Lyckad modernisering av "Vildanden" i Oslo

 

Affischen ropar modernisering. Eller hur? Det är jag allmänt skeptisk emot. För ganska många år sen såg jag en bearbetning av Tjechovs "Tre systrar". I originalmanus har systrarnas far fått förflytta sin militära gärning långt ut i provinsen. De tre leds och längtar tillbaka till Moskva. I den nya versionen hade de hamnat i Umeå på 1960-talet. Hur svårt var det att ta sig därifrån??? 

Tur att jag inte såg reklamen för "Vildanden" innan vi köpte biljetter! För här blev jag glatt överraskad. Maken och jag var på Nationaltheatret i Oslo den 3 oktober och såg Henrik Ibsens "Vildanden". 

På plats blev vi upplysta om att vi skulle mingla på scengolvet med skådespelarna en kvart innan vi fick inta våra platser. Det fanns drinkar att skåla med. För det var fest hos grosshandlare Werle.

Några bänkar bort pågår en dialog mellan Werles son Gregers och barndomsvännen Hjalmar Ekdal. Hjalmar hade inte väntat sig att bli bjuden, för fader Ekdal hade hamnat på obestånd efter en skumraskaffär. Gregers är dock mycket kritisk till sin fars roll i det hela. Och det är det som är grunden till pjäsens upplägg.

Vi läste "Vildanden" på svenska innan vi åkte iväg. Det blev en bra repetition av det klassiska dramat. Norska är inte särskilt svårt, men några ord gick oss nog förbi under föreställningen.

Ibsen har sagt att han går till rätta med sitt liv i pjäserna. Där möter vi olika livshållningar. Sanningssägaren finns i "En folkefiende" och i "Vildanden", egoisten i "Peer Gynt" och även i Hjalmar Ekdal, skulle jag vilja säga. 

Gregers Werle är känd för att gå runt med sin "ideale fordring". Han upplyser människorna om betydelsen av att leva ett äkta, öppet och sant liv. I "Vildanden" är det Hjalmar som blir föremål för hans uppvaktning. Gregers menar att Hjalmar i sin familj lever ett liv i lögn, i bakgrunden styrt av Gregers egen far. Men doktor Relling, som bor i samma hus, tvekar om att Hjalmar är stark nog att ta emot sanningen. "Tar De livsløgnen fra et gjennomsnittsmenneske, så tar De lykken fra ham med det samme" är pjäsens mest berömda citat. 

"Vildanden" i Oslo är stor teater. Av skådespelarna finns inte mer att önska. De framsäger sina repliker naturligt och när det krävs med skärpa. Tyvärr har jag inte koll på norska skådespelare, men troligen har man samlat några av de bästa.

Avkragad präst inledde föredragsserien "Min tro" i Maria Magdalena kyrka

Christer Hugo avkragade sig själv efter ett yttrande från domkapitlet. Hans tro hör inte hemma inom Svenska kyrkans ramar. Igår kväll var han först ut i Maria Magdalena församlings temaserie "Min tro". Onsdagskvällarna innehåller ett föredrag på en halvtimma. Sedan följer en lika lång mässa. 

Föreläsaren tackade kyrkoherde Hillevi Uddenfeldt för att hon hade vågat bjuda in honom. Maria Magdalena i Stockholm är uppenbarligen en församling som inte är rädd för frågor. En bok, "Sju kristna dissidenter" av Christer Hugo fanns till försäljning i kyrkan.

Hugo började passande nog att tala om Maria Magdalenas evangelium. Det är en skrift från 100-talet som hittades av en bonde i Egypten 1945, berättade föredragshållaren. Men AI och Wikipedia säger annat. Där kan jag läsa att bonde fann annan gnostisk litteratur. Den bäst bevarade kopian av Maria Magdalenas evangelium köptes och upptäcktes av en tysk diplomat i Kairo 1896. 

Många gudstjänstbesökare tyngs ner av kyrkans syndabekännelse. Jag själv har haft problem med den. Men i sitt eget evangelium blir Maria Magdalena undervisad av Jesus. Han säger att det inte finns någon synd. Det finns ingen synd i sig. Det handlar om att vara sann mot den inre gudomliga verkligheten. Där finns ingen plats för den fördömande guden. 

