Bibelgruppen och coronaviruset

På grund av smittrisken ska bibelgruppen inte träffas i kväll. Därför skriver jag om min egen läsning av Lukas

Jesus i Simons hus

med hjälp av Tom Wright, "Lukasevangeliet för alla".

Vi hade kommit till rubriken Älska era fiender i kap 6. Där återfinner vi välkända bibelord: "Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra". Och längre ner den gyllene regeln: "Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem". Det första om att vända andra kinden till känns onekligen tillspetsat. Men Wright menar att den gud vi har att göra med är generös, han är annorlunda. Det goda som Gud gör kommer alla till del, både de som förtjänar det och de som inte gör det. Tänk bara på Jesu ord vid korsfästelsen: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de  gör"! (Lukas 23:34) Jesus är inkarnationen av denna godhet. Om alla  i samhället tog Jesus på allvar skulle det inte finnas något våld och ingen orättvisa, skriver Wright. 

Orden längre fram:"Kan väl en blind leda en blind?" och "Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?" syftar enligt Wright på de olika judiska rörelserna vid Jesu tid. Vi ska inte anamma falska läror. Vi ska välja rätt ledare.Att se fel hos andra är också tillämpligt på de olika trosinriktningarna. Wright skriver även att Bibeln är full av judisk humor. Det visar dessa liknelser på. Jag har personligen inte funnit mycket sådant. Det enda som jag tycker är roligt är när Jesus säger att de som har öron ska lyssna!

I kap 7 botar Jesus en officers tjänare. Officeren är inte jude, men han är vän av det judiska folket och har låtit bygga en synagoga. Han skickar efter Jesus. Av ödmjukhet stoppar han dock Jesus innan han har hunnit fram till huset. Han är inte värd att ta emot honom men vet att ett ord  från Jesus räcker för att tjänaren ska botas. Jesus förvånas över en så stark tro som  han inte ens fann bland israeliterna. Officeren hade visshet om att när Jesus befaller sker något.

När Jesus möter ett sorgetåg med en änka som har förlorat sin son grips han själv av medlidande. Han rör vid likbåren utan rädsla att bli oren och återuppväcker den döde. Wright påpekar att här finns ekon från Första kungaboken 17, där Elia räddar en änkas son, och Andra kungaboken 4, där Elisha, en annan profet, återupplivar en änkas son. Jag föreställer mig att vid den tiden var en son avgörande för en änkas försörjning och överlevnad.

Wright uppmanar oss att tänka på något som vi bävar för nu eller i framtiden. Att drabbas av coronaviruset kanske ligger nära till hands? Vi ska föreställa oss att Jesus närmar sig, talar, rör vid oss och befaller. Han kanske inte säger det vi förväntar oss eller gör det vi vill. Men, skriver Wright, "om han infinner sig med sin närvaro är det just det som du bäst behöver. När han väl finns där mitt i allt kommer du att orka ta dig igenom det". 

I Lukas 7:18-35 skickar Johannes, som sitter fängslad, bud till Jesus för att fråga om Jesus är den som ska komma. Jesus ber då Johannes lärjungar att berätta för Johannes om tecknen, om vad Jesus gjort när han botat sjuka.

Efter det talar Jesus till folket. Gick de ut i öknen för att se ett strå som vajar för vinden? Strået syftar, skriver Wright, på det som avbildas på Herodes Antipas mynt. Jesus frågade alltså om de sökt efter en ny kung, en världslig härskare. Någon med dyrbara kläder skulle de inte heller  hitta i öknen. De finns i palatsen. Sökte de då efter en profet? Johannes är mer än en profet, säger Jesus. Han är budbäraren som ska visa vägen. Han är den som profeten talade om i Malaki kap 3:1. "Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig. Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren Sebaot." Malaki var verksam i mitten av 400-talet f Kr. Han var den siste av de gammaltestamentliga profeterna. Enligt judisk tradition dog profetians ande ut med Malaki, läser jag i inledningen till Malakis bok. 

Herodes ville döda Jesus, sägs det längre fram i Lukas 13:31. Därför var Jesus inte tydligare med vem han själv var i Lukas 7. 

I Lukas 7:36-50 läser vi om kvinnan som smorde Jesu fötter. En farisé, Simon, hade bjudit Jesus till sig. Alla fariséer var inte kompromisslösa, påpekar Wright, och denne var kanske uppriktigt nyfiken på Jesus. Kvinnan var synderska, står det, och sökte upp Jesus när hon fick reda på var han var. Hon vätte Jesu fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter och smorde dem med balsam. Mycket erotiskt eller hur? Jesus låter sig beröras av en synderska. Inte heller här är han rädd att bli oren. Eftersom kvinnan visat stor kärlek och stark tro förlåter Jesus hennes synder. När vi har med Jesus att göra kastas de sociala konventionerna över bord. Men denna berättelse ska inte förväxlas med den smörjelse som beskrivs i de övriga evangelierna och  utspelar sig närmare Jesu död. Det läser jag i Wikipedia.

