23 januari 2020

Lukasevangeliet och praktiska frågor

Maria med Jesus och Johannes
Min äldsta bibelgrupp har haft sitt första möte för i år. Där är vi utan präst, eftersom han pensionerats. Vi var bara fyra stycken. En var förkyld, en annan hade körövning, och så är det två som tyvärr blivit allvarligt sjuka.

Denna termin ska vi läsa Lukasevangeliet, har vi bestämt. Vår studieordning är att någon läser ett stycke högt, och sedan samtalar vi om det. Vi funderar både kring det historiska perspektivet och hur texten talar till oss i dag. Vi kommer med olika personliga reflektioner.

Visst är det något som fattas när vi inte har en präst som samtalsledare. Vår cirkel ingår i studieförbundet Sensus. Som studiecirkel har vi möjlighet att få bidrag till litteratur, vilket vi aldrig begärt. Nu känns det som om det är läge. Antingen kan vi beställa en bibel med kommentarer eller så nöjer vi oss med våra egna biblar som är olika upplagor och köper en bok som förklarar Lukas för oss. Jag googlar på Adlibris. Den bästa bibeln vore nog Libris Bibel med kartor, illustrationer, kommentarer och noter. De bästa referensböckerna är kanske "Lukasevangeliet för alla" av Tom Wright och "Ordets tillblivelse: Lukasevangeliet" av Lennart Thörn.

Så till gårdagens läsning. Den handlade först om hur en ängel kom till Sakarias och förebådade Johannes döparens födelse. Sakarias och hans hustru Elisabet var till åren komna och hade gett upp hoppet om ett barn. Sakarias hade svårt att tro på beskedet från ärkeängeln Gabriel, därför blev han straffad med stumhet tills Elisabet fött. Det var hårt. Det kan hända att Jesus tillrättavisar någon för dennes bristande tro, men i Bibeln finns också respekt och förståelse för en spirande eller mindre tvärsäker sådan. Tänk bara på hur Jesus tog emot Tomas tvivlaren! Det skrev jag om i mitt förra inlägg.

Efter sex månader uppenbarade sig ängeln Gabriel för Maria. Hon blir först förskräckt men tar sedan ödmjukt emot beskedet som Herrens tjänarinna. Maria besöker efter några dagar sin kusin Elisabet och brister ut i det som vi kallar Marias lovsång. Marias mottagande av sitt öde är som annat i Bibeln redigerat i efterhand. Man kan fantisera mycket kring vad som i verkligheten hände den unga flickan. Fjorton år har det sagts att hon var. I dag tonar man ibland ned betydelsen av Maria som oskuld. Men att hon var jungfru finns med i Svenska kyrkans trosbekännelse.

En detalj som man kan se praktiskt på är namngivningen av Johannes. Släktingarna vill att han ska heta Sakarias som sin far, men Elisabet säger att han ska heta Johannes. Ängeln har sagt till Sakarias att sonen ska heta Johannes. Men hur vet Elisabet det när Sakarias har varit stum hela tiden? Han använder en skrivtavla för att ge sitt besked till släkten. Han skriver Johannes. Kanske hade han kommunicerat i skrift med hustrun under den stumma tiden? Sakarias tjänstgjorde i templet och var skrivkunnig. Kanske hustrun också kunde läsa? Men nu vid namngivningen löstes hans tunga upp och han lovprisade Gud som Maria hade gjort.

Efter gårdagens läsning kan vi ta  med oss frågan ifall vi själva får besök av en ängel ibland. Låter vi det sanna gudomliga budskapet nå fram eller överröstar vi det? Johannes och Maria uppvisade olika sätt att svara ängeln.