6 maj 2022

Vad betyder korset? (Joseph Sverker, Undrar om Gud)

 

Teologen Joseph Sverker har skrivit boken "Undrar om Gud - en bok för nyfikna". Främst riktar han sig till barn och ungdomar i åldern 10-15 år. I mycket utgår han just från frågor som är ställda av den åldersgruppen. De sammanfaller ändå rätt naturligt med det som alla undrar över. Vad betyder det att Jesus dog på korset? Hur hänger evolutionsläran ihop med Guds skapande? Är allt i Bibeln sant? Jag trodde att i en bok till en sådan målgrupp skulle allt bli enkelt och avskalat. Men där hade jag för stora förhoppningar.

Genast reagerar jag på layouten. Den är plottrig. Titel och kapitelrubriker har tagit plats i tankemoln. Skriften är av olika färg, blå, röd och grön förutom den vanliga svarta texten. Barnens frågor är i röd skrivstil. Bibelord och författarens egna berättelser läser vi mot bakgrund av färgade rutor. Joseph Sverker använder precis som Jesus liknelser som pedagogiska hjälpmedel. Han kan ta till dålig mobiltäckning, uppdrag i dataspel eller Harry Potter för att belysa teologiska problem. 

Förutom detta förekommer diverse illustrationer och linjerade sidor att skriva egna funderingar på. Kanske gör det boken mer inbjudande och interaktiv. Det blir en övningsbok, och det är väl inget fel på det. Men jag tänker att måhända även barnen vill ha det enklare, klarare och mindre ordrikt.

Ett sista kort kapitel har rubriken "Fördjupning". Det stämmer illa med innehållet som är saker som behandlats utförligt tidigare, som varför Jesus dog eller hur vetenskapen och Bibeln hör ihop.

Joseph Sverker går dock helhjärtat in för att svara på de frågor som ställs. "Finns Gud?" Den frågan är mer lik frågan "Vill du vara med?" skriver han. Där känner jag igen mig. Varför tacka nej till ett så fint erbjudande? Om vi vill tro får vi försöka lära känna Gud, och det enklaste är genom Jesus och Bibeln. Jesus är den bästa människan och den som har perfekt kontakt med Gud. Att umgås med kristna är också viktigt. Det har jag saknat under pandemin. Den gemenskapen vill jag återuppta.

Nu bär jag varje dag mitt konfirmationskors runt halsen. Under många år låg det i en låda. För mig betyder korset pånyttfödelse. Jag ropade till Gud och han gav mig ett nytt liv, där jag blev mer mig själv. Till hjälp tog han en läkare. Joseph Sverker skriver att man både kan förklara saker med vetenskap och med Gud. Den heliga Anden låter oss veta när Gud gör något även när det kan förklaras på ett naturligt sätt.

Så korset och pånyttfödelsen i livet är för mig något känt. Svårare har jag att helt ta in varför Jesus dog för oss. Ändå är det den viktigaste händelsen för kristna. Joseph Sverker skriver att nästan alla kristna är överens om att Jesus död "lagade kontakten mellan Gud och människan". Jesus tog på sig synden som det innebär att vara skild från Gud. Och det gjorde han av kärlek. 

Författaren skriver emellertid också att man har försökt svara på frågan om Jesus död och uppståndelse i tvåtusen år. Jag som trodde att det var klart för alla kristna utom mig!

Nu ser ni, trots de inledande invändningarna, att jag som vuxen blivit engagerad av en bok som skrivits för barn och unga. Jag skulle kunna tillfoga frågor till en ny bok för äldre som ännu inte är fullt upplysta.


20 april 2022

Ernst Barlach och kriget

Ernst Barlach är en av mina favoritskulptörer. För några år sedan besökte jag, tillsammans med tyska vänner, hans museum i Güstrow, där han varit verksam. Jag blev tagen av Barlachs antikrigsverk och fina statyer av Jesus och hans lärjungar.

När jag och maken hamnade i Güstrow igen på väg hem från Luxemburg hann vi precis in i domen innan den stängde. Katedralen själv är av fin tysk tegelstensgotik men där hänger också en märklig staty av Barlach, Der Schwebende, Den svävande. Den har en speciell historia.

Barlach hade samröre med expressionismen och blev av nazisterna ansedd som utövare av "Entartete Kunst", urartad konst. Der Schwebende togs ned och förstördes. Efter kriget har den gjutits på nytt efter originalformen och återfått sin ursprungliga plats i domen. Barlach var som många andra en entusiastisk patriot i inledningen av första världskriget men kom ut ur det som pacifist. På en sten under Der Schwebende finns inristade krigets årtal. Barlach har uttryckt hur han under kriget upplevde tiden stillastående. Den kunde inte kopplas ihop med något jordiskt. Den svävade.

