har jag fått lära mig i mina bibelgrupper.</p><p>Mot slutet av boken kommer författaren in på föreställningar om ett liv efter döden. Ett evigt lovsjungande skulle vara tråkigt. Det tycker många som har uttalat sig i frågan. Hennes morfar försäkrade att han inte ville "sitta med bar rumpa på ett fuktigt moln och spela harpa". De flesta längtar efter att återse sina närmaste. Mazzarella är övertygad om att det finns något på andra sidan. Hon och hennes man är ense om att de så innerligt gärna vill finnas på samma plats. Hon vill också, som Paulus skriver i Korintierbrevet, nå fram till en kunskap som inte bara är ett styckverk. Hon skulle vilja känna till fullo. Jag hade dock förväntat mig att få komma närmare hennes egna känslor inför livets slut.</p><p>Författaren har alltid haft ett gott och tryggt liv. Hon har aldrig "prövats". På senare år är hon till och med lycklig. Bönen är en gemenskap med Gud och Kristus, men hon har svårt att be. Då har hon inte behövt ropa "Hjälp!" tänker jag. Det är förstås skönt, men det kan också vara ett hinder att nå fram. </p><p>Hon vill komma ihåg att vara tacksam och be om styrka den dag prövningarna kommer. Hon borde också be om förlåtelse för sina synder, skriver hon. Och hon tror att hon tror. Det är ändå goda insikter.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-27681561421680066272023-08-08T12:23:00.002+02:002023-08-08T12:23:36.061+02:00"Andefabriken" på Vadstena slott - två föreställningar kvar!<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxuRq1gp1ws8sgkkX8EAKFKg39VR6QUd-xaVBFDi8nCs-QkgrBTDXoMol3WRYJqpdz2N7CaaJOKqhilTpGJ0nN7r48vlkw3QtAA7ZjEXaRPPcZ9iq9F8y_dmGZ-mbZgXVojWBX7PzZQxJW2_L0fTyla56wkFEKY1E3s-O_kOJsLY1qKruVQ9N1MoT1G0eK/s275/vadstena1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="183" data-original-width="275" height="183" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxuRq1gp1ws8sgkkX8EAKFKg39VR6QUd-xaVBFDi8nCs-QkgrBTDXoMol3WRYJqpdz2N7CaaJOKqhilTpGJ0nN7r48vlkw3QtAA7ZjEXaRPPcZ9iq9F8y_dmGZ-mbZgXVojWBX7PzZQxJW2_L0fTyla56wkFEKY1E3s-O_kOJsLY1qKruVQ9N1MoT1G0eK/s1600/vadstena1.jpg" width="275" /></a></div>På Vadstena slott uppförs denna sommar den nyskrivna operan "Andefabriken". För musiken står Daniel Nelson, för librettot Tuvalisa Rangström och Magnus Lidman. Centrala roller har mezzosopranen Ingrid Tobiasson och sopranerna Minna Tägil och Rebecka Wallroth. I orkestern återfinns bland andra cellisten, min systerdotter Johanna Tärnroth. Det var för att Johanna fått ett sommarstipendium vid Vadstena-Akademien som min man och jag tog oss dit i söndags. Vi går inte ofta på opera, men detta verkade spännande.<p></p><p>Av Expressens recensent hade man dock kunnat bli avskräckt. Hon beskrev känslor av klaustrofobi och att hon likblek hade lämnat salongen i förtid. Värmen hade varit ett problem, men när vi var där var temperaturen helt okej. Fast mörkt var det redan i korridoren fram till salongen, och hela scenen var draperad i svart. Svartkonster skulle det också handla om. Vi placeras i förra sekelskiftet, då företeelser som spiritism, ockultism och teosofi var rikligt förekommande. Ett intressant kapitel i programmet till föreställningen behandlar teosofin och den betydelse den hade för många författare och konstnärer, även i Sverige. Madame Blavatsky som lanserade den teosofiska läran i USA på 1870-talet är förebilden för Madame Kolthoff (Ingrid Tobiasson) i "Andefabriken". Teosofin ansågs vara en förening av religion och vetenskap, och i den spiritistiska delen var kontakten med de dödas andar central.</p><p>Inom denna ram behandlar operan ämnen som utvecklingstro och hoppet om en bättre värld - på jorden eller hinsides - men också om den mänskliga synden girighet. Oron och hetsen i det nya finns också med: strömmen sätts på men stängs aldrig av. "En omöjlig värld kan plötsligt bli sann men det kostar så klart lite grann" är en av de trallvänliga refrängerna. Musiken är omväxlande, melodisk men också mer avancerad. </p><p>Systrarna Lilly och Alice har diametralt olika livshållningar. Lilly vill arbeta för kvinnors rösträtt och plats i samhället. Alice drömmer om en vacker och rik man som ska ge henne "bakelser, skor och parfym". I sin längtan hamnar Alice i Madame Kolthoffs klor. Dennas psykofon - en teknisk uppfinning som ska underlätta kontakten med andevärlden - har en förödande inverkan på den unga kvinnan.</p><p>I den första akten presenteras olika företeelser och linjer i den frambrytande tiden. Den andra och sista akten berör mer. Alice har som ande hamnat i ett mellantillstånd, där det är tomt, ensamt och mörkt. Orkestern och hennes röst blommar ut i smärta och ångest. Alice har övergivits av Madame Kolthoff. Till slut blir Lilly hennes enda hopp.</p><p>Jag har här tagit upp kvinnliga centrala roller. Män finns med på scenen. Dock intog kvinnorna också i förra sekelskiftets anderörelser särskilt betydelsefulla positioner.</p><p>"Andefabriken" är en annorlunda opera och klart sevärd. Om ni är i trakterna av Vadstena - eller som vi beredda att åka 25 mil fram och tillbaka - bege er till Vadstena slott! I kväll och i morgon eftermiddag har ni er sista chans.</p><p><br /></p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-80690183350008614042023-07-12T15:05:00.000+02:002023-07-12T15:05:19.053+02:00Min bästa tid är nu<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoWI3BRKL1e6JOQj4jM9mjuZtrkUyIFK8cy2tyjQcmkRn8egZxN_bkNdVFB4q0UEYAgGPwF1eEm83j-Wu2fBabGofgb0uwDwZrfXrhu-f3a4j9ae9Iy7R5N7qIWNRZUH8kX9vZM8L8b8x0sOFlhz9gRLQiJiPtafA2VEMSClAtz_hRlfN7Ba_uotfXWLx5/s640/Kyrkf%C3%B6nster.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoWI3BRKL1e6JOQj4jM9mjuZtrkUyIFK8cy2tyjQcmkRn8egZxN_bkNdVFB4q0UEYAgGPwF1eEm83j-Wu2fBabGofgb0uwDwZrfXrhu-f3a4j9ae9Iy7R5N7qIWNRZUH8kX9vZM8L8b8x0sOFlhz9gRLQiJiPtafA2VEMSClAtz_hRlfN7Ba_uotfXWLx5/s320/Kyrkf%C3%B6nster.jpg" width="240" /></a></div><br />Sjuttio år. Kan det vara något? Ja, jag tror faktiskt att min bästa tid är nu. Det är skönt att vara pensionär, särskilt för mig som inte haft något lyckat arbetsliv. Visst har jag fått vara med om roliga och intressanta saker i egenskap av forskare i fransk litteratur. Jag har bott på Svenska kulturinstitutet i Paris, träffat kolleger och varit med på seminarier. Jag har skrivit två böcker på franska. Men jag trivdes inte som lärare på Stockholms universitet. Jag kände mig otillräcklig, och arbetet skapade mycket oro.<p></p><p>Efter att ha lämnat universitetet sadlade jag om till riksdagsstenograf. Riksdagen var en spännande arbetsplats, men arbetet med att skriva ut och redigera sammanträdesprotokollen blev snart ett tempoarbete. Jag slutade i förtid på egen begäran. Jag hade börjat må dåligt av stress och leda.</p><p>För tio elva år sedan var jag sjuk i ångest i två omgångar. Till slut blev jag inlagd ett par veckor för att prova ut en fungerande medicin. Jag är evigt tacksam den psykiater som lyckades med uppgiften. Han tyckte själv att det var ett under att jag blev så bra. Jag tackar också Jesus för att han hörde mina böner. Jag fick ett nytt liv.</p><p>Nu kan jag ägna mig åt det jag tycker om, att läsa och skriva, utan att tänka på inkomsten. Min man och jag har gemensamma intressen och mycket att tala om. Vi reser gärna, mest till Luxemburg förstås där sonens familj bor. Dotterns familj finns på närmare håll, bara på andra sidan Liljeholmsbron. Barnbarnen är en fantastisk gåva som vi har fått helt gratis. Vi älskar dem så mycket, alla fyra, tre pojkar och en flicka, och de tycker om oss. Vilken nåd att leva i.</p><p>Jag har min fina syster som jag träffar ganska ofta. En del släktingar har jag återknutit kontakten med tack vare sociala medier. Goda vänner i verkliga livet är vi också lyckliga att ha. </p><p>Visst känner jag mig utanför när andra pratar om sitt gamla jobb och arbetskamrater de har kontakt med. Jag har kanske gjort felaktiga val, men det är inget jag grubblar över. Jag är tacksam för den tid som är nu.