Jag slutar här, så kanske vi kan börja med kap 8 när vi ses nästa gång, när det nu blir. Jag vill bara starkt rekommendera en fantastisk österrikisk operaföreställning från 2018 som visas på svtplay en månad till. Det är "Salome" med libretto av Oscar Wilde och musik av Richard Strauss. Den är enastående på alla sätt och vis: tematiskt, röstmässigt, musikaliskt, scenografiskt. Och så finns det en biblisk historia i botten.

Fariséerna, Jesus och lagen

Ernst Barlach, Lehrender Christus

Resten av bibelgruppen är glad för att jag tar hand om bredvidläsningen. Jag läser Tom Wright, "Lukasevangeliet för alla" och försöker med hjälp av den boken tillföra vår läsning ytterligare synpunkter.

Igår läste vi om fiskafänget i Gennesarets sjö i Lukas 5 kap. På Jesus uppmaning att lägga ut de tomma näten igen får fiskarena en så stor mängd fisk att den är nära att få näten att brista. De som lyssnade och såg greps av bävan. Detta blev till en liknelse när Jesus sade till Petrus att han skulle vara med honom och fånga människor - kanske inte så fint uttryck, tycker vi. I alla fall är den kallelse Petrus får intressant. Vi vet att han, när det spetsar till sig, kommer att förneka Jesus tre gånger - innan tuppen gal.

I kap 6 utser Jesus de tolv "som han kallade apostlar: Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare." Ordet apostlar som kommer från grekiskan betyder budbärare, fick en i gruppen upp när hon googlade. Vi säger ofta att Jesus hade tolv lärjungar, men lärjungarna var tydligen en vidare krets.

I nästa stycke hade "en mängd lärjungar och en stor folkmassa" kommit att lyssna på Jesus och få sina sjukdomar botade. Det står att de som plågades av onda andar blev hjälpta och att alla försökte röra vid Jesus, för att det utgick kraft från honom. Han botade alla. Innan vi läste detta stycke hade vi just undrat om Jesus bara botade enskilda eller också en stor mängd människor. Vi fick svaret ganska direkt. Men det är nog ett av få stycken i Bibeln. Annars är det individuella mötet med människor så avgörande. Jesus återupprättar sjuka och utstötta människor.

Igår kväll fick vi många exempel på när fariséerna är ute för att testa och avslöja Jesus. Fariséerna brukar vi bara se som onda fiender till Jesus. Tom Wright förklarar att de var en messiansk rörelse bland många vid den tiden. Deras lösning var att på något sätt blidka Gud genom en särskilt sträng hållning till lagen, Toran. Om det israeliska folket klarade det skulle Gud befria dem från de romerska ockupanterna. Jesus såg de som en konkurrent som äventyrade deras mål. Därför slår de hårt ner på Jesus när han synes överträda lagen.

Jesus botade en lam man och gav honom Guds förlåtelse. Det kan bara Gud själv göra genom prästerna i templet, menade fariséerna. Jesus åt med tullindrivaren Levi och hans sällskap. De betraktades som syndare, eftersom de tjänade den romerska makten och tog ut pengar också till sig själva. Fariséerna slog ner på att Jesus hade detta umgänge. Jesus svarar då att han kommit för att omvända syndare, inte rättfärdiga. Att Jesus och hans följe inte fastar utan äter och dricker blir en annan anklagelsepunkt. Varför skulle bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är med dem? är Jesus svar. Fariséerna anklagar också Jesus för att bryta mot sabbaten när han gör gott och botar sjuka. Jesus var jude. Han förkastade inte lagen men bröt mot den när det gällde livet.

Vi slutar vår läsning med Jesus saligprisningar av de fattiga, hungrande och gråtande och verop mot de rika, mätta och skrattande. Wright skriver att det inte är en dygd att vara fattig men att detta handlar om att världen behöver vändas upp och ned för att råda bot på orättvisorna. Veord mot oss här som är mätta är i alla fall lite svårt att ta emot.

Jesus framstår som en revolutionär. Det är dock lite knepigt att ta till sig när man hört hans ord om att ge kejsaren vad kejsaren tillhör. Hur förhåller sig Jesus egentligen till den världsliga makten? Man kanske bör komma ihåg att uttalandet om kejsaren i Markus 12:13-17 också det hör till en situation, där fariséerna försöka snärja Jesus.Jag hittar några förklaringar på nätet av en pastor Christian Mölk.

Själv tycker jag inte att man ska ge Jesus en partitillhörighet. Wright menar att om alla trodde på den generösa gud som Jesus inkarnerar och var lika generösa själva då skulle världen se helt annorlunda ut.