Der Schwebende bär Käthe Kollwitz ansiktsdrag. Hon var en samtida konstnär och vän till Ernst Barlach. I Käthe-Kollwitz-Museum i Berlin finns starka antikrigsstatyer med mor och barn-motiv. 

25 mars 2022

Putin och Gud


Sedan Vladimir Putin tillträdde som president har han varit den rysk-ortodoxa kyrkans man i Kreml. Han står nära Kirill, patriarken i Moskva. Putins mor lät döpa honom hemligt under kommunisttiden, men det är svårt att säga något om hans personliga förhållande till Gud. Däremot förefaller det orättfärdiga och brutala kriget i Ukraina ingå i en religiös plan. Det heliga Ryssland kämpar mot Antikrist i gestalt av västvärldens dekadens. Det är sådana tankar som omfattas av den ryska eliten.

Gud, hjälp det ukrainska folket! Jag vill ropa, men det är inte lätt att be nu. Ondskan verkar tydligt, och då infinner sig det eviga teodicéproblemet. Hur kan Gud vara både fullkomligt god och allsmäktig när det finns ondska och lidande? Ibland besvaras frågan med den fria vilja som människan fått.

En vinkling finns hos den nederländska författaren och mystikern Etty Hillesum som dog i Auschwitz. Dagböcker av hennes hand finns bevarade. Hon levde redan före lägret i visshet om att hennes folk, judarna, var utsatta för utplåning. "De är ute efter att krossa oss fullständigt." Förintelsen har sin särställning, men de orden skulle kunna uttalas av Ukrainas folk i dag. 

Hillesum talar till Gud och säger att "ingen är i deras klor som är i din famn". "Men en sak har blivit alltmer klar för mig: att Du inte kan hjälpa oss, att vi måste hjälpa Dig för att hjälpa oss, att vi måste hjälpa Dig för att hjälpa oss själva. Och att det är det enda vi klarar av dessa dagar och att det är det enda som egentligen betyder något: att vi bevarar en liten bit av Dig, Gud, i oss själva."

Jag såg ett tv-inslag om en mor som flytt från Ukraina med sina barn. Deras första bostad i Sverige var en husvagn. Där hade hon ställt upp en ikon. Hon hade förtröstan.


19 februari 2022

Från Livets Ord till Katolska kyrkan

Den 9 mars 2014 konverterade Ulf Ekman och hans hustru Birgitta till katolicismen efter många år av ledande positioner i den pingstkarismatiska församlingen Livets Ord i Uppsala.
 Det väckte stor uppmärksamhet både inom kyrkliga kretsar och i medierna. I "Den stora upptäckten, Vår väg till Katolska kyrkan" berättar de båda om vad som ledde dem till det avgörande beslutet.

I första delen av boken vimlar det av människor. Paret gör många resor och slår sig ned på olika platser. I Jerusalem bor de i tre år och får kontakt med många olika trosriktningar. De nämner ett stort antal personer som varit viktiga för deras utveckling. 

De läser mycket båda två, teologisk litteratur och hagiografier. Birgitta blir fascinerad av sin namne Heliga Birgitta. 

I mitten av "Den stora upptäckten" finns ett centralt kapitel av Ulf, där han utkristalliserar viktiga linjer för sin vidare upptäcktsfärd. Han och Birgitta kom sommaren 2005 tillbaka till Uppsala och Livets Ord efter tiden i Jerusalem. På Livets Ord började Ulf undervisa om den kristna trons historia och utveckling. Förutom att han ville fördjupa sin personliga tro ville han nå en djupare förståelse av dogmerna. Han inriktade sig på tre begrepp: historicitet, autenticitet och auktoritet.

Väckelsekristendomen distanserar sig från äldre kyrkor. Ulf såg inte längre den vägen framkomlig. Den ledde bara till mer elitism och sekterism. Där saknas också en förståelse av sakramenten och liturgin som man ser som mekaniska formaliteter. Ulf ökade antalet nattvardsgångar på Livets Ord och skapade en mer ordnad form kring nattvarden. Den skulle accentuera betydelsen av Kristus verkliga närvaro i brödet och vinet. Han kände att han måste bejaka denna historiska tro för att vara trovärdig som kristen. Han kunde inte bara gå förbi Matteus 26:26-28, där Jesus själv säger att nattvardens bröd och vin är hans kropp och blod. 

Mot det autentiska i den katolska tron, sundheten, äktheten, enkelheten och noggrannheten, ställer Ulf diverse manifestationer i den moderna kristna världen. "Enskilda predikanter äkte runt eller framträdde på kristen tv med de mest otroliga anspråk. En del av dem verkade kommersialisera synen på väckelse och andligt liv."

När det gäller auktoritet funderar Ulf kring vad som är en äkta herdetjänst. "Kunde verkligen vem som helst träda fram och bara med hänvisning till att ´Gud talat till honom´ göra anspråk på att vara en ledare, pastor, evangelist eller profet?" Katolska kyrkans syn på läroämbetet blev för honom en sund motvikt mot en individualistisk och godtycklig bibeltolkning. 