En svensk som inte räknats in i den kristna fållan och betraktats som kättersk är Emmanuel Swedenborg. Men enligt Christer Hugo har denne gjort kristendomen rikare och färggrannare. 

För den som vågar befria sig från dogmerna finns det en väg inåt för alla människor men också utåt mot politisk handling. Det gäller att stärka andligheten med kärlek, öppenhet och barmhärtighet. Martin Luther King talade om den inre kyrkan gentemot den dogmatiska. 

Så långt Christer Hugo. Liksom vad gäller vem som hittade Maria Magdalenas evangelium ser jag, när jag söker hos AI och på Wikipedia, att det finns andra sätt att formulera Jesus förhållande till synden i Maria Magdalenas evangelium. När jag ska skriva ner det här framstår Hugos föredrag som oklart i vissa delar. Kanske beror det på mina anteckningar. Men trovärdigheten minskar tyvärr när man finner faktafel. Kanske hittar en hugad läsare klarare tankegångar i "Sju kristna dissidenter". Tilläggas ska att jag själv inte finner Svenska kyrkans gudstjänster och möten exkluderande. Där råder i stället, enligt min mening, en välkomnande och tolerant atmosfär.

"Vem var Jesus? Hur har kristendomen motstått tidens tand? (Elaine Pagels, Jesus. Ett historiskt mysterium.) Fri tanke förlag

Elaine Pagels, religionshistoriker vid Princeton University, söker i sin bok "Jesus. Ett historiskt mysterium" (Fri tanke förlag) sanningen om den historiska Jesus. Hon inleder med att konstatera att Jesus är en fysisk person som har existerat. Men hon vill komma närmare hur vår bild av honom har skapats och hur han har kunnat motstå tidens tand. En tredjedel av världens människor säger sig vara kristna, och antalet växer. Hon går igenom centrala händelser i evangelierna,  jungfrufödseln, Jesus helanden, glädjebudet, korsfästelsen, uppståndelsen, och hur Jesus blir Gud. 

Vad som verkligen inträffade i fråga om jungfrufödseln är svårt att säga, skriver Pagels. Som i fråga om andra textställen i Nya Testamentet finns olika beskrivningar. Det kan ha med poetiska ambitioner att göra, också viljan att visa på uppfyllelse av profetior i Gamla Testamentet. Framför allt skrevs evangelierna för att sprida Jesus budskap. I Matteus 1:18-19 framgår det att Josef vill bryta äktenskapskontraktet när Maria blivit gravid med en annans barn. Men det kan historiskt ha varit resultatet av en våldtäkt begången av en romersk soldat. Något sådant var inte ovanligt. Josef och Maria var trolovade. Kanske var det Josefs barn? Eller förbarmade han sig och ställde upp för barnet ändå? I alla fall blev händelsen till en betydande teologisk välsignelse i Bibeln.

Jesus botar sjuka, uppväcker döda och lugnar vågorna i Genesarets sjö. Sådant händer också i Gamla Testamentet. Profeten Elia återupplivar en änkas son. Moses stillade havet. I dag känner vi till att det finns psykosomatiska sjukdomar och att tro (placebo) kan bota. Det kan alltså finnas naturliga förklaringar i flera fall. Ett textställe är särskilt intressant. Jesus driver ut onda andar ur en man och in i en hjord med grisar som skenar och drunknar i Genesaretsjön. Vad betyder detta? Galileiska judar levde som Jesus under hårdför romersk ockupation. Den så kallade tionde legionen hade ett banér som var prytt med ett vildsvin. Tillsammans med andra ledtrådar kan man tolka det som ett  av förebud. Gud ska befria Israel igen.

Jesus ger oss ett löfte om Guds rike. Vad är då det? Jesus talar om en undergång som ska föregå den nya världen. Denna apokalyptiska vision delar få i dag, menar Pagels. Men en tillvaro efter döden har hon börjat tänka är möjlig. Själv har hon haft övertygande upplevelser av att ha avlidna människor hos sig. Lukas ord om att Guds rike är inom er tror jag bäst passar nutidsmänniskan. I alla fall är det något jag kan ta till mig.

Det råder inget tvivel om att Jesus blev korsfäst. Han fick det straff som var till för upprorsmakare. Men att Pilatus var så försonlig och ville två sina händer är inte trovärdigt. Enligt historieskrivaren Josefus var Pilatus en särskilt hårdför person. Pagels menar att evangelisterna infört avsnitten om Pilatus för att mildra andra troendes rädsla för att bli förföljda. Det är en lite svag förklaring, tycker jag. Jesus fick i alla fall sitt straff.

