Med hjärtat till vänster (Vibeke Olsson, "Medan vi ännu kan tala")

Jag tycker mycket om de romaner Vibeke Olsson skrivit om sågverksflickan Bricken och hennes uppväxt på Svartvik söder om Sundsvall. Jag har också med intresse läst hennes böcker om romartiden och andra fristående volymer. Nu ger hon ut en samling krönikor från olika tidningar och radioprogram. Texterna härrör från perioden 2011-2021. Avgörande saker har hänt sedan dess, som Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, Sveriges inträde i Nato och Hamas brutala terrorattack i Israel med påföljande förödande krig i Gaza. 

Pandemin finns dock med i Vibeke Olssons samling. Titeln relaterar till de gamla som offrades och inte kunde höja sina röster, också till äldrevården i allmänhet. Författaren delger oss att hon har sitt hjärta till vänster. Hon röstar på Vänsterpartiet. För Sverige är ett av de länder, där klyftorna ökar snabbast, skriver hon. Kristen är hon också, har varit pastor i baptistsamfund. Jesus lovar att en rättvisa ska skipas som går djupare och längre än den politiska rättvisan. Men det gör det inte mindre viktigt att kämpa här och nu, understryker hon.

Vibeke Olsson röstade nej till EU 1994 och menar att hon fått rätt i allt. Lönedumpning sker när när svenska bönder och arbetare får konkurrera med dem från fattigare länder. Jag undrar bara: Vad händer med den solidariteten? Hon sprider också fördomen att lastbilschaufförerna från kontinenten kör med slitna sommardäck på vintern. I samband med trafikkaoset på E22:an framkom att så inte var fallet. 

Konsumtionssamhället med upplevelseindustrin får sina slängar. Thailandsresenärerna ligger illa till. Jag vet inte hur många gånger Thailand nämns på boksidorna. Olsson vill förstås inte döma någon, eftersom hon är kristen. Det framhålls. Men här får hon mig med sig. Det är verkligen ett grundläggande problem att konsumtionen hela tiden måste öka för att vi inte ska bli fattigare. Om tillväxten och kakan blir mindre drabbar det dem som behöver hjälp. Alternativet är väl ett kommunistiskt samhälle, där alla är fattiga utom den politiska eliten. Sådana funderingar fick mig att rösta nej till kärnkraft 1980. Varför måste vi ha all denna energi för att tillverka en massa onödiga prylar? Nu tycker jag att frågan är betydligt mer komplicerad.

Det är ganska korta krönikor som ingår i samlingen. Författaren gör svepande kommentarer och säger själv att hon inte ger sig in i diskussioner om sakfrågor. Tidsperioden gör också att jag lite ifrågasätter betydelsen av utgivningen. Men jag är ganska säker på att Vibeke Olsson är emot Sveriges medlemskap i Nato. Det framgår i alla fall att hon är emot det värdlandsstöd som Sverige undertecknade med Nato och röstade igenom i riksdagen 2016.