</p><p><br /></p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-68462682258964766972023-06-12T16:03:00.000+02:002023-06-12T16:03:31.028+02:00Några minnen från Högalidskyrkan<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1Aa8MQrN_MaKGrIdxTudhKSTrvY4SeFKmS6w4IxjH-Q7qJNKQ0y8n3GwBQBd3FKEfwkmeD48bbo13Wdp-RW0DOqMCTf2RMKHlqhpgupPUdiVyq_cHEhDjoL76q7YcAIcc5LCJsbS6b0l3--WpTn9jwS2_vVSTvBUbiSLOqOOEpGTtrJxqNJFIMP96dw/s1680/100%20%C3%A5r.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="946" data-original-width="1680" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1Aa8MQrN_MaKGrIdxTudhKSTrvY4SeFKmS6w4IxjH-Q7qJNKQ0y8n3GwBQBd3FKEfwkmeD48bbo13Wdp-RW0DOqMCTf2RMKHlqhpgupPUdiVyq_cHEhDjoL76q7YcAIcc5LCJsbS6b0l3--WpTn9jwS2_vVSTvBUbiSLOqOOEpGTtrJxqNJFIMP96dw/s320/100%20%C3%A5r.png" width="320" /></a></div>I lördags återinvigdes Högalidskyrkan med en magnifik mässa efter mer än två års renovering. Samtidigt firades att kyrkan fyllde 100 år. Den invigdes första gången 10 juni 1923 av ärkebiskop Nathan Söderblom. Helt klar är den dock inte. Vid nästa årsskifte väntas tornen och Ansgarskapellet vara färdiga.<p></p><p>Varje morgon jag drar upp rullgardinen har jag kyrkan med de två tornen framför mig uppe i parken. Vi har bott här sedan februari 1982, så det blir många morgnar och många kyrkobesök. I söndags var ett barnbarn med på mässan och sjöng i Änglakören. Temat för gudstjänsten var dopet. Det talades om att man kan låta döpa sig i vilken ålder som helst. Mina barn döptes när de var tre och sex år gamla. Det var efter att jag bestämt mig för att återinträda i Svenska kyrkan. De bekräftade dopet genom konfirmationen, men vilken tro de har i dag vet jag inte. Dopet finns i alla fall kvar som en grund.</p><p>När vi kom till Högalid var jag rädd att bli väckt av kyrkklockorna. Men de ringde bara klockan åtta, tolv och sex på kvällen. Att stiga upp kl 8 tyckte jag var lagom när jag var hemma och studerade. Och sedan många år ringer de bara vid gudstjänster och konserter. Folk har väl klagat på "oljudet". Hur andra kyrkklockor ringer i staden vet jag inte.</p><p>Gunnar Lind är pensionerad präst i Högalid. Många ville hälsa på honom när han kom till invigningsmässan. Jag var under flera år med i hans bibelgrupper. Jag saknar dem. Ett fint minne har jag från en lunchmässa i Ansgarskapellet. Då frågade han om jag ville hjälpa till att dela ut nattvarden. Det var stort för mig.</p><p>Ett annat nattvardstillfälle uppe i stora kyrkorummet var också viktigt. Min mor hade inte tagit nattvarden sedan hon konfirmerades får många många år sedan. Då hade hennes bror precis dött 14 år gammal. Men jag fick med henne fram till altarringen, och efter det gick vi fram många gånger tillsammans. Nattvard just vid altarringen tycker jag är så fint. Då förenas vi som böjer knä samtidigt som det finns en koppling uppåt till Kristus på korset ovanför.</p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-57578471087944342672023-05-19T20:11:00.000+02:002023-05-19T20:11:16.903+02:00En bok om Anden (Mikael Tellbe, Andens värk. På spaning efter sann andlighet"<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPQj3Qt_Eb5nlnMva3u0yUrSUA9lkqbrnvaJIS8xZsBjMBwhF3hHxVzIrEO1R0NuPYjckltu9cu3UisEvS2VAvMuR6ALXu6K_hgC9DmQhRNrIMtUNACkWJvqYFnV_ngqCoNkprkdBaLSk3iH2De7RUb5J83x9hCVC3-c5bg6RBt5aG1nN-4L5y2Nr-6w/s289/Andens%20v%C3%A4rk.2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="289" data-original-width="200" height="289" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPQj3Qt_Eb5nlnMva3u0yUrSUA9lkqbrnvaJIS8xZsBjMBwhF3hHxVzIrEO1R0NuPYjckltu9cu3UisEvS2VAvMuR6ALXu6K_hgC9DmQhRNrIMtUNACkWJvqYFnV_ngqCoNkprkdBaLSk3iH2De7RUb5J83x9hCVC3-c5bg6RBt5aG1nN-4L5y2Nr-6w/s1600/Andens%20v%C3%A4rk.2.jpg" width="200" /></a></div>Mikael Tellbe är docent i Nya testamentets exegetik. Han har också en bakgrund i karismatiska församlingar. Nu kommer han med boken "Andens värk. På spaning efter sann andlighet". Nej, det är inte felstavat. Författaren vill understryka att vandra i Anden kan innebära prövningar. Anden vill förändra, förvandla och förädla, skriver han. Men vi formas i gemenskap och beroende av andra. Det kan ta emot. Vi konfronteras med våra egna svagheter.<p></p><p>Tellbes bok är i mycket en närläsning av Första Korinthierbrevet. Paulus skriver till den församling i Korinth som han lämnat och fått oroande nyheter från. Männen går till prostituerade, de äter offerkött och talar tungomål som inte uttolkas och som stänger människor ute. De har ännu inte tillräcklig kunskap om vad ett sant andligt liv innebär. Anden, som ingår i Treenigheten Fadern, sonen och den helige Anden, kallas ofta för Hjälparen - dock inte hos Tellbe. Men han skriver att Anden leder oss fram till Kristus och korset. Anden vill få oss att älska. </p><p>Församlingen i Korinth kan ha god vilja men lever i vissa avseenden kvar i den gamla tiden. Paulus understryker att det inte handlar om att individen ska visa sin fromhet inför andra. Han betonar betydelsen av enhet. I gemenskapen har dock alla möjlighet att profetera, skriver Paulus. Jag stannar vid det ordet, för som medlem i Svenska kyrkan hör jag sällan eller aldrig talas om det - förutom i Bibelläsningen. Tellbe förklarar att det grekiska verbet profero betyder frambära. Den som profeterar frambär en hälsning från Gud. "Detta kan ske på många olika sätt: genom sång, undervisning, förkunnelse, delgivning, tungotal med uttydning, uppenbarelser, bilder eller profetiska hälsningar."</p><p>Hur kan vi då i dag skapa en sund användning av Andens gåvor? "Då som nu är ledorden kärlek, delaktighet och begriplighet", poängterar författaren. </p><p>På slutet finns frågor att fundera över för den ensamma läsaren eller medlemmar i en studiegrupp. En lyder: "Vad är andlig längtan? Vad längtar du efter?" Jag har svårt att svara på det. Tellbe har tidigare skrivit att vi alla längtar efter den levande Guden. Vad betyder det? Men när han skriver om bönen är jag med. Jesus har gett oss ett löfte. "Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas." Varför ska jag längta? Jag har redan fått bönesvar som varit avgörande för mitt och mina närmastes liv. Tellbe skriver att Gud för oss till punkter i livet, där vi inser vårt beroende av Guds nåd. "Det vi ser som kriser och misslyckanden kan i själva verket vara Guds gåva till oss för att lära oss att förtrösta på hans nåd."</p><p>Nu längtar jag inte efter något. Jag lever i nåden. Men som både Paulus och Tellbe kan känna sig rädda och svaga när de förmedlar evangelium fruktar jag att mina ord är för stora och att de ska misstolkas.</p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-16854151784089081672023-03-28T11:33:00.000+02:002023-03-28T11:33:17.135+02:00På Dramaten hösten 2023<p><span style="font-family: inherit;"><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUs-2KTQM7vSJNlmqW7k2Q1FFv3o6Q0O3cbbHIwQxukwZbs7ZdSkFXlXz9lLTx0xlY5zRzABwefXJiQCcX_0dfmukVzV23JfEOn_V2UIjWowMn59FSGcjEDQf17uj8O2mPBfM1AUku1mB_KDlYBD0wkJqPuVBhJhglDbzIZB2Dw9omdiIYIwPrJcN36g/s1024/Stina%20Ekblad.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="767" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUs-2KTQM7vSJNlmqW7k2Q1FFv3o6Q0O3cbbHIwQxukwZbs7ZdSkFXlXz9lLTx0xlY5zRzABwefXJiQCcX_0dfmukVzV23JfEOn_V2UIjWowMn59FSGcjEDQf17uj8O2mPBfM1AUku1mB_KDlYBD0wkJqPuVBhJhglDbzIZB2Dw9omdiIYIwPrJcN36g/w240-h320/Stina%20Ekblad.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stina Ekblad spelar antika Hecabe i höst</td></tr></tbody></table><br />Jag har precis tittat på livesändningen, där Dramatenchefen Mattias Andersson, regissörer och skådespelare presenterat programmet för hösten.</span> Dramaten vill fortsätta den pluralistiska linjen. Många röster ska få komma till tals med perspektiv från olika tidsåldrar och geografiska platser. </p><p>Den 23 september har "<b>Vegetarianen</b>" premiär på Lilla scenen. Pjäsen bygger på en roman av en sydkoreansk kvinnlig författare. Huvudrollen är också en kvinna som dock inte skildras inifrån henne själv, utan hon definieras av andras blickar. Till exempel blir hennes man mycket upprörd när hon meddelar att hon slutar äta kött.