Uppståndelsen är den nytestamentliga forskningens största gåta. Man kan bara historiskt verifiera att många människor har sagt att de efter Jesus död har sett honom levande. Paulus, får jag veta här, skrev sina brev decennier innan evangelierna kom till. Han hade aldrig träffat Jesus men fick se honom som ett gudomligt väsen omvälvd av ljus på sin väg till Damaskus. Paulus hade själv förföljt Jesus anhängare. Detta blev hans omvändelse. För Paulus är uppståndelsen central. "Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor" skriver han i första korintierbrevet. Jag är rädd att jag hör till den skaran. Livet efter detta är inte kärnan i min tro. Men att Jesus lever i dag på ena eller andra sättet är grunden för mig.

Hur blev då Jesus Gud? Det är faktiskt bara Johannesevangeliet, som skrevs senare än de tre andra, som föreställer sig Jesus som Gud i människogestalt. Under 300-talet kallade kristna romerska kejsaren Konstantin till kyrkomöten för att komma till ett klargörande. I trosbekännelsen från Nicaea stadgas det att Jesus är Gud.

Kristendomen är den mest utbredda av alla religiösa traditioner. Nya medlemmar strömmar snabbt till, särskilt i  Asien, Afrika och Sydamerika. Människor väljer olika trossamfund beroende av kultur och temperament Men att med den kristna tron följer krav på att praktisera rättvisa, barmhärtighet och kärlek är alla överens om.

I en "Slutsats" vill Pagels svara på frågan hur den kristna tron har fått så stort genomslag. Hon visar på vändningarna i evangelierna. Sjuka botas, döda återuppstår, en chockerande graviditet blir en välsignelse, Jesus återuppstår efter att ha blivit avrättad på det grymmaste sätt.. De hebreiska heliga skrifterna etablerar mönstret. Människor i slaveri blir fria, herdepojken David fäller en jätte med en slangbella, hungriga lejon skonar Daniels liv, och Jona kommer levande ur valfiskens buk. Berättelserna ger oss hopp!

Som litteraturvetare vill jag tillägga att intriger med vändningar och goda slut återfinns i otaliga sagor och myter. Men som Pagels konstaterat är Jesus en historisk person. Det skänker extra tyngd åt berättelsen om honom. Den fortsätter att tala till oss.

 

Unga söker sig till kyrkan (Klara Roth om framtidens tro)

I Maria Magdalenas föreläsningsserie hade i onsdags turen kommit till Klara Roth, teol mag och prästkandidat. Hon följde den tjeckiske katoliken Tomas Haliks idéer om hur den kristna tron behöver mogna för att passa dagens människor. Han är särskilt angelägen om de tvivlande och sökande som han menar att kyrkan behöver möta på ett nytt sätt. Kyrkan är i kris, enligt Halik. Kanske Svenska kyrkan också. Klara Roth betonade att mindre än hälften av Sveriges befolkning nu är medlemmar. 

När det gäller de unga mellan 13-18 år ser det däremot lovande ut. Deras medlemsantal har fördubblats de senaste åren. Unga är i behov av vägledning, sammanhang och stöd. Kyrkan kan ta emot dem bäst genom att befria sig från institutionen och dogmerna och mera inrikta sig på upplevd andlig erfarenhet. Men den får fortsatt verka som översättare av budskapet, så det inte går förlorat i en föränderlig kultur. Ungefär så resonerar Halik. 

Vi ska inte överge tron men finna Gud igen i verklighetens ljus. Kyrkan ska få vara en mötesplats för sökare och vägleda människor i kontemplation. Hos Halik har Jungs djuppsykologi sin plats. Där hänger jag inte riktig med. Min skepsis mot teorier om det undermedvetna sätter käppar i hjulet. 

I framtidens kyrka ska man få tvivla och fråga. Men det tycker jag att man får i dag. Det är min erfarenhet från Högalids församling som jag tillhör. Det tror jag också att konfirmanderna känner. Så många som 75 stycken är de i Maria Magdalena som ansluter till nattvarden på onsdagarna.

