Bibelgruppen och coronaviruset

På grund av smittrisken ska bibelgruppen inte träffas i kväll. Därför skriver jag om min egen läsning av Lukas

Jesus i Simons hus

med hjälp av Tom Wright, "Lukasevangeliet för alla".

Vi hade kommit till rubriken Älska era fiender i kap 6. Där återfinner vi välkända bibelord: "Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra". Och längre ner den gyllene regeln: "Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem". Det första om att vända andra kinden till känns onekligen tillspetsat. Men Wright menar att den gud vi har att göra med är generös, han är annorlunda. Det goda som Gud gör kommer alla till del, både de som förtjänar det och de som inte gör det. Tänk bara på Jesu ord vid korsfästelsen: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de  gör"! (Lukas 23:34) Jesus är inkarnationen av denna godhet. Om alla  i samhället tog Jesus på allvar skulle det inte finnas något våld och ingen orättvisa, skriver Wright. 

Orden längre fram:"Kan väl en blind leda en blind?" och "Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?" syftar enligt Wright på de olika judiska rörelserna vid Jesu tid. Vi ska inte anamma falska läror. Vi ska välja rätt ledare.Att se fel hos andra är också tillämpligt på de olika trosinriktningarna. Wright skriver även att Bibeln är full av judisk humor. Det visar dessa liknelser på. Jag har personligen inte funnit mycket sådant. Det enda som jag tycker är roligt är när Jesus säger att de som har öron ska lyssna!

I kap 7 botar Jesus en officers tjänare. Officeren är inte jude, men han är vän av det judiska folket och har låtit bygga en synagoga. Han skickar efter Jesus. Av ödmjukhet stoppar han dock Jesus innan han har hunