K G Hammar i Högalid. Om bibelläsning, Jesus på korset och tron

 

Ernst Barlach, Der Schwebende i Güstrow

I Högalids församling finns en föreläsningsserie som heter "Rum för livet". Igår var K G Hammar i kyrksalen och talade om bibelläsning. 

Det finns tre läsarter: den historiska, den metaforiska och den sakramentala. Den historiska innebär att man i tolkningen tar in det historiska ögonblick då texten kom till. Det är den antika världsbilden som kommer till uttryck i Nya Testamentet. Nu kan vi inte säga att Gud finns i himlen när vi har kunskap om universum. Gud är här och nu, överallt och inom oss. Evolutionsteorin störde skapelseberättelsen. Världen skapades inte på sju dagar. Men i början av 1900-talet startade en fundamentalistisk rörelse i USA som ville läsa Bibeln bokstavligt. 

En metafor är en bild för något. Den betyder något mer än det utsagda. Delar av Bibeln läser vi symboliskt, som vi gör med skapelseberättelsen i dag. 

Den sakramentala läsningen får oss att öppna oss för Guds tilltal och närvaro. Vi bejakar och tar emot det hemlighetsfulla. 

Publikens frågor var intressanta. Någon undrar varför Jesus måste dö på korset. Verkligen en central fråga. Där finns det flera tolkningar. Offertanken, att Gud offrade sin son för oss och att Jesus tog våra synder på sig, inspireras av det judiska offret i templet. Efter tusen år kom andra synsätt in, säger Hammar. Då handlar det mer om att Jesus inte kan svika Guds plan, att han konsekvent följer vägen framåt. Men i psalmer och liturgi lever offret kvar. Hammar hänvisar till Jesper Svartvik som skrivit om försoningen. Här finns det mycket som jag skulle vilja sätta mig in i.

En kvinna  tycker om att gå i kyrkan och sjunga med i psalmerna. Hon läser Bibeln. Men vad tror hon på? Hennes tro saknar objekt. Det handlar kanske mer om tillit som livshållning, menar Hammar, och tillit ingår i tron. Vi kan inte heller kontrollera Gud. Kierkegaard såg det som att vi måste våga kasta oss ut på 70 000 famnars djup. Simon Weil talade om väntan.

Kyrka och bibel för barn

Vårt barnbarn Aron, sex år, är med i Högalidskyrkans Änglakör. Nästa söndag, på Kyndelsmässodagen, ska kören sjunga på gudstjänsten. Då kommer jag också. Det var roligt, tyckte han. Men varför går jag på gudstjänster? Där är så många gamla och konstiga ord. Fast han hade hört att någon fick frid när han såg Jesusbarnet.

Nu efteråt förstår jag att körledaren måste ha berättat om det som Kyndelsmässodagen handlar om, att Jesusbarnet togs upp i templet. Dit kom den rättfärdige och fromme Symeon. Han var gammal, men den heliga anden hade lovat honom att han inte skulle dö förrän han fått se Messias. Han tog Jesus i famnen, prisade Gud och sa: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel." 

I katolska länder firas Kyndelsmässodagen den 2 februari. Våra barnbarn i Luxemburg och deras kamrater går med ljuslyktor från hus till hus.

Apropå de svåra orden sa jag till Aron att vi hade en bibel för barn i vår bokhylla. Då blev han nyfiken. När vi kom hem efter körövningen läste jag några kapitel ur "De yngstas bibel" som hans mamma fått av moster och morbror när hon var sju år. Jag började läsa om när Jesus, Josef och Maria besökte templet i Jerusalem och de kom ifrån varandra. Jesus var då tolv år, och han hade bara dröjt sig kvar för att tala med lärarna. Jag läste vidare om när Johannes döpte Jesus och om de tolv lärjungarna. I "De yngstas bibel" kan man förstås också bekanta sig med de under som Jesus gjorde. Och liknelserna finns där. Guds rike är som ett senapskorn, sa Jesus. Ett så litet korn blir stort som ett träd. När vi delar med oss av vår kärlek växer Guds rike. Så förklaras det i barnens bibel.  

Tack och förlåt!

Om några dagar är vi framme vid vintersolståndet. Solen stiger högre och högre upp på himlen. Jag tycker om årstidernas växlingar, njuter av vackra vinterdagar men ser också fram emot vår och sommar.

Jag önskar er alla fina helgdagar - som ni vill ha dem.  I stimmig samvaro med olika åldrar eller i lugn och ro. 

Jag tackar för allt fint jag fått vara med om under året. Men jag får också säga förlåt. I ett tidigare blogginlägg avslöjade jag att jag hade ett svagt syndamedvetande. Nu har jag bättre förstått vad synd är. Det kan handla om skevheter i umgänget, som att lägga sig i på felaktiga grunder eller föra vidare ouppklarade missförstånd. Ta ett steg tillbaka! Kommunicera och kompromissa! Det är råd jag ger till mig själv. 

Mina bästa streamingtips (Netflix och SVT Play)

Som bekant pågår fotbolls-VM för fullt. Medan maken tittar på matcher letar jag upp intressanta tv-serier på datorn. Netflix hade jag lämnat. Nu var det dags att öppna abonnemanget igen för femte säsongen av "The Crown". Jag såg alla avsnitt på några få dagar. De var bra, tycker jag. Kanske var Dianas poser lite överdrivna, men det var fina scener mellan drottning Elizabeth och maken prins Philip. Det fanns en sorg över att de glidit ifrån varandra i äktenskapet. De hade olika karaktärer och olika intressen. Men drottningen hade också hindrat andra från att bli lyckliga. Särskilt hade detta drabbat hennes syster Margaret. 

Norska filmen "Troll" ligger högt upp på Netflix topplista. Först trodde jag att det var en serie och tänkte att jag skulle ge den en chans. Ett bergatroll som kommer till liv och protesterar mot människornas intrång är väl inte den typ av handling som jag brukar söka efter. Men jag blev fast och såg klart fast det var en långfilm. 

Visst har det drag av King Kong-skräck, det jättelika trollet som trampar ned det som kommer i dess väg. Men filmen har en lyckad inramning av nordisk folktro och norsk kultur. När trollet skapar en jordbävning i Dovrefjell blir militären och regeringen i Oslo inkallad. Den kvinnliga paleontologen Nora som gräver efter dinosauriefossil engageras som expert för att reda ut vilket fenomen som kan ligga bakom händelsen. Hennes far får också lämna sitt bidrag till undersökningen fastän han framstår som mer än lovligt galen. Själv anser han sig ha särskild kunskap om troll och andra sagoväsen.

Inga konventionella vapen rår på trollet. Nora och några medhjälpare sätter sig upp emot krigsmakten och söker andra vägar att stoppa förödelsen. Vad kan skrämma troll? Vad får dem att försvinna? Handlingen ansluter till temat att människans inverkan på naturen straffar sig. I Dovre spränger man för en ny tågtunnel. I filmen finns också referenser till Henrik Ibsen, hans pjäs "Gengångare" och trollen som spricker i solen. Bakgrundsmusiken är hämtad från Edvard Griegs "I Bergakungens sal", en tonsättning av Ibsens "Peer Gynt". "Troll" är en snygg skräckfilm, tycker jag. 

SVT Play brukar jag annars hålla mig till. Där finns mycket av god kvalitet, också bland serierna. Nu senast har jag sett de brittiska "Inkräktaren" och "Den farliga leken". "Inkräktaren" handlar om en man som dödat en inbrottstjuv i sitt hem i Cornwall. Han bygger tillsammans med hustrun och en kvarbliven gäst upp en historia om självförsvar. Polisen misstänker inget annat, men de inblandades lögner får efterhand värre och värre konsekvenser. Spänningen upprätthålls. Finns det onda människor? I slutet får frågan ett jakande svar i en intelligent replikväxling.

"Den farliga leken" blir jag rejält tagen av. Rättspsykiatrikern Emma inleder en undersökning av Connie, en kvinna som begått ett fruktansvärt brott. Connie drar emellertid på ett märkligt sätt in doktorn i deras samtal. Hon anar att även Emma har en sorg och en skuld i sitt förflutna. "Den farliga leken" spelar upp scener ur de båda kvinnornas liv. Connie har blivit sviken av sina närmaste och felbehandlad av den läkare som skulle bota hennes ångest. Det är detta som leder till Connies fasansfulla handlande. Emma å sin sida har kämpat på ensam med förlossningsdepression och sömnlöshet. Serien vill säga att vi ska se och stödja våra medmänniskor och inte lämna dem ensamma. Hur viktigt det är blir skrämmande tydligt i "Den farliga leken".