</p><p>Den 22 september kommer gästspelande Konstab från Göteborg till Målarsalen. De tar sig an Ingmar Bergmans "<b>Såsom i en spegel</b>".</p><p>Tjeckiske författaren Patrik Ourednik gav 2001 ut "<b>Europeana</b>", en kortfattad krönika som behandlar Europa under 1900-talet på ett speciellt sätt. Han blandar högt och lågt och utelämnar viktiga namn. Unga skådespelare födda i slutet av förra århundradet får besätta rollerna. Föreställningen kommer också att innehålla mycket musik.</p><p>En nyskriven svensk pjäs, "<b>Pappas födelsedag</b>" intar Lilla scenen den 26 oktober. En kvinna som fadern menar är den försvunna modern dyker upp. Barnen har svårt att tro på hans utsaga.</p><p>Två antika dramer sätts ihop till en i "<b>Perserna. Trojanskorna</b>". Aiskylos "Perserna" har aldrig spelats i Sverige. Tillsammans med Euripides "Trojanskorna" skildrar den kriget ut förlorarnas perspektiv. Stina Ekblad spelar Hecabe. Historiens mest plågade farmor, sa hon på pressvisningen. Hon kände sig också väldigt inne i den antika världen, eftersom hon just läst in Homeros "Illiaden" som ljudbok. Det påpekades att de här klassikerna med krigets vanvett i centrum handlar om oss just nu. De har premiär på Stora scenen den 19 oktober.</p><p>Den 6 september är det premiär i Tornrummet för en pjäs om de stulna barnen från Chile. "<b>Sammanflätade</b>" handlar om de olagliga adoptionerna från 1970-talet. En av rollerna spelas av en kvinna som för tre år sedan fick höra sanningen om sitt ursprung.</p><p>På Stora scenen ska Brechts "<b>Tolvskillingsoperan</b>" sättas upp. Den skulle jag kunna gå på bara för musikens roll, komponerad av Kurt Weill.</p><p>"<b>Konspiration</b>" regisseras av Suzanne Osten som vid pressträffen bär en foliehatt. Premiären blir på Lilla scenen den 8 december. Lögner, tillit och att gå vilse handlar det om. Det är ett ämne som intresserar mig.</p><p>Så var det dags för Unga Dramaten att presentera sina satsningar. För de yngsta, 3-5 år, spelas "<b>Den första rumpan</b>". En mask utan rumpa möter olika djur tills den första med rumpa dyker upp. Pjäsen ska arbetas fram med barns medverkan. Föreställningen ska också vara interaktiv och mynna ut i en riktig rumpfest, enligt presentatören. "<b>Fruktansvärda fantasier</b>" är för lite större barn och handlar om rädslor. "<b>Flickor som försvinner</b>" riktar sig mot tonåringar och utspelar sig i ett litet samhälle som lever i skräck. Det är ett samarbete med Riksteatern, och premiären blir i Hudiksvall. </p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-55959891436997563532023-02-27T19:14:00.002+01:002023-02-27T19:14:51.228+01:00K G Hammar i Högalid. Om bibelläsning, Jesus på korset och tron<p> <table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbwvbCxuAR6QSXLZapVXGZe4G3XHRmZc2F1lnrY2plCB6aDlqZLrur_UOG5B5f4AxC3Aj-ekgWRZz7DBNXTJy42bsGZXSkqisRTa3nmR1aPiPlrRIBvLH1imrXkLlDqN0kYEfi8sJF_cDIv_BwCBfCiFAMbPu6bi2p3WRWvp8FKhfYplKRbwfd5yqITQ/s640/Barlach.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbwvbCxuAR6QSXLZapVXGZe4G3XHRmZc2F1lnrY2plCB6aDlqZLrur_UOG5B5f4AxC3Aj-ekgWRZz7DBNXTJy42bsGZXSkqisRTa3nmR1aPiPlrRIBvLH1imrXkLlDqN0kYEfi8sJF_cDIv_BwCBfCiFAMbPu6bi2p3WRWvp8FKhfYplKRbwfd5yqITQ/w240-h320/Barlach.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Ernst Barlach, Der Schwebende i Güstrow</span><br /><br /></td></tr></tbody></table><br />I Högalids församling finns en föreläsningsserie som heter "Rum för livet". Igår var K G Hammar i kyrksalen och talade om bibelläsning. </p><p>Det finns tre läsarter: den historiska, den metaforiska och den sakramentala. Den historiska innebär att man i tolkningen tar in det historiska ögonblick då texten kom till. Det är den antika världsbilden som kommer till uttryck i Nya Testamentet. Nu kan vi inte säga att Gud finns i himlen när vi har kunskap om universum. Gud är här och nu, överallt och inom oss. Evolutionsteorin störde skapelseberättelsen. Världen skapades inte på sju dagar. Men i början av 1900-talet startade en fundamentalistisk rörelse i USA som ville läsa Bibeln bokstavligt. </p><p>En metafor är en bild för något. Den betyder något mer än det utsagda. Delar av Bibeln läser vi symboliskt, som vi gör med skapelseberättelsen i dag. </p><p>Den sakramentala läsningen får oss att öppna oss för Guds tilltal och närvaro. Vi bejakar och tar emot det hemlighetsfulla. </p><p>Publikens frågor var intressanta. Någon undrar varför Jesus måste dö på korset. Verkligen en central fråga. Där finns det flera tolkningar. Offertanken, att Gud offrade sin son för oss och att Jesus tog våra synder på sig, inspireras av det judiska offret i templet. Efter tusen år kom andra synsätt in, säger Hammar. Då handlar det mer om att Jesus inte kan svika Guds plan, att han konsekvent följer vägen framåt. Men i psalmer och liturgi lever offret kvar. Hammar hänvisar till Jesper Svartvik som skrivit om försoningen. Här finns det mycket som jag skulle vilja sätta mig in i.</p><p>En kvinna tycker om att gå i kyrkan och sjunga med i psalmerna. Hon läser Bibeln. Men vad tror hon på? Hennes tro saknar objekt. Det handlar kanske mer om tillit som livshållning, menar Hammar, och tillit ingår i tron. Vi kan inte heller kontrollera Gud. Kierkegaard såg det som att vi måste våga kasta oss ut på 70 000 famnars djup. Simon Weil talade om väntan.</p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-51365472710984802742023-01-31T14:35:00.002+01:002023-01-31T14:44:01.979+01:00Kyrka och bibel för barn<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifev13r3AKLRYWwsRw1-N3MbORcUekIQ5JuZZJH4IxhfFZB1dk1MSvb5rNNtA-bvkATIhUUI3vwT0EuubjbcIr99UrS6CvbNdiHS6KSaZnADi9IPc7ORiVJXFVfEvqlgx1cKVbfAoASXLEmyrYHPGY96xMa-ii0nO9b4_RJ6BMAYfzAS9GL2JWzKtspw/s640/bibel.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifev13r3AKLRYWwsRw1-N3MbORcUekIQ5JuZZJH4IxhfFZB1dk1MSvb5rNNtA-bvkATIhUUI3vwT0EuubjbcIr99UrS6CvbNdiHS6KSaZnADi9IPc7ORiVJXFVfEvqlgx1cKVbfAoASXLEmyrYHPGY96xMa-ii0nO9b4_RJ6BMAYfzAS9GL2JWzKtspw/s320/bibel.jpg" width="240" /></a></div>Vårt barnbarn Aron, sex år, är med i Högalidskyrkans Änglakör. Nästa söndag, på Kyndelsmässodagen, ska kören sjunga på gudstjänsten. Då kommer jag också. Det var roligt, tyckte han. Men varför går jag på gudstjänster? Där är så många gamla och konstiga ord. Fast han hade hört att någon fick frid när han såg Jesusbarnet.<p></p><p>Nu efteråt förstår jag att körledaren måste ha berättat om det som Kyndelsmässodagen handlar om, att Jesusbarnet togs upp i templet. Dit kom den rättfärdige och fromme Symeon. Han var gammal, men den heliga anden hade lovat honom att han inte skulle dö förrän han fått se Messias. Han tog Jesus i famnen, prisade Gud och sa: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i <b>frid</b>, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett <b>ljus</b> med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel." </p><p>I katolska länder firas Kyndelsmässodagen den 2 februari. Våra barnbarn i Luxemburg och deras kamrater går med ljuslyktor från hus till hus.</p><p>Apropå de svåra orden sa jag till Aron att vi hade en bibel för barn i vår bokhylla. Då blev han nyfiken. När vi kom hem efter körövningen läste jag några kapitel ur "De yngstas bibel" som hans mamma fått av moster och morbror när hon var sju år. Jag började läsa om när Jesus, Josef och Maria besökte templet i Jerusalem och de kom ifrån varandra. Jesus var då tolv år, och han hade bara dröjt sig kvar för att tala med lärarna. Jag läste vidare om när Johannes döpte Jesus och om de tolv lärjungarna. I "De yngstas bibel" kan man förstås också bekanta sig med de under som Jesus gjorde. Och liknelserna finns där. Guds rike är som ett senapskorn, sa Jesus. Ett så litet korn blir stort som ett träd. När vi delar med oss av vår kärlek växer Guds rike. Så förklaras det i barnens bibel. </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-50630244264297167932022-12-18T12:14:00.000+01:002022-12-18T12:14:20.061+01:00Tack och förlåt!