I dag samlades mer än 20 personer för mässa ute. Och när det blir fullt på de bänkar som finns blir det en helt annan känsla än i en närapå tom kyrka. Jag tror inte att trädgården och utomhuskyrkan har så mycket att göra med renoveringen. Den platsen i naturen kommer säkert att användas även efter att kyrkan blivit klar nästa sommar.
Jag har glädjen att bo på gatan nedanför kyrkan. Det finns flera trappor upp dit. Den väg jag tog i dag leder fram mot den mur som finns bakom dopfunten på bilden. Jag tänkte som jag gjort förut gå på muren och sen ta mig nerför en annan trappa. Men en skylt varnade. Muren är ett altare nu! Och det fanns nya trappsteg att använda.
När gudstjänsten skulle börja hördes lite svagt Maria Magdalenas klockringning. I stället för att vi skulle ha en egen ringning rådde prästen oss till tystnad och att lyssna på ljuden omkring oss. Jag hörde vindens sus i träden och, som utlovat, ett Brommaflygplan. En fågel kvittrade norrut, och trafiken på gatorna nedanför hördes en aning. Strax innan vi började skuttade en ekorre iväg på altarmuren.
Det blev en fin mässa i Högalidsparken. Dagens tema var också viktigt: att inte döma. Den berömda texten handlar om att Jesus säger att den som är utan skuld ska kasta första stenen. Man har ställt en äktenskapsbryterska framför honom. Då lomar fariséerna och de övriga bort. Och själv dömer inte Jesus. Han säger åt kvinnan att gå och att inte synda mer. Predikan inledde Joakim Kohls med att säga att han var bra på att döma. Han dömde hela tiden!