En ny teori om kausalitet (Ulf Jonsson, Gud och andra orsaker)

 

Jesuiterna är en katolsk orden. Medlemmarna som ska bli präster får en längre utbildning än inom andra ordnar. De studerar filosofi i två år och teologi i fyra. På detta följer vanligtvis doktorandstudier. Ulf Jonsson är jesuitpater och professor i religionsfilosofi. Han har nu kommit ut med en bok som är intellektuellt krävande. Jag är disputerad i litteraturvetenskap men har varken studerat filosofi eller teologi. Ändå vill jag försöka teckna ned några rader om vad jag fått ut av läsningen.

Titeln på boken "Gud och andra orsaker" implicerar att Gud kan ingripa i sin skapelse. Författaren vill koppla den synen till dispositionalismen, en ny teori om kausalitet som utformats inom filosofin de senaste decennierna.

Dispositionalismen ifrågasätter etablerade idéer om naturlagar och våra möjligheter att göra säkra förutsägelser. Orsaker ger i stället upphov till sina verkningar med olika grader av sannolikhet. Centralt i de dispositionalistiska teorierna är att saker och ting är kausalt verksamma, eftersom de är utrustade med specifika kapaciteter (dispositioner) eller krafter. Dessa kan emellertid förbli dolda för oss. Bräckligt glas går sönder om man tappar det, men om man inte tappar det är gå-i-kras-möjligheten icke-manifesterad. Dispositionalismen lyfter också fram att kausalitet kan ha både aktiva och passiva aspekter. Ett vedträd kan värma upp luften omkring sig, men det kan också självt värmas upp.

Under upplysningen arbetade naturvetenskapen med deterministiska naturlagar. En orsak ger alltid upphov till samma verkan. Inom teologin infördes begreppet deism. Man menade att Gud skapat världen som ett mekaniskt urverk och inte längre ingrep i skeendet. 

Den medeltida tänkaren Thomas av Aquino hade en annan förståelse av kausalitet som stämmer bättre med dispositionalismens. Enligt Thomas kan Gud handla i världen genom att använda sig av såväl deterministiska som indeterministiska skapade orsaker. Guds kausala verkande är inte heller något som hindrar människans fria vilja att verka. Människor kan handla på olika sätt av fri vilja, även om Gud är den yttersta orsaken till förekomsten av mänsklig fri vilja.

Hur kan man då med dispositionalismens hjälp se på mirakler? Upplysningsfilosofen David Hume definierade mirakler som brott mot naturlagarna. Man ansåg också vid den tiden att mirakler var det enda möjliga sättet för Gud att handla i världen. Det finns ingen allmänt accepterad definition av mirakel. Thomas av Aquino menade att det fanns olika typer av mirakler. En del var osannolika slumpmässiga sammanträffanden, andra var verkningar av naturliga sekundärorsaker. Gud utrustar dessa sekundärorsaker med ytterligare kausala krafter utöver deras egna verkningar. Gud är också den enda orsak som  kan förorsaka någonting utan inblandning av skapade sekundärorsaker. Gud kan skapa ting ur ingenting (ex nihilo).

Dispositionalismens avvisande av determinismen har, enligt Ulf Jonsson, placerat Guds handlande i världen i en mer gynnsam kontext än den som rådde under upplysningen. De former av den nya teorin som förkastar en intentional kausalitet fungerar dock inte tillsammans med huvudfåran av den kristna förståelsen om Guds medvetna avsikter med världen.

Ulf Jonssons bok "Gud och andra orsaker" riktar sig främst till professionella religionsvetare och teologer. Han vill göra dem uppmärksamma på att det finns bättre sätt att förstå kausalitet än de som användes under upplysningen och som levt kvar långt in i vår egen tid.

Jag är, som sagt, inte verksam inom dessa forskningsfält. Att jag var nyfiken på "Gud och andra orsaker" berodde nog mer på att jag utifrån en ny teori ville se praktiska exempel på Guds handlande. Ulf Jonsson stannar kvar i abstraktionerna men av förståeliga skäl. Han vill öppna vägen för en ny forskning utifrån nya perspektiv. Jag får se fram emot de avhandlingar som blir resultatet av det.

Kristendomen och högmodet (C.S. Lewis, Kan man vara kristen?)

Någon som jag läste hänvisade till C.S. Lewis bok "Kan man vara kristen?" Så jag lånade den på biblioteket. Jag tyckte titeln var intressant. Men ganska snart förstod jag att Lewis, som väl mest är känd för "Berättelsen om Narnia", var en djupsinnig teolog. Han levde 1898-1963 och vänder sig inte med några lättköpta meningar till vår samtids tvekande kristna.