Möten med muslimer och sverigedemokrater (Simon Sorgenfrei, "Öppna era hjärtan")

 

Simon Sorgenfrei är religionsvetare. Hans senaste bok heter "Öppna era hjärtan". Det är ett citat från Fredrik Reinfeldts tal inför valet 2014, en vädjan till svenska folket att ta emot den väntade flyktingströmmen från Syrien. Orden är också ett citat från Bibeln, där Paulus ber korinthierna att öppna sina hjärtan för honom och hans medarbetare. 

Sveriges migrationspolitik har varit ryckig. På partikongressen 1968 slog Socialdemokraterna fast att Sverige inte kunde vara ett pluralistiskt land.  Ett återvandringsbidrag infördes av regeringen Palme 1984. I Tidöavtalet efter valet 2022 återgick makthavarna till en assimilationspolitik av äldre snitt i motsats till den integrationspolitik som hade varit rådande sedan mitten av 1970-talet. 

Sorgenfreis bok är i mycket en berättelse om islam och Sverigedemokraterna. Den muslimska invandringen och Sverigedemokraterna ökade parallellt. I början av 1990-talet var invandringen stor av muslimer från Bosnien och Somalia. 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Efter 11 september 2001 hade fler blivit kritiska till invandringspolitiken och islam. 

En sverigedemokratisk uppfattning att muslimer är sämre integrerade än andra styrks av en nederländsk studie som Sorgenfrei tar upp. Ursprunget finns i islam som religion, kan man läsa, och främst i de fundamentalistiska tendenser som fått allt större spridning sedan 1970-talet. Dessa kan ge mindre utrymme för vilka arbeten man kan ta. Det kan handla om att avstå från hantering av fläskkött och miljöer med alkohol, att inte ta kvinnor i hand eller att bära täckande kläder som försvårar eller omöjliggör vissa yrkan. Sorgenfrei skriver emellertid att de flesta muslimer i Sverige har ett liknande förhållande till sin religion som de kristna. De går inte regelbundet i moskén eller ber sina dagliga böner. 

Hans bok bygger mycket på personliga möten, med muslimer och med sverigedemokrater. Han återvänder till tre orter som haft och har sina speciella utmaningar: Bjuv, Trollhättan och Kiruna. I de två första har industrinedläggningar skapat hög arbetslöshet samtidigt med stor invandring. I Kiruna får man jobb i gruvan men problem med fastan under ramadan. Högtiden skjuts fram för varje år och infaller ibland när solen inte går ner och fastan ska brytas. Man har fått kalla på experter utifrån för att lösa problemet. 

I "Öppna våra hjärtan" får vi en återblick av vad som hänt de senaste decennierna vad gäller den politiska islam som blev uppenbar genom revolutionen i Iran 1979. Vi påminns om terrorattentat, som ägt rum även i Sverige, och om motreaktioner som Muhammedkarikatyrer och Koranbränningar. Den delen fångar mitt intresse. 

Men i boken finns också en genomgång av otaliga riktningar inom islam, en del etniskt eller geografiskt präglade. Det blir för mycket att hålla reda på för en oinsatt läsare. Tyvärr verkar manuset inte heller blivit ordentligt genomläst. Det finns ganska många skrivfel. En del är mindre viktiga, andra allvarligare, som att vi skulle haft val 2020. Att Sorgenfrei inte kommer med någon lösning på integrationsproblemet behöver kanske inte tilläggas.

"Det är smuts som jag har rotat i. Men det är Arndts smuts." (Bo Inge Andersson, Järnår)

Bo Inge Andersson, tidigare Tysklandskorrespondent, har intresserat sig för de så kallade järnåren under Gustav IV Adolfs regeringstid. Efter mordet på Gustav III blev det mörkt och tyst i Sverige. Man fick akta på vad man skrev och vad man yttrade. Och utåt skulle det se bra ut.

Italienaren Guiseppe Acerbi hade rest i landet och utmålat läget i dystra färger med ofarbara vägar, usla värdshus och usel ledning. Då kallades Ernst Moritz Arndt, professor i svenska Pommern, in för att justera bilden. (Obs. inte teologen Johann Arndt som levde tvåhundra år tidigare.) Bo Inge Andersson ger honom en medföljare, den nitiske censorn Bergman som ska fungera som "överrock". Sådana är författaren bekant med sedan sin tid som journalist då han besökte Östtyskland. 

