Som bekant pågår fotbolls-VM för fullt. Medan maken tittar på matcher letar jag upp intressanta tv-serier på datorn. Netflix hade jag lämnat. Nu var det dags att öppna abonnemanget igen för femte säsongen av "The Crown". Jag såg alla avsnitt på några få dagar. De var bra, tycker jag. Kanske var Dianas poser lite överdrivna, men det var fina scener mellan drottning Elizabeth och maken prins Philip. Det fanns en sorg över att de glidit ifrån varandra i äktenskapet. De hade olika karaktärer och olika intressen. Men drottningen hade också hindrat andra från att bli lyckliga. Särskilt hade detta drabbat hennes syster Margaret.
Norska filmen "Troll" ligger högt upp på Netflix topplista. Först trodde jag att det var en serie och tänkte att jag skulle ge den en chans. Ett bergatroll som kommer till liv och protesterar mot människornas intrång är väl inte den typ av handling som jag brukar söka efter. Men jag blev fast och såg klart fast det var en långfilm.
Visst har det drag av King Kong-skräck, det jättelika trollet som trampar ned det som kommer i dess väg. Men filmen har en lyckad inramning av nordisk folktro och norsk kultur. När trollet skapar en jordbävning i Dovrefjell blir militären och regeringen i Oslo inkallad. Den kvinnliga paleontologen Nora som gräver efter dinosauriefossil engageras som expert för att reda ut vilket fenomen som kan ligga bakom händelsen. Hennes far får också lämna sitt bidrag till undersökningen fastän han framstår som mer än lovligt galen. Själv anser han sig ha särskild kunskap om troll och andra sagoväsen.
Inga konventionella vapen rår på trollet. Nora och några medhjälpare sätter sig upp emot krigsmakten och söker andra vägar att stoppa förödelsen. Vad kan skrämma troll? Vad får dem att försvinna? Handlingen ansluter till temat att människans inverkan på naturen straffar sig. I Dovre spränger man för en ny tågtunnel. I filmen finns också referenser till Henrik Ibsen, hans pjäs "Gengångare" och trollen som spricker i solen. Bakgrundsmusiken är hämtad från Edvard Griegs "I Bergakungens sal", en tonsättning av Ibsens "Peer Gynt". "Troll" är en snygg skräckfilm, tycker jag.
SVT Play brukar jag annars hålla mig till. Där finns mycket av god kvalitet, också bland serierna. Nu senast har jag sett de brittiska "Inkräktaren" och "Den farliga leken". "Inkräktaren" handlar om en man som dödat en inbrottstjuv i sitt hem i Cornwall. Han bygger tillsammans med hustrun och en kvarbliven gäst upp en historia om självförsvar. Polisen misstänker inget annat, men de inblandades lögner får efterhand värre och värre konsekvenser. Spänningen upprätthålls. Finns det onda människor? I slutet får frågan ett jakande svar i en intelligent replikväxling.
"Den farliga leken" blir jag rejält tagen av. Rättspsykiatrikern Emma inleder en undersökning av Connie, en kvinna som begått ett fruktansvärt brott. Connie drar emellertid på ett märkligt sätt in doktorn i deras samtal. Hon anar att även Emma har en sorg och en skuld i sitt förflutna. "Den farliga leken" spelar upp scener ur de båda kvinnornas liv. Connie har blivit sviken av sina närmaste och felbehandlad av den läkare som skulle bota hennes ångest. Det är detta som leder till Connies fasansfulla handlande. Emma å sin sida har kämpat på ensam med förlossningsdepression och sömnlöshet. Serien vill säga att vi ska se och stödja våra medmänniskor och inte lämna dem ensamma. Hur viktigt det är blir skrämmande tydligt i "Den farliga leken".