Jag känner mig inte manad just nu att läsa en så avancerad framställning som denna, där Lewis analyserar grundläggande element i kristendomen. Men jag hinner bli störd i mitt sinne innan jag slår igen boken.

Lewis skriver om den stora synden som är högmodet. (I texten översätts engelskans pride med högfärd, men i Svenska kyrkan talar man om högmod.) En gång i en studiecirkel i Högalids församling berättade jag att jag hade dåligt syndamedvetande. När man under gudstjänsten tyst ska bekänna sina synder kommer jag inte på något. Jag tänker att Gud vet. Då säger en medlem i gruppen att det finns något som heter högmod.

C.S. Lewis skriver att kristendomen manar människor till ånger och utlovar dem förlåtelse. Den kristna tron har, såvitt han kan se, ingenting att säga till dem som inte ångrar något och som inte har någon känsla av att behöva förlåtelse. Hur ska det gå för mig? Har jag inte rätt att kalla mig kristen?

 

Om gängen (Diamant Salihu, Tills alla dör)

I den nya regeringens Tidöavtal finns höga ambitioner att få ned brottsligheten. Det gängrelaterade våldet har nått rekordnivåer. I avtalet finns många förslag som ska prövas om de går att omsätta i verkligheten. Rättssäkerheten måste beaktas. Anonyma vittnen, visitationszoner och hårdare straff har tillämpats av grannländer. Det är exempel på åtgärder som man vill genomföra.

Mot slutet av boken "Tills alla dör" skriver journalisten Diamant Salihu om en omtalad rättegång i Köpenhamn. Fem unga svenskar stod 2020 åtalade för ett dubbelmord i Danmark. Domarna blev hårda. Tre av männen fick livstid. Två av dem som var 17 år vid brottstillfället fick 20 års fängelse. Vid förhandling i dansk motsvarighet till hovrätten ändrades påföljden för de yngre till 16 år. I Sverige skulle de ha fått fyra års sluten ungdomsvård på ett av statens ungdomshem, enligt advokaterna. Den danska åklagaren menar att man inte kan förvänta sig att bli behandlad som ett barn när man begår vuxenkriminalitet. Åklagaren säger vidare till författaren att "rätten har skickat en tydlig signal till alla utländska gäng om att man kan räkna med ett hårt straff om man tar sina konflikter till Danmark".

Vad ligger då bakom den svenska utvecklingen? Segregationen är en grundläggande orsak. Gängen rör sig i socialt utsatta områden. Salihu följer personer och händelser på Järvafältet, i Tensta och Rinkeby. Majoriteten förefaller vara somaliska unga män. De tillhör vare sig det etablerade svenska samhället eller de äldre landsmännens klankultur. 

De har ofta många syskon och bor trångt. Inte sällan lever de med en ensamstående mor. Fäderna är frånvarande. Vårdnadshavaren har tappat kontrollen, pojkarna misslyckas i skolan, de lever med machoideal och vill bli respekterade. För flickorna går det bättre. De utbildar sig. 

Redan som mycket unga kan pojkarna få uppdrag, som till exempel att stå och vakta vid ett rån, och får därmed lättförtjänta pengar. Narkotika är förstås en viktig inkomstkälla för de äldre. I boken läser jag om en ung man som gått i skola med svenska barn och skaffat sig kontakter på Östermalm. Han tjänar storkovan.

Rädslan är stor i dessa miljöer. De inblandade ungdomarna bär skottsäkra västar. När våldspiralen väl satts i gång på grund av en konflikt uppstår hämnden. Det är den som dödar. Men när Salihu pratar med en person som har kunskap om ett visst mord säger denne att offret varken var en person som stod på fel sida eller att det var skulder inblandade. "Det är en sjukt barnslig anledning."

Rädslan sprider sig utanför gängen. Ingen vågar vittna. Invånarna är rädda för att tala med polisen eller en journalist. De är rädda att andra ser eller hör, rädda att bli uppfattade som tjallare. 

En kvinnlig polis, själv invandrad, påpekar att förstås inte alla somalier är problem. Men hon menar att man måste göra något åt den utbredda fattigdomen, ge stöd i föräldrarollen och att det är viktigt att socialtjänsten ingriper tidigare. 

Nu är läget riktigt dystert. Hur länge ska det hålla på? frågar Salihu en ung man. Tills alla dör, blir svaret. 

Jag hoppas att regeringens initiativ leder till en förändring. Men innan det blir bättre är det stor risk att det blir sämre. Gängen kommer inte att uppskatta den nya spelplanen.