Unga söker sig till kyrkan (Klara Roth om framtidens tro)

I Maria Magdalenas föreläsningsserie hade i onsdags turen kommit till Klara Roth, teol mag och prästkandidat. Hon följde den tjeckiske katoliken Tomas Haliks idéer om hur den kristna tron behöver mogna för att passa dagens människor. Han är särskilt angelägen om de tvivlande och sökande som han menar att kyrkan behöver möta på ett nytt sätt. Kyrkan är i kris, enligt Halik. Kanske Svenska kyrkan också. Klara Roth betonade att mindre än hälften av Sveriges befolkning nu är medlemmar. 

När det gäller de unga mellan 13-18 år ser det däremot lovande ut. Deras medlemsantal har fördubblats de senaste åren. Unga är i behov av vägledning, sammanhang och stöd. Kyrkan kan ta emot dem bäst genom att befria sig från institutionen och dogmerna och mera inrikta sig på upplevd andlig erfarenhet. Men den får fortsatt verka som översättare av budskapet, så det inte går förlorat i en föränderlig kultur. Ungefär så resonerar Halik. 

Vi ska inte överge tron men finna Gud igen i verklighetens ljus. Kyrkan ska få vara en mötesplats för sökare och vägleda människor i kontemplation. Hos Halik har Jungs djuppsykologi sin plats. Där hänger jag inte riktig med. Min skepsis mot teorier om det undermedvetna sätter käppar i hjulet. 

I framtidens kyrka ska man få tvivla och fråga. Men det tycker jag att man får i dag. Det är min erfarenhet från Högalids församling som jag tillhör. Det tror jag också att konfirmanderna känner. Så många som 75 stycken är de i Maria Magdalena som ansluter till nattvarden på onsdagarna.

Möten med muslimer och sverigedemokrater (Simon Sorgenfrei, "Öppna era hjärtan")

 

Simon Sorgenfrei är religionsvetare. Hans senaste bok heter "Öppna era hjärtan". Det är ett citat från Fredrik Reinfeldts tal inför valet 2014, en vädjan till svenska folket att ta emot den väntade flyktingströmmen från Syrien. Orden är också ett citat från Bibeln, där Paulus ber korinthierna att öppna sina hjärtan för honom och hans medarbetare. 

Sveriges migrationspolitik har varit ryckig. På partikongressen 1968 slog Socialdemokraterna fast att Sverige inte kunde vara ett pluralistiskt land.  Ett återvandringsbidrag infördes av regeringen Palme 1984. I Tidöavtalet efter valet 2022 återgick makthavarna till en assimilationspolitik av äldre snitt i motsats till den integrationspolitik som hade varit rådande sedan mitten av 1970-talet. 

Sorgenfreis bok är i mycket en berättelse om islam och Sverigedemokraterna. Den muslimska invandringen och Sverigedemokraterna ökade parallellt. I början av 1990-talet var invandringen stor av muslimer från Bosnien och Somalia. 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Efter 11 september 2001 hade fler blivit kritiska till invandringspolitiken och islam. 

En sverigedemokratisk uppfattning att muslimer är sämre integrerade än andra styrks av en nederländsk studie som Sorgenfrei tar upp. Ursprunget finns i islam som religion, kan man läsa, och främst i de fundamentalistiska tendenser som fått allt större spridning sedan 1970-talet. Dessa kan ge mindre utrymme för vilka arbeten man kan ta. Det kan handla om att avstå från hantering av fläskkött och miljöer med alkohol, att inte ta kvinnor i hand eller att bära täckande kläder som försvårar eller omöjliggör vissa yrkan. Sorgenfrei skriver emellertid att de flesta muslimer i Sverige har ett liknande förhållande till sin religion som de kristna. De går inte regelbundet i moskén eller ber sina dagliga böner. 

Hans bok bygger mycket på personliga möten, med muslimer och med sverigedemokrater. Han återvänder till tre orter som haft och har sina speciella utmaningar: Bjuv, Trollhättan och Kiruna. I de två första har industrinedläggningar skapat hög arbetslöshet samtidigt med stor invandring. I Kiruna får man jobb i gruvan men problem med fastan under ramadan. Högtiden skjuts fram för varje år och infaller ibland när solen inte går ner och fastan ska brytas. Man har fått kalla på experter utifrån för att lösa problemet. 

I "Öppna våra hjärtan" får vi en återblick av vad som hänt de senaste decennierna vad gäller den politiska islam som blev uppenbar genom revolutionen i Iran 1979. Vi påminns om terrorattentat, som ägt rum även i Sverige, och om motreaktioner som Muhammedkarikatyrer och Koranbränningar. Den delen fångar mitt intresse. 

Men i boken finns också en genomgång av otaliga riktningar inom islam, en del etniskt eller geografiskt präglade. Det blir för mycket att hålla reda på för en oinsatt läsare. Tyvärr verkar manuset inte heller blivit ordentligt genomläst. Det finns ganska många skrivfel. En del är mindre viktiga, andra allvarligare, som att vi skulle haft val 2020. Att Sorgenfrei inte kommer med någon lösning på integrationsproblemet behöver kanske inte tilläggas.