<p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgitgcogxbHvlSJ8OgSONaHAL1lRU8eazmf-Qmh_dnATkYKMGg6l7HuEIXK38o26qaVa5zYweRH9GvQyQRZQmHYNepKlLPkbnVA2IBT5N4rQ933DF3aOnvakEbrgHUU40HBkpDkDQkZcqqsFqJ8q70qzq4gZoZ_PPDBXJE-DYMXnLZbgl0hMiXSElvkwA/s640/julblogg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgitgcogxbHvlSJ8OgSONaHAL1lRU8eazmf-Qmh_dnATkYKMGg6l7HuEIXK38o26qaVa5zYweRH9GvQyQRZQmHYNepKlLPkbnVA2IBT5N4rQ933DF3aOnvakEbrgHUU40HBkpDkDQkZcqqsFqJ8q70qzq4gZoZ_PPDBXJE-DYMXnLZbgl0hMiXSElvkwA/w240-h320/julblogg.jpg" width="240" /></a></div>Om några dagar är vi framme vid vintersolståndet. Solen stiger högre och högre upp på himlen. Jag tycker om årstidernas växlingar, njuter av vackra vinterdagar men ser också fram emot vår och sommar.<p></p><div>Jag önskar er alla fina helgdagar - som ni vill ha dem. I stimmig samvaro med olika åldrar eller i lugn och ro. </div><div><br /></div><div>Jag tackar för allt fint jag fått vara med om under året. Men jag får också säga förlåt. I ett tidigare blogginlägg avslöjade jag att jag hade ett svagt syndamedvetande. Nu har jag bättre förstått vad synd är. Det kan handla om skevheter i umgänget, som att lägga sig i på felaktiga grunder eller föra vidare ouppklarade missförstånd. Ta ett steg tillbaka! Kommunicera och kompromissa! Det är råd jag ger till mig själv. </div>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-18748456458471566292022-12-03T18:07:00.000+01:002022-12-03T18:07:45.734+01:00Mina bästa streamingtips (Netflix och SVT Play)<p>Som bekant pågår fotbolls-VM för fullt. Medan maken tittar på matcher letar jag upp intressanta tv-serier på datorn. Netflix hade jag lämnat. Nu var det dags att öppna abonnemanget igen för femte säsongen av "<a href="https://www.netflix.com/se/title/80025678" target="_blank">The Crown</a>". Jag såg alla avsnitt på några få dagar. De var bra, tycker jag. Kanske var Dianas poser lite överdrivna, men det var fina scener mellan drottning Elizabeth och maken prins Philip. Det fanns en sorg över att de glidit ifrån varandra i äktenskapet. De hade olika karaktärer och olika intressen. Men drottningen hade också hindrat andra från att bli lyckliga. Särskilt hade detta drabbat hennes syster Margaret. </p><p>Norska filmen "<a href="https://www.netflix.com/se/title/81245455" target="_blank">Troll</a>" ligger högt upp på Netflix topplista. Först trodde jag att det var en serie och tänkte att jag skulle ge den en chans. Ett bergatroll som kommer till liv och protesterar mot människornas intrång är väl inte den typ av handling som jag brukar söka efter. Men jag blev fast och såg klart fast det var en långfilm. </p><p>Visst har det drag av King Kong-skräck, det jättelika trollet som trampar ned det som kommer i dess väg. Men filmen har en lyckad inramning av nordisk folktro och norsk kultur. När trollet skapar en jordbävning i Dovrefjell blir militären och regeringen i Oslo inkallad. Den kvinnliga paleontologen Nora som gräver efter dinosauriefossil engageras som expert för att reda ut vilket fenomen som kan ligga bakom händelsen. Hennes far får också lämna sitt bidrag till undersökningen fastän han framstår som mer än lovligt galen. Själv anser han sig ha särskild kunskap om troll och andra sagoväsen.</p><p>Inga konventionella vapen rår på trollet. Nora och några medhjälpare sätter sig upp emot krigsmakten och söker andra vägar att stoppa förödelsen. Vad kan skrämma troll? Vad får dem att försvinna? Handlingen ansluter till temat att människans inverkan på naturen straffar sig. I Dovre spränger man för en ny tågtunnel. I filmen finns också referenser till Henrik Ibsen, hans pjäs "Gengångare" och trollen som spricker i solen. Bakgrundsmusiken är hämtad från Edvard Griegs "I Bergakungens sal", en tonsättning av Ibsens "Peer Gynt". "Troll" är en snygg skräckfilm, tycker jag. </p><p>SVT Play brukar jag annars hålla mig till. Där finns mycket av god kvalitet, också bland serierna. Nu senast har jag sett de brittiska "<a href="https://www.svtplay.se/inkraktaren" target="_blank">Inkräktaren</a>" och "Den farliga leken". "Inkräktaren" handlar om en man som dödat en inbrottstjuv i sitt hem i Cornwall. Han bygger tillsammans med hustrun och en kvarbliven gäst upp en historia om självförsvar. Polisen misstänker inget annat, men de inblandades lögner får efterhand värre och värre konsekvenser. Spänningen upprätthålls. Finns det onda människor? I slutet får frågan ett jakande svar i en intelligent replikväxling.</p><p>"<a href="https://www.svtplay.se/den-farliga-leken" target="_blank">Den farliga leken</a>" blir jag rejält tagen av. Rättspsykiatrikern Emma inleder en undersökning av Connie, en kvinna som begått ett fruktansvärt brott. Connie drar emellertid på ett märkligt sätt in doktorn i deras samtal. Hon anar att även Emma har en sorg och en skuld i sitt förflutna. "Den farliga leken" spelar upp scener ur de båda kvinnornas liv. Connie har blivit sviken av sina närmaste och felbehandlad av den läkare som skulle bota hennes ångest. Det är detta som leder till Connies fasansfulla handlande. Emma å sin sida har kämpat på ensam med förlossningsdepression och sömnlöshet. Serien vill säga att vi ska se och stödja våra medmänniskor och inte lämna dem ensamma. Hur viktigt det är blir skrämmande tydligt i "Den farliga leken".</p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-35410863175139561292022-11-24T16:32:00.000+01:002022-11-24T16:32:44.517+01:00En ny teori om kausalitet (Ulf Jonsson, Gud och andra orsaker)<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCPZpX9f-glnUFUq4dAuZb0OqoKpiJ-6uiSemWOfxcjpChcA6C56VzQSjEYYRLiU2nHveHKxsiKUEQc57bXhgQwQB6K0oV9TjQ2HRvMvjziEIZNpblLFt56lu2_HQP6KQnutw1y6mTGATA2Lwso9ly0Dr6sjMSed1k5h4pAnq99DtvPG0OLsswaCtLhg/s640/Ulf%20Jonsson.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCPZpX9f-glnUFUq4dAuZb0OqoKpiJ-6uiSemWOfxcjpChcA6C56VzQSjEYYRLiU2nHveHKxsiKUEQc57bXhgQwQB6K0oV9TjQ2HRvMvjziEIZNpblLFt56lu2_HQP6KQnutw1y6mTGATA2Lwso9ly0Dr6sjMSed1k5h4pAnq99DtvPG0OLsswaCtLhg/s320/Ulf%20Jonsson.jpg" width="240" /></a></div>Jesuiterna är en katolsk orden. Medlemmarna som ska bli präster får en längre utbildning än inom andra ordnar. De studerar filosofi i två år och teologi i fyra. På detta följer vanligtvis doktorandstudier. Ulf Jonsson är jesuitpater och professor i religionsfilosofi. Han har nu kommit ut med en bok som är intellektuellt krävande. Jag är disputerad i litteraturvetenskap men har varken studerat filosofi eller teologi. Ändå vill jag försöka teckna ned några rader om vad jag fått ut av läsningen.<p></p><p>Titeln på boken "Gud och andra orsaker" implicerar att Gud kan ingripa i sin skapelse. Författaren vill koppla den synen till dispositionalismen, en ny teori om kausalitet som utformats inom filosofin de senaste decennierna.</p><p>Dispositionalismen ifrågasätter etablerade idéer om naturlagar och våra möjligheter att göra säkra förutsägelser. Orsaker ger i stället upphov till sina verkningar med olika grader av sannolikhet. Centralt i de dispositionalistiska teorierna är att saker och ting är kausalt verksamma, eftersom de är utrustade med specifika kapaciteter (dispositioner) eller krafter. Dessa kan emellertid förbli dolda för oss. Bräckligt glas går sönder om man tappar det, men om man inte tappar det är gå-i-kras-möjligheten icke-manifesterad. Dispositionalismen lyfter också fram att kausalitet kan ha både aktiva och passiva aspekter. Ett vedträd kan värma upp luften omkring sig, men det kan också självt värmas upp.</p><p>Under upplysningen arbetade naturvetenskapen med deterministiska naturlagar. En orsak ger alltid upphov till samma verkan. Inom teologin infördes begreppet deism. Man menade att Gud skapat världen som ett mekaniskt urverk och inte längre ingrep i skeendet. </p><p>Den medeltida tänkaren Thomas av Aquino hade en annan förståelse av kausalitet som stämmer bättre med dispositionalismens. Enligt Thomas kan Gud handla i världen genom att använda sig av såväl deterministiska som indeterministiska skapade orsaker. Guds kausala verkande är inte heller något som hindrar människans fria vilja att verka. Människor kan handla på olika sätt av fri vilja, även om Gud är den yttersta orsaken till förekomsten av mänsklig fri vilja.</p><p>Hur kan man då med dispositionalismens hjälp se på mirakler? Upplysningsfilosofen David Hume definierade mirakler som brott mot naturlagarna. Man ansåg också vid den tiden att mirakler var det enda möjliga sättet för Gud att handla i världen. Det finns ingen allmänt accepterad definition av mirakel. Thomas av Aquino menade att det fanns olika typer av mirakler. En del var osannolika slumpmässiga sammanträffanden, andra var verkningar av naturliga sekundärorsaker. Gud utrustar dessa sekundärorsaker med ytterligare kausala krafter utöver deras egna verkningar. Gud är också den enda orsak som kan förorsaka någonting utan inblandning av skapade sekundärorsaker. Gud kan skapa ting ur ingenting (ex nihilo).</p><p>Dispositionalismens avvisande av determinismen har, enligt Ulf Jonsson, placerat Guds handlande i världen i en mer gynnsam kontext än den som rådde under upplysningen. De former av den nya teorin som förkastar en intentional kausalitet fungerar dock inte tillsammans med huvudfåran av den kristna förståelsen om Guds medvetna avsikter med världen.</p><p>Ulf Jonssons bok "Gud och andra orsaker" riktar sig främst till professionella religionsvetare och teologer. Han vill göra dem uppmärksamma på att det finns bättre sätt att förstå kausalitet än de som användes under upplysningen och som levt kvar långt in i vår egen tid.</p><p>Jag är, som sagt, inte verksam inom dessa forskningsfält. Att jag var nyfiken på "Gud och andra orsaker" berodde nog mer på att jag utifrån en ny teori ville se praktiska exempel på Guds handlande. Ulf Jonsson stannar kvar i abstraktionerna men av förståeliga skäl. Han vill öppna vägen för en ny forskning utifrån nya perspektiv. Jag får se fram emot de avhandlingar som blir resultatet av det.</p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-70509074154153635782022-10-24T12:35:00.001+02:002022-10-24T12:38:25.456+02:00Kristendomen och högmodet (C.S. Lewis, Kan man vara kristen?)<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIHjdp29LLlglqj6dH2ueMyZi2XHmJvEhwhtViZf_s_zicrMBS463e46DcH08ItMcg9lVDsNJcXBwbfAADS7fwXM-HYqKi8naXP4nVirWV4_3fLu8SY7INzqI5rztXckKFXEdIBUkAVxx4rK8TmSkkpdT4RjlCtdWIohFoTzqnZgmeRwqHlTOqr3HVnA/s640/Lewis.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIHjdp29LLlglqj6dH2ueMyZi2XHmJvEhwhtViZf_s_zicrMBS463e46DcH08ItMcg9lVDsNJcXBwbfAADS7fwXM-HYqKi8naXP4nVirWV4_3fLu8SY7INzqI5rztXckKFXEdIBUkAVxx4rK8TmSkkpdT4RjlCtdWIohFoTzqnZgmeRwqHlTOqr3HVnA/s320/Lewis.jpg" width="240" /></a></div>Någon som jag läste hänvisade till C.S. Lewis bok "Kan man vara kristen?" Så jag lånade den på biblioteket. Jag tyckte titeln var intressant. Men ganska snart förstod jag att Lewis, som väl mest är känd för "Berättelsen om Narnia", var en djupsinnig teolog. Han levde 1898-1963 och vänder sig inte med några lättköpta meningar till vår samtids tvekande kristna.<div><br /></div><div>Jag känner mig inte manad just nu att läsa en så avancerad framställning som denna, där Lewis analyserar grundläggande element i kristendomen. Men jag hinner bli störd i mitt sinne innan jag slår igen boken.</div><div><br /></div><div>Lewis skriver om den stora synden som är högmodet. (I texten översätts engelskans <i>pride</i> med högfärd, men i Svenska kyrkan talar man om högmod.) En gång i en studiecirkel i Högalids församling berättade jag att jag hade dåligt syndamedvetande. När man under gudstjänsten tyst ska bekänna sina synder kommer jag inte på något. Jag tänker att Gud vet. Då säger en medlem i gruppen att det finns något som heter högmod.</div><div><br /></div><div>C.S. Lewis skriver att kristendomen manar människor till ånger och utlovar dem förlåtelse. Den kristna tron har, såvitt han kan se, ingenting att säga till dem som inte ångrar något och som inte har någon känsla av att behöva förlåtelse. Hur ska det gå för mig? Har jag inte rätt att kalla mig kristen?</div><div><br /></div><div><br /><p></p><p> </p></div>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-18837206615969344762022-10-20T17:21:00.000+02:002022-10-20T17:21:43.209+02:00Om gängen (Diamant Salihu, Tills alla dör)<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7NPf1JM35MOXB-4QS05tVApPE0sO0BZMe6bF3DAumqLWkWWHBfgzgZwkAMgdT4S-hGgxnB6oQ4oMbx-ha201sqoqcuUDG9uW3oLQvsbCLXuCgQX7oNYSXxA2jy9jbA-POuPgQr1psNCss50BfmPSyNlB5kGEEIaGvqtp6bo4G6eEnztZs3_clkI4s6A/s640/Tills.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7NPf1JM35MOXB-4QS05tVApPE0sO0BZMe6bF3DAumqLWkWWHBfgzgZwkAMgdT4S-hGgxnB6oQ4oMbx-ha201sqoqcuUDG9uW3oLQvsbCLXuCgQX7oNYSXxA2jy9jbA-POuPgQr1psNCss50BfmPSyNlB5kGEEIaGvqtp6bo4G6eEnztZs3_clkI4s6A/s320/Tills.jpg" width="240" /></a></div>I den nya regeringens Tidöavtal finns höga ambitioner att få ned brottsligheten. Det gängrelaterade våldet har nått rekordnivåer. I avtalet finns många förslag som ska prövas om de går att omsätta i verkligheten. Rättssäkerheten måste beaktas. Anonyma vittnen, visitationszoner och hårdare straff har tillämpats av grannländer. Det är exempel på åtgärder som man vill genomföra.<p></p><p>Mot slutet av boken "Tills alla dör" skriver journalisten Diamant Salihu om en omtalad rättegång i Köpenhamn. Fem unga svenskar stod 2020 åtalade för ett dubbelmord i Danmark. Domarna blev hårda. Tre av männen fick livstid. Två av dem som var 17 år vid brottstillfället fick 20 års fängelse. Vid förhandling i dansk motsvarighet till hovrätten ändrades påföljden för de yngre till 16 år. I Sverige skulle de ha fått fyra års sluten ungdomsvård på ett av statens ungdomshem, enligt advokaterna. Den danska åklagaren menar att man inte kan förvänta sig att bli behandlad som ett barn när man begår vuxenkriminalitet. Åklagaren säger vidare till författaren att "rätten har skickat en tydlig signal till alla utländska gäng om att man kan räkna med ett hårt straff om man tar sina konflikter till Danmark".</p><p>Vad ligger då bakom den svenska utvecklingen? Segregationen är en grundläggande orsak. Gängen rör sig i socialt utsatta områden. Salihu följer personer och händelser på Järvafältet, i Tensta och Rinkeby. Majoriteten förefaller vara somaliska unga män. De tillhör vare sig det etablerade svenska samhället eller de äldre landsmännens klankultur. </p><p>De har ofta många syskon och bor trångt. Inte sällan lever de med en ensamstående mor. Fäderna är frånvarande. Vårdnadshavaren har tappat kontrollen, pojkarna misslyckas i skolan, de lever med machoideal och vill bli respekterade. För flickorna går det bättre. De utbildar sig. </p><p>Redan som mycket unga kan pojkarna få uppdrag, som till exempel att stå och vakta vid ett rån, och får därmed lättförtjänta pengar. Narkotika är förstås en viktig inkomstkälla för de äldre. I boken läser jag om en ung man som gått i skola med svenska barn och skaffat sig kontakter på Östermalm. Han tjänar storkovan.</p><p>Rädslan är stor i dessa miljöer. De inblandade ungdomarna bär skottsäkra västar. När våldspiralen väl satts i gång på grund av en konflikt uppstår hämnden. Det är den som dödar. Men när Salihu pratar med en person som har kunskap om ett visst mord säger denne att offret varken var en person som stod på fel sida eller att det var skulder inblandade. "Det är en sjukt barnslig anledning."</p><p>Rädslan sprider sig utanför gängen. Ingen vågar vittna. Invånarna är rädda för att tala med polisen eller en journalist. De är rädda att andra ser eller hör, rädda att bli uppfattade som tjallare. </p><p>En kvinnlig polis, själv invandrad, påpekar att förstås inte alla somalier är problem. Men hon menar att man måste göra något åt den utbredda fattigdomen, ge stöd i föräldrarollen och att det är viktigt att socialtjänsten ingriper tidigare. </p><p>Nu är läget riktigt dystert. Hur länge ska det hålla på? frågar Salihu en ung man. Tills alla dör, blir svaret. </p><p>Jag hoppas att regeringens initiativ leder till en förändring. Men innan det blir bättre är det stor risk att det blir sämre. Gängen kommer inte att uppskatta den nya spelplanen.</p><p></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-15366498322204915352022-09-17T18:27:00.000+02:002022-09-17T18:27:11.387+02:00Två artiklar om människovärdet <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyMZaJkJydSFKs0wwP5RnVSwETtPwO99lBa-FqW2zNjdRdpAqJWRD0D7GNd41p8HlJ0Syug4Nint6lFYCBgOLnqz2kwKWMYbKIUvXYM_zotI7qC-EFZwi7kz0QhlNdG0WHozTDAC7NXvBQkThQn24Qzi-DDmIKenBE_hW5BvVSuGo3LLlZNIVneaq57w/s640/Signum.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyMZaJkJydSFKs0wwP5RnVSwETtPwO99lBa-FqW2zNjdRdpAqJWRD0D7GNd41p8HlJ0Syug4Nint6lFYCBgOLnqz2kwKWMYbKIUvXYM_zotI7qC-EFZwi7kz0QhlNdG0WHozTDAC7NXvBQkThQn24Qzi-DDmIKenBE_hW5BvVSuGo3LLlZNIVneaq57w/s320/Signum.jpg" width="240" /></a></div>I den katolska tidskriften "Signum" kan vi ta del av moraliska diskussioner. I septembernumret har jag uppmärksammat två sådana som handlar om fosterdiagnostik respektive dödshjälp. Christoffer Wedebrand tar i sin artikel "Liv värda att leva - synen på samhällets minsta minoriteter" upp frågan om foster som aborteras på grund av kromosomförändringar som Downs syndrom. Socialstyrelsen för inte längre statistik över hur många aborter som görs av den anledningen, detta som en följd av EU:s dataskyddsförordning. Men det går att räkna ut att år 2018 föddes en tredjedel så många barn med Downs syndrom som hade kunnat förväntas. <p></p><p>Svenska Downföreningen ifrågasätter om människor med en extra kromosom kan betecknas som sjuka eller skadade. "Den extra kromosomen orsakar varken smärta eller lidande och är förenlig med liv", skriver man. Wedebrand menar att 30-talets arvshygien finns kvar i 1974 års abortlag som fortfarande gäller. Han nämner ordval i propositionen som "missbildningar", "kromosomskada", "avvikande" och "skadade" barn. Den dominerande formen av fosterdiagnostiken i Sverige inriktas just mot Downs syndrom. Det finns med som ett synnerligt skäl till sen abort.</p><p>Nu som förr klassar vi somliga människor som icke-önskvärda, skriver artikelförfattaren. Människor med Downs syndrom är inte sjuka eller skadade. De är som de är och verkar vara nöjda med det. Ändå utgör de en krympande skara för att vi andra vill ha det så. "För den som låter tillvaron kretsa kring värdsliga statusprojekt som karriär, hög inkomst eller akademiska meriter kan ett liv med lägre intellektuell förmåga än genomsnittet te sig innehållslöst."</p><p>Jenny Lindberg är författare till artikeln "Att föra döden tillbaka till livet - om döden i vårt samhälle". Hon skriver att dödshjälp och assisterat döende i grund och botten är en moralisk fråga. Det räcker inte med att det finns ett demokratiskt stöd för att dödshjälp ska erbjudas. En utredning bör svara på frågan om dödshjälp är rätt eller fel ur ett etiskt perspektiv. </p><p>De vanligaste argumenten emot är att dödshjälp är en oönskad förändring av läkarrollen. Det finns också en risk att man stigmatiserar patienter med kronisk obotlig sjukdom eller med funktionsnedsättning. Den som ber om dödshjälp kan vara pressad till det. Det är svårt att avgöra beslutsförmågan. Man befarar också att att det kan bli ett sätt att spara pengar för samhället och sjukvården. Det skulle vara bättre att satsa på utveckling av den palliativa vården, menar många. </p><p>Men det har visat sig att det inte så mycket är smärta eller ångest som utgör grunden för patientens önskan om dödshjälp. Det handlar snarare om en känsla av förlust av värdighet och oberoende. Detta är en del av själva döendet som palliativ vård inte råder bot på. Jenny Lindberg menar att vi behöver motverka att självbestämmande, självständighet och oberoende ses som överordnade värden i alla livets faser. Skapar det verkligen trygghet och tillförsikt? frågar hon. Orsakar det inte i stället ett främlingskap inför andra människor?</p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-24897870373185567832022-08-28T16:27:00.004+02:002022-08-28T16:43:13.311+02:00Samlingar inför hösten<p><span style="font-family: arial;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: arial;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHkojCBbOzsljPOjAlvwp5--toZ202B59OPvLtPlvKXprRjbio2vVN8OLEPjJ98XB0x01dmymROGUBVNncXipFz6JAw4cKxUciI3I6za1iUz3Cj_8WaabuClrm6EOXr6_v6IGnsT58RO14J7k4NvJ-QnSWWjc54VfmGVGi8MbGk4ihIyasy6GuIwVqvQ/s640/Regn.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHkojCBbOzsljPOjAlvwp5--toZ202B59OPvLtPlvKXprRjbio2vVN8OLEPjJ98XB0x01dmymROGUBVNncXipFz6JAw4cKxUciI3I6za1iUz3Cj_8WaabuClrm6EOXr6_v6IGnsT58RO14J7k4NvJ-QnSWWjc54VfmGVGi8MbGk4ihIyasy6GuIwVqvQ/s320/Regn.jpg" width="240" /></a></span></div><span style="font-family: arial;">NU har regnet kommit även till Stockholm och ostkusten. </span><span style="font-family: arial;">Efter det blir det höst med svalare väder. Regnet mot rutan skapar en skön stämning i hörnet av mitt lilla bibliotek, där jag sitter och skriver. Jag tycker det är härligt på sommaren, men jag tycker också om hösten. Alltsedan jag började skolan har jag levt i terminer. Jag studerade i många år på universitet och undervisade där. De senaste åren har det blivit samtalsgrupper och bibelstudier i Högalids församling.</span><p></p><p><span style="font-family: arial;">Bokhöstarna är också något att se fram emot. Jag recenserar regelbundet i </span><a href="http://litteraturmagazinet.se" style="font-family: arial;">litteraturmagazinet.se</a><span style="font-family: arial;"> och har varit på Bokmässan i Göteborg några gånger i slutet av september. Det är en trevlig tillställning. Där har jag kunnat träffa de andra skribenterna som är utspridda över landet.</span></p><p><span style="font-family: arial;">Vi har haft pandemi, men nu har livet lättats upp för många. I torsdags var jag på Norstedts förlag med pressträff och mingel. Ett antal utvalda författare presenterade sina böcker. Efteråt fick jag glädjen att prata med Therese Bohman, en av mina favoriter. Hennes nya roman "Andromeda" kommer jag att recensera den 12 september. Det var också roligt att träffa kulturjournalister från radio och tidningar.</span></p><p><span style="font-family: arial;">I onsdags presenterade Verbal förlag sin höstutgivning i samarbete med nya Hornstulls bokhandel och Hornstulls bibliotek. Särskilt intressant tyckte jag Beata Hanssons och Vesna Prekopic bok var, "Papporna, sönerna och våldet". Jag har bloggat om den på <a href="http://www.litteraturmagazinet.se/anne-charlotte-ostman/boklogg/det-galler-att-valja-livet-7502845" target="_blank">litteraturmagazinet</a>. Det är en reportagebok. Författarna har intervjuat fäder som berättar om sitt liv, där våld spelat en avgörande roll. Hansson och Prekopic kommer inte med förslag på lösning av gängkriminaliteten, men männen i boken vill förmedla hur de lyckats skapa sig ett bättre liv.</span></p><p><span style="font-family: arial;">Det blev också en mycket fin höstupptakt i kyrkan. Söndagsmässan var välbesökt. En diakon och en präst skulle avtackas. Det var förstås vemodigt för dem som känt dem väl. Men det ledde till att smörgåsen efteråt följdes av tårta Jag mötte flera bekanta från olika sammanhang, både från jympan och bibelgrupper. Jag brukar inte stanna på kyrkkaffet. Måhända blir det en ny vana. Men att jag gjorde det i dag berodde på att det skulle bli föreläsning efteråt. Tove-Junia Helminen förde oss med varsam hand genom sin teologie kandidatuppsats "<a href="http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1664639/FULLTEXT01.pdf" target="_blank">Som en blixt från klar himmel</a>". En litterär analys av Lukas 10, 17-24. Det bibelstudiet samlade också många. Det gav en bra känsla och en förhoppning om intressant bibelläsning i höst tillsammans med andra. Ännu finns ingen sådan grupp upptagen på församlingens kalendarium, så jag uppmuntrade till det.</span></p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-11436472719822662602022-07-10T14:00:00.000+02:002022-07-10T14:00:44.311+02:00Högalids utomhuskyrka<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSbUhtu_22N7v0lH_8ZiRT_-D6Jt06fRORqLBO-jSKgTZ7n20mmz1x75YHo4kGI9aGESlyYry6UGJ8WGvORcZoIfUsITH-VBLAEjnzAtwSKvBYBnRA1gi3eONoUUNgAdMFf2luHnXjyM0iMIju1r012Muabei5s-YVJLjGcWlyQ2P14STFeAL6Lh_SvQ/s800/utomhuskyrka2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="507" data-original-width="800" height="203" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSbUhtu_22N7v0lH_8ZiRT_-D6Jt06fRORqLBO-jSKgTZ7n20mmz1x75YHo4kGI9aGESlyYry6UGJ8WGvORcZoIfUsITH-VBLAEjnzAtwSKvBYBnRA1gi3eONoUUNgAdMFf2luHnXjyM0iMIju1r012Muabei5s-YVJLjGcWlyQ2P14STFeAL6Lh_SvQ/s320/utomhuskyrka2.jpg" width="320" /></a></div>På sommaren brukar det inte vara mer än 20 personer på gudstjänsterna i Högalidskyrkan. Nu är den under renovering, och jag saknar kyrkorummet. Kyrksalen i Församlingshemmet kan aldrig bli samma sak som den stora katedralliknande kyrkan. Men så har Högalid en stor tillgång: utomhuskyrkan som ligger i trädgården för helande och växt. <br /><p>I dag samlades mer än 20 personer för mässa ute. Och när det blir fullt på de bänkar som finns blir det en helt annan känsla än i en närapå tom kyrka. Jag tror inte att trädgården och utomhuskyrkan har så mycket att göra med renoveringen. Den platsen i naturen kommer säkert att användas även efter att kyrkan blivit klar nästa sommar.</p><p>Jag har glädjen att bo på gatan nedanför kyrkan. Det finns flera trappor upp dit. Den väg jag tog i dag leder fram mot den mur som finns bakom dopfunten på bilden. Jag tänkte som jag gjort förut gå på muren och sen ta mig nerför en annan trappa. Men en skylt varnade. Muren är ett altare nu! Och det fanns nya trappsteg att använda.</p><p>När gudstjänsten skulle börja hördes lite svagt Maria Magdalenas klockringning. I stället för att vi skulle ha en egen ringning rådde prästen oss till tystnad och att lyssna på ljuden omkring oss. Jag hörde vindens sus i träden och, som utlovat, ett Brommaflygplan. En fågel kvittrade norrut, och trafiken på gatorna nedanför hördes en aning. Strax innan vi började skuttade en ekorre iväg på altarmuren.</p><p>Det blev en fin mässa i Högalidsparken. Dagens tema var också viktigt: att inte döma. Den berömda texten handlar om att Jesus säger att den som är utan skuld ska kasta första stenen. Man har ställt en äktenskapsbryterska framför honom. Då lomar fariséerna och de övriga bort. Och själv dömer inte Jesus. Han säger åt kvinnan att gå och att inte synda mer. Predikan inledde Joakim Kohls med att säga att han var bra på att döma. Han dömde hela tiden! </p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-6122442093589022952022-06-28T18:32:00.001+02:002022-06-28T21:26:31.302+02:00Om teologisk dekonstruktion<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAc6zM-BcmFrpOrA03n5qVzFISzDwMb0nHDswKrGpM75_cBVuM_ehJw0OKb6HHQK2ffVrNlGXxiLbJ64JVbOC9e4nj3aeDjxWCOR-cjtKxEOyltRrPi0oLXnCnKUt99tCOzyZ6lCWMXyLrj2GWH2Ru6cnCLj8XMCljwOdICc43JEAYBq3arwYa739VyQ/s640/Bortom%20tvivlet.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAc6zM-BcmFrpOrA03n5qVzFISzDwMb0nHDswKrGpM75_cBVuM_ehJw0OKb6HHQK2ffVrNlGXxiLbJ64JVbOC9e4nj3aeDjxWCOR-cjtKxEOyltRrPi0oLXnCnKUt99tCOzyZ6lCWMXyLrj2GWH2Ru6cnCLj8XMCljwOdICc43JEAYBq3arwYa739VyQ/s320/Bortom%20tvivlet.jpg" width="240" /></a></div>Daniel Braw har översatt A J Swoboda, "Bortom tvivlet". Swoboda, som är amerikan, är pastor och professor i teologi. Han är, med sina egna ord, teologiskt konservativ och karismatisk kristen. Jag tillhör själv Svenska kyrkan, men den har ingen motsvarighet i USA. Swobodas trostillhörighet överför jag till de svenska frikyrkorna. <p></p><p>Han skriver att många i hans generation präglats av de renhetskulturer som rådde inom kyrkan på 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Det gällde bland annat sex som skulle sparas till äktenskapet. Kunde man inte motsvara det kravet eller andra uppstod skuldkänslor. Det kunde leda till att man formulerade om sin tro så den inte skulle bli så krävande. Swoboda tar upp att många ungdomar som kom till universitetet började ifrågasätta det de hade med sig hemifrån. </p><p>Författaren använder begreppet dekonstruktion på många ställen. Själv är jag allergisk emot det sedan jag var tvungen att bekanta mig med de postmoderna teorierna inom litteraturvetenskapen. Teologisk dekonstruktion är att ta isär tidigare accepterade trossatser. Men alla kristna trosuppfattningar är inte lika viktiga. Dock ska vare sig uppståndelsen, jungfrufödseln, Treenigheten eller Bibelns centrala ställning omformas av varje ny generation. Vi ska heller aldrig glömma att det är Jesus som är centrum. Att utveckla en ny tro som stämmer överens med våra begär i dag kallar Swoboda och hans kyrka för heresi. Som synonym till kätteri låter det hårt i mina öron. Men villolära kan det också betyda. </p><p>Kanske vi måste gå igenom en dekonstruktion, men vi får inte stanna kvar där för länge. Då kan vi bli cyniska och bittra och helt förlora tron, varnar Swoboda. Unga som hamnar i troskris behöver ha äldre, stabila personer som lyssnar på dem och ger dem odelad uppmärksamhet. De behöver någon som följer dem i deras utveckling. </p><p>Martin Luthers protestantism var en dekonstruktion. Jesus själv dekonstruerade i Bergspredikan religiösa tolkningar som dominerade under hans tid. Men för att hjälpa oss att inte hamna för långt från sanningen lär Swoboda oss att urskilja den. Där ligger han tryggt nära Bibeln. </p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-28276901815509385082022-06-15T17:05:00.001+02:002022-06-15T17:36:24.598+02:00Om konspirationsteorier<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjB6SN85LHXQ2R0aR8H_reh4AMasV1m4JXyFvHwvbhojPRS09uSdWbd3YoGxPWX_gPT1BNZosS3XmH7FnlRTvE875pJmMizSIyBfbkvwbmgiI_iDP4GgddXLVlcqvvvC_QdP3xbTeZG9kKhefevD5UcNrwCIofjAKfxvkumve5FW_WpwIuTt835m2GGTw/s640/Konspiration.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="540" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjB6SN85LHXQ2R0aR8H_reh4AMasV1m4JXyFvHwvbhojPRS09uSdWbd3YoGxPWX_gPT1BNZosS3XmH7FnlRTvE875pJmMizSIyBfbkvwbmgiI_iDP4GgddXLVlcqvvvC_QdP3xbTeZG9kKhefevD5UcNrwCIofjAKfxvkumve5FW_WpwIuTt835m2GGTw/s320/Konspiration.jpg" width="270" /></a></div><span style="font-family: arial;">Redan när jag fick Folkuniversitetets program i höstas anmälde jag mig till en föreläsning om konspirationsteorier som skulle hållas den 14 juni. Igår var det dags. Mitt intresse uppstod under pandemin och särskilt när det handlade om vaccinet. Jag tyckte att det var en plikt både mot samhället och en själv att ta de sprutor som erbjöds. Därför reagerade jag om någon var skeptisk och till exempel sa att det var läkemedelsindustrin som hade skumma avsikter.</span><p></p><p><span style="font-family: arial;">Leg. psykolog Agnes Mellstrand tog upp hur man skulle bemöta sådana personer. Man skulle inte bara säga emot utan vara lyhörd och försöka förstå vilken funktion konspirationsteorin hade för den människan. Hon menade att rädsla och oro spelade roll. Men jag insköt att ilska nog också var en viktig komponent, och det höll hon med om. Någon som blivit illa behandlad och känt sig utsatt eller utanför hade nog lättare att välja ett alternativt synsätt. </span></p><p><span style="font-family: arial;">Föreläsarens utgångspunkt var den kliniska, det vill säga hennes möten med människor som led av psykisk ohälsa eller grupper som hade svårt att samarbeta. Hon var alltså inte forskare. </span></p><p><span style="font-family: arial;">Konspirationsteorier ökar i kris, och psykologiska faktorer kan spela in för dem som ansluter sig. Man kan ha ett speciellt sätt att uppfatta sin omvärld, lösa problem och ta in information. Det kan också handla om olika personligheter. Vissa har paranoida drag. Annat är tankesystem eller trosformer som man omfattar. Att vara skeptisk mot vetenskap är centralt. </span></p><p><span style="font-family: arial;">Vad gäller trosformer så nämndes sekter, till exempel den i Knutby. Men om någon hade påstått att kristendomen var en konspirationsteori skulle jag slagit bakut. En vän till mig tycker att marxismen är en konspirationsteori. Det kan jag inte heller hålla med om.