Bergman kände en egendomlig känsla av frihet när han och Arndt träffade "jakobiner" och andra politiskt skumma figurer. De båda resenärerna kom överens om att tiga om somligt. De delade också negativa upplevelser. Falu koppargruva gav viktiga inkomster, men arbetarna var instängda i giftiga dimmor. Här refererar Bo Inge Andersson till konstnären Piranesi. Dennes gravyr "Fantasifängelser" är kopierad i slutet av "Järnår" och får symbolisera tidens rädsla och fasor. Jag känner av en stämning som återfinns i Almqvists "Drottningens Juvelsmycke", i en scen med den grymme Reuterholm och huvudpersonen Tintomara.

Andersson citerar flitigt ur "Arndts resa genom Sverige 1804". Ibland blir citaten lite väl långa. Det är mycket karakteriserande av människor. En del har nog bara skymtat förbi, men Arndt höjer dalkarlarna till skyarna. De är urstarka men milda till sinnet. Svenskarna är ett med naturen som är romantiskt besjälad i Arndts skrift. Han blir en svenskhetens poet. Men i Tyskland tyckte man att hans bok var tråkig. Den innehöll också många torra fakta.

Författarens ord om att han har rotat i smuts, Arndts smuts, hänvisar till den senare delen av "Järnår". Tillbaka i Pommern blir Arndt förkämpe för ett rent och enat Tyskland. Han reser ut i det splittrade landet. Allt franskt och judiskt blir hans hatobjekt. Han proklamerar hat till och med. Det är hatet som ska befria Tyskland från Frankrike och judarna. "Arndt kan ses som en av vägröjarna för antisemitismen i den tidiga tyska nationalismen", skriver Bo Inge Andersson. När Hitler tog makten 1933 fick Arndt ge namn åt Greifswalds universitet. Den 1 juni 2018 gjorde universitetet sig av med hans spöke. Arndts namn ströks. Men han lever kvar som kultfigur för de tyska nynazisterna.

Bo Inge Andersson konstaterar i slutkapitlet att som författare anses Arndt på sin höjd vara medelmåttig, och som historiker ägnade han sig främst åt propaganda. Han var ordinarie professor i Greifswald bara under ett och ett halvt år. Med "Järnår" har Bo Inge Andersson i alla fall lyckats göra Arndt herostratiskt ryktbar.

 

"Vi kan vår Bibel men tror inte på dess religiösa innehåll" (Hanna Liljefors, Bibeln i svensk politisk debatt)

Igår höll Hanna Liljefors, teologie doktor och forskare, föredrag i Maria Magdalena kyrka. Hon talade om hur Bibeln används i samtida svensk politik. Bland annat återfinns den i opinionsartiklar om migration och integration. Kristna värderingar har ställts emot den numera strama politiken. Fredrik Reinfeldts slagord "Öppna era hjärtan!" i ett tal augusti 2014 är också hämtat från Bibeln. Paulus vädjar till korinthierna att öppna sina hjärtan för honom och hans medarbetare. På samma sätt vädjar Reinfeldt till svenska folket att ha tålamod med de påfrestningar som den förväntade flyktingströmmen kan medföra. I andra moraliska frågor som surrogatmödraskap, coronaepidemin och klimatet kan också Bibeln bli ett retoriskt grepp. 

Bibeln är tillsammans med svenska flaggan starka symboler för vårt land. Det framgick i debatten om koranbränningarna. Bibeln med sitt ursprung i Mellanöstern har integrerats i det svenska medvetandet. Liljefors citerar ur riksdagsprotokollet. I riksdagen är Bibeln en gemensam berättelse som kan ge extra tyngd åt påståenden. Vi kan vår Bibel men tror inte på dess religiösa innehåll, menar Liljefors. 

Muslimer ställs ibland mot kristna. Liljefors citerar ur ett debattinlägg av en sverigedemokratisk riksdagsledamot. Ledamoten beskriver Mohammed som en grym och maktlysten härskare. Islam är en dålig religion som legitimerar våld. Det blir ett argument för stängda gränser.

Hanna Liljefors hade bara en halvtimma på sig. Jag tänker mig att det finns ett stort material att utgå ifrån idag med kristna journalister och författare som ger sig in i det offentliga samtalet. Jag skulle gärna ta del av en sådan sammanställning.