19 mars 2019

Tro och tvivel i bibelgruppen

I går kom bibelgruppen i läsningen av Matteus 16 kap till ett riktigt svårt ställe. Det tycker jag i alla fall. Det är när Jesus i vers 28 säger: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike." Där hade Jesus fel. Hans rike har inte kommit än. Eller? Det har nu gått tvåtusen år sedan detta uttalande.

För några år sedan läste jag Jonas Gardells bok "Om Jesus". Jag har skrivit om den här. Gardell tar upp att Jesu lära var apokalyptisk. Jorden skulle gå under och ett himmelskt rike uppstå. I vårt textställe i Matteus säger Jesus att det ska ske under åhörarnas livstid. Tidpunkten har hela tiden skjutits upp i den kristna traditionen. Det är väl bara några sekter som har räknat ut datum. Annars ligger det högst obestämt framför oss. Jag har på ett sätt som passar den moderna människan mest lutat åt att Guds rike finns inom oss. Men Gardell har bara hittat det påståendet i Lukasevangeliet.

I bibelgruppen menade någon att Guds rike är här och nu. Det började efter Jesu uppståndelse. Jesus gav oss den helige anden. Flera ville dock betona att vi inte blir bönhörda och helade. Då delade jag min upplevelse att bli befriad från en förlamande ångest. Det var så stort och livsavgörande för mig att jag inte bara tackade läkaren som gav mig den rätta behandlingen utan också Jesus. Jag hade blivit bönhörd. En annan medlem i gruppen berättade att en knuta i hennes mage hade lösts upp när hon bad. Vid nästa undersökning var den borta. Sådana berättelser behöver vi väl inte gömma undan?

5 mars 2019

Tro och tillit

Marche sur les eaux (Francois Boucher, 1766)
Inga präster kan komma till vår bibelgrupp. Alla är lediga på måndagar. Men vi klarar oss bra själva. Vi får mer utrymme, och det tar vi. Vi har blivit mer aktiva.

Matteus 14 kap börjar med Johannes döparens död. Herodes - han före den som dödade nyfödda pojkar - levde samman med sin svägerska Herodias. Det hade Johannes förebrått Herodes för och sagt att det inte var tillåtet. Herodias dotter dansade på Herodes födelsedag. Han blev så förtjust att hon fick önska det hon ville. Hennes mor uppmanade henne då att säga att hon ville ha Johannes döparens huvud på ett fat. Så blev han halshuggen i fängelset. Detta stycke har inget budskap vad vi kan förstå, men när Jesus fick höra om sin kusins död drog han sig undan till en öde trakt för att få vara ensam.

Tron. Därefter kommer vi att samtala kring det som handlar om tro eller brist på sådan. Vi läser om Jesus som går på vattnet och kallar på Petrus att komma honom till mötes. Petrus gjorde så men blev rädd när det blåste och började sjunka. Jesus räckte honom handen. "Du trossvage" sade han. "Varför tvivlade du?" Någon i vår grupp menade att om Petrus hade tittat på Jesus och inte på vågorna hade han inte blivit rädd. Det blir en bra bild, tycker jag, för hur vi ska lita till Jesus. Som en modern tillitsövning. Flera av oss finner också tröst i att även lärjungarna kunde ha svårt att tro. Då behöver inte vi heller vara perfekta. Och vi kommer ihåg orden om att ett litet senapskorn av tro kan försätta berg. Vi kan ha svårt att se de träd som växer inom oss, menar någon.

Det finns också de som tror så starkt att de blir nöjda med att röra vid Jesus manteltofs. Och de blir friska. En kanaaneisk kvinna som inte hör till Israels folk lyckas i en intelligent dialog med Jesus övertyga  honom om att hjälpa hennes sjuka dotter. De här mötena och dialogerna tycker jag är så fantastiska. Jag tänker även på kvinnan vid Sykars brunn.

De helanden, brödunder och andra under som vi läser om är tecken för att folk ska tro. De som såg Jesus gå på vattnet sade: "Du måste vara Guds son."