Livets Ord bedrev en omfattande mission, bland annat i före detta Sovjetunionen. Där startades ett stort antal små, oberoende församlingar. Dessa växte snabbt på grund av den karismatiska förkunnelsen och det andliga liv som förmedlades. Efter några år uppstod dock problem. Vem avgjorde vilka som skulle få bli pastorer? Vem bestämde läroinnehållet? Vem hade rätt att handha disciplinärenden?

Ju mer Ulf reflekterade över dessa frågor desto mer insåg han att Katolska kyrkan hade genomtänkta svar och inte bara det. Den var svaret, skriver han. Han kände sig mer och mer manad att närma sig "Moderkyrkan".

Jag fortsätter att läsa med intresse.






12 januari 2022

Döden, mamma och jag


När man närmar sig 70 är det kanske inte så konstigt att man tänker på döden ibland. Hur lång tid kan jag ha kvar att leva? Mamma dog när hon var 85. Då är det bara 15 år dit. Tänk 15 år bakåt! Det är inte så längesedan. Eller? Mycket har förstås hänt under den tiden. Det är inte så att jag går och är rädd. Varför ska jag vara rädd för döden när jag är fullt frisk? Det är bara när det blir turbulens på flyget som jag blir rädd. Larvigt! Jag har flugit hundratals gånger och gör det flera gånger om året.

Kanske är det ett rent intresse för döden som det annars handlar om. Och jag vill ha lite kontroll över något som man inte kan kontrollera. Eller? Jag har just läst "Hantera döden. En handbok" av narkosläkaren Jakob Ratz Endler. Han vill nog ge oss lite möjlighet till kontroll genom att beskriva val som kan uppstå. Ibland är det anhöriga som måste bestämma saker utifrån den kunskap som läkaren ger. Ibland kan patienten själv avgöra om hen vill bli behandlad eller inte. Vill patienten genomgå en riskfylld operation för att bli av med sin smärta?

All vård ges på frivillig basis, med undantag för psykiatrisk tvångsvård, skriver Endler. I övrigt är det ett erbjudande om hjälp. Man har rätt att acceptera eller tacka nej.

Författaren använder sig i boken av patientmöten han själv varit med om. Vi får reda på hur sjukvården tar emot svårt sjuka eller skadade människor. Intensiven är en skrämmande miljö med blinkande apparater och pipande maskiner. Jag säger: Vaccinera er med tre doser så ni inte hamnar där! Han skriver också om palliativ vård.

Endler tycker att vi ska tala om döden medan vi lever. Vi ska låta våra anhöriga få veta var vi helst vill dö. Hemma, på sjukhus eller annan plats? Och hur och var vi ska begravas. Kremering eller kista? Kan vi tänka oss att donera organ om vi skulle hamna i ett sådant läge? Långt ifrån alla kan donera organ. Det är nästan alltid personer som ligger i respirator och dör av stora blödningar i hjärnan.

Vad kommer vi då att dö av? Blodproppar står för en tredjedel av dödsfallen, främst hjärtinfarkt, stroke och lungemboli. En tredjedel beror på cancer. Den sista tredjedelen är resten: självmord, demens med mera. En ovanlig dödsorsak är i dag infektionssjukdomar. Vaccin och antibiotika har spelat en avgörande roll.

Vad ska jag dö av? Om inte ett flygplan "ramlar ner" vid turbulens, vilket en flygvärdinna betygade att det inte gör. Mamma fick bröstcancer när hon var några år yngre än jag, men det var en lindrig art. Hela bröstet behövde inte tas bort, och hon behövde inte cellgifter. Det räckte med strålning och hormonbehandling. Några månader innan hon dog kom cancern tillbaka i operationsärret, men det var inte dödsorsaken. Mamma hade fått en stroke. Den ledde till att hon inte kunde stå eller gå och framför allt till att hon hade svårt att svälja. Det måste ha varit det största lidandet. Det orsakade också lunginflammationer och upprepade sjukhusvistelser. Till slut kvävdes hon av en bit mat som hon fick på Södersjukhuset. Upplivningsförsöket var förgäves. Det var inte heller etiskt med bröstkompression som kunde knäcka revbenen på en gammal och avmagrad kvinna.

Vad kan jag göra? Endler skriver att genom att ha kontroll på sitt blodtryck minskar man avsevärt risken för att drabbas av en stroke. Mamma avbröt den blodtrycksbehandling som hon fått efter en "tia" (snabbt övergående blodpropp). Som så många andra trodde hon väl att hon inte behövde tabletterna längre när blodtrycket blivit normalt. Så synd! Hon som hade en sådan livslust - även mot slutet.