</span></p><p><span style="font-family: arial;">Agnes Hellstrand refererade till politiken i länder som Ungern och Polen samt till Rysslands krig i Ukraina. Där ställde jag mig frågande. Handlar inte det om ideologier? Putin har under pandemin isolerat sig och formulerat tankar om att Ryssland är hotat av det dekadenta väst. Ryssland måste helt enkelt kämpa mot Antikrist. Tillsammans med uppfattningen att Ukraina blivit nazistiskt skulle man kanske kunna säga att det är en konspirationsteori. Men en del menar också att Putin har en ideologi. Den skulle då bestå av något slags nationalism, en storrysk imperiedröm. Men avgränsningen av konspirationsteorier mot religion, ideologier och </span><span style="font-family: arial;">andra tankesystem hörde egentligen inte till föreläsarens uppgift.</span></p><p><span style="font-family: arial;">För tips på litteratur och lyssning, zooma in bilden ovan!</span></p><p><span style="font-family: arial;"><br /></span></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-85219645933595054342022-05-06T10:37:00.002+02:002022-05-06T12:59:52.069+02:00Vad betyder korset? (Joseph Sverker, Undrar om Gud)<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiLHjXBdu9wKHyzhvSZhtZdcmpxHixEsiaQFO3GYJiO_Re-IYWR-T1kJesBR-Sg_i1afFXYTZfbfYzBdMk0l05OH0m9PmgaqTItbmDcnWcnG_JN2ZXIHhdfrNI5RA6udQcWgBGYc87C67bJgWdPha6VaKUoHzZeUfOwvSqwAgyxpv_L0YhYrLWOOHuUA/s640/undrar.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiLHjXBdu9wKHyzhvSZhtZdcmpxHixEsiaQFO3GYJiO_Re-IYWR-T1kJesBR-Sg_i1afFXYTZfbfYzBdMk0l05OH0m9PmgaqTItbmDcnWcnG_JN2ZXIHhdfrNI5RA6udQcWgBGYc87C67bJgWdPha6VaKUoHzZeUfOwvSqwAgyxpv_L0YhYrLWOOHuUA/s320/undrar.jpg" width="240" /></a></div><span style="font-family: inherit;"><b>Teologen Joseph Sverker har skrivit boken "Undrar om Gud - en bok för nyfikna". Främst riktar han sig till barn och ungdomar i åldern 10-15 år. I mycket utgår han just från frågor som är ställda av den åldersgruppen. De sammanfaller ändå rätt naturligt med det som alla undrar över. Vad betyder det att Jesus dog på korset? Hur hänger evolutionsläran ihop med Guds skapande? Är allt i Bibeln sant? Jag trodde att i en bok till en sådan målgrupp skulle allt bli enkelt och avskalat. Men där hade jag för stora förhoppningar.</b></span><p></p><p><span style="font-family: inherit;">Genast reagerar jag på layouten. Den är plottrig. Titel och kapitelrubriker har tagit plats i tankemoln. Skriften är av olika färg, blå, röd och grön förutom den vanliga svarta texten. Barnens frågor är i röd skrivstil. Bibelord och författarens egna berättelser läser vi mot bakgrund av färgade rutor. Joseph Sverker använder precis som Jesus liknelser som pedagogiska hjälpmedel. Han kan ta till dålig mobiltäckning, uppdrag i dataspel eller Harry Potter för att belysa teologiska problem. </span></p><p><span style="font-family: inherit;">Förutom detta förekommer diverse illustrationer och linjerade sidor att skriva egna funderingar på. Kanske gör det boken mer inbjudande och interaktiv. Det blir en övningsbok, och det är väl inget fel på det. Men jag tänker att måhända även barnen vill ha det enklare, klarare och mindre ordrikt.</span></p><p><span style="font-family: inherit;">Ett sista kort kapitel har rubriken "Fördjupning". Det stämmer illa med innehållet som är saker som behandlats utförligt tidigare, som varför Jesus dog eller hur vetenskapen och Bibeln hör ihop.</span></p><p><span style="font-family: inherit;">Joseph Sverker går dock helhjärtat in för att svara på de frågor som ställs. "Finns Gud?" Den frågan är mer lik frågan "Vill du vara med?" skriver han. Där känner jag igen mig. Varför tacka nej till ett så fint erbjudande? Om vi vill tro får vi försöka lära känna Gud, och det enklaste är genom Jesus och Bibeln. Jesus är den bästa människan och den som har perfekt kontakt med Gud. Att umgås med kristna är också viktigt. Det har jag saknat under</span><span style="font-family: inherit;"> pandemin. Den gemenskapen vill jag återuppta.</span></p><p><span style="font-family: inherit;">Nu bär jag varje dag mitt konfirmationskors runt halsen. Under många år låg det i en låda. För mig betyder korset pånyttfödelse. Jag ropade till Gud och han gav mig ett nytt liv, där jag blev mer mig själv. Till hjälp tog han en läkare. Joseph Sverker skriver att man både kan förklara saker med vetenskap och med Gud. Den heliga Anden låter oss veta när Gud gör något även när det kan förklaras på ett naturligt sätt.</span></p><p><span style="font-family: inherit;">Så korset och pånyttfödelsen i livet är för mig något känt. Svårare har jag att helt ta in varför Jesus dog för oss. Ändå är det den viktigaste händelsen för kristna. Joseph Sverker skriver att nästan alla kristna är överens om att Jesus död "lagade kontakten mellan Gud och människan". Jesus tog på sig synden som det innebär att vara skild från Gud. Och det gjorde han av kärlek. </span></p><p><span style="font-family: inherit;">Författaren skriver emellertid också att man har försökt svara på frågan om Jesus död och uppståndelse i tvåtusen år. Jag som trodde att det var klart för alla kristna utom mig!</span></p><p>Nu ser ni, trots de inledande invändningarna, att jag som vuxen blivit engagerad av en bok som skrivits för barn och unga. Jag skulle kunna tillfoga frågor till en ny bok för äldre som ännu inte är fullt upplysta.</p><p><br /></p>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5906428776803804560.post-76848844546324963492022-04-20T11:40:00.007+02:002022-04-20T11:45:42.266+02:00Ernst Barlach och kriget<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMr_uhXIRnUbHTp32LIXlREoeCg_ZyuLQJpx6C09VBpzy9z7G8LJv9DtY8p_0vdPJvMF8_UTpzNlJaRiFcAx9DLedLJm1Ksna1ahbDTKMSltHqpgmtFu8YxC_1qgDLQvFcmXj6Zcn6wAhCrJKumPGqf7ZHRWMHSFBm9uBkN5-gwAYxDwt43yqMRG5WYg/s640/Barlach%201.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMr_uhXIRnUbHTp32LIXlREoeCg_ZyuLQJpx6C09VBpzy9z7G8LJv9DtY8p_0vdPJvMF8_UTpzNlJaRiFcAx9DLedLJm1Ksna1ahbDTKMSltHqpgmtFu8YxC_1qgDLQvFcmXj6Zcn6wAhCrJKumPGqf7ZHRWMHSFBm9uBkN5-gwAYxDwt43yqMRG5WYg/s320/Barlach%201.jpg" width="240" /></a></div>Ernst Barlach är en av mina favoritskulptörer. För några år sedan besökte jag, tillsammans med tyska vänner, hans museum i Güstrow, där han varit verksam. Jag blev tagen av Barlachs antikrigsverk och fina statyer av Jesus och hans lärjungar.<div><br /></div><div>När jag och maken hamnade i Güstrow igen på väg hem från Luxemburg hann vi precis in i domen innan den stängde. Katedralen själv är av fin tysk tegelstensgotik men där hänger också en märklig staty av Barlach, Der Schwebende, Den svävande. Den har en speciell historia.</div><div><br /></div><div>Barlach hade samröre med expressionismen och blev av nazisterna ansedd som utövare av "Entartete Kunst", urartad konst. Der Schwebende togs ned och förstördes. Efter kriget har den gjutits på nytt efter originalformen och återfått sin ursprungliga plats i domen. Barlach var som många andra en entusiastisk patriot i inledningen av första världskriget men kom ut ur det som pacifist. På en sten under Der Schwebende finns inristade krigets årtal. Barlach har uttryckt hur han under kriget upplevde tiden stillastående. Den kunde inte kopplas ihop med något jordiskt. Den svävade.</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWxtRHMQdLN447ZJ8ELdcf1yBC-pGaCY2RSkfocDXFZBCuG8Oodu3dfl3oUEyAB7NCHxYd9kE2j40uxNm1lh46Si76SEpapilJOHvz54vtfZ4Q3hUmgrY7Wl-lDe5gR4o_y4XPaXcNYjSH_NM6j06sGMnu-4G6VpFIHtgWMWhEC_6xTast7b_vFya7_A/s640/Barlach%202.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWxtRHMQdLN447ZJ8ELdcf1yBC-pGaCY2RSkfocDXFZBCuG8Oodu3dfl3oUEyAB7NCHxYd9kE2j40uxNm1lh46Si76SEpapilJOHvz54vtfZ4Q3hUmgrY7Wl-lDe5gR4o_y4XPaXcNYjSH_NM6j06sGMnu-4G6VpFIHtgWMWhEC_6xTast7b_vFya7_A/s320/Barlach%202.jpg" width="240" /></a></div>Der Schwebende bär Käthe Kollwitz ansiktsdrag. Hon var en samtida konstnär och vän till Ernst Barlach. I Käthe-Kollwitz-Museum i Berlin finns starka antikrigsstatyer med mor och barn-motiv. <p></p></div>Anne-Charlotte Östmanhttp://www.blogger.com/profile/13923629011569107969noreply@blogger.com0