22 november 2018

Människors tro och Jesu under

Det var fyra veckor sedan bibelgruppen träffades, eftersom vår samtalsledare Gunnar Lind hade varit i Egypten igen. Han besöker ofta klostren ute i öknen. Han berättade om en eremitmunk som bodde i en grotta. Eremiten väntade på Gunnar varje gång och passade tiden trots att han levde utan mobiltelefon eller andra kontakter med yttervärlden. Klostret vandrade han ner till ibland, men man sade att ingen hade sett honom äta. Så var han också benig som en enbuske.

I Matteus fortsätter vi att läsa om Jesu under och helanden. En tredjedel av evangelierna handlar om detta. I åttonde kapitlet stillar han stormen på Genesarets sjö. I den kyrkliga traditionen har man sett detta som en kamp mellan det onda och det goda. Han botar två besatta män i samma kapitel genom att driva över deras demoner till en svinahjord som rusar nerför en brant och omkommer. Detta avsnitt kan inte Gunnar få ut något av. Det är för konstigt. Han föredrar att gå förbi det.

I kapitel nio botar Jesus en lam man i Kafarnaum, en kvinna med blödningar, två blinda och en stum. Han väcker också en synagogföreståndares dotter till liv. Kvinnan som lidit av blödningar i tolv år rörde bara vid tofsen av Jesu mantel. Hon trodde att bara hon fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Jesus vänder då sig om till henne och säger: "Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig."

Ett par medlemmar i vår grupp tar upp problemet med den tro som kan vara  krävande. Det finns Jesusrörelser i vår tid som har framhållit tron så starkt att människor fått skuldkänslor. Har de inte trott tillräckligt starkt, eftersom de lever med bekymmer och sjukdomar?

Historien med kvinnan och manteln har emellertid alltid tilltalat mig. En försiktig vädjan, ett sista halmstrå, en tillit som håller och får gensvar. Jag har tidigare skrivit att jag tycker om ordet tillit, tillit till att Jesus finns där, att han ser och hör oss. En mer utförlig beskrivning av denna händelse finns i Markus femte kapitel. Där känner Jesus att det utgått kraft från honom när hon blivit botad.

Karin som sitter bredvid mig minns många bibelord genom att hon sjungit i kör. Hon visar mig Pälle Nävers "Aftonpsalm" med orden "låt mig röra vid din mantel / med mitt hjärtas tysta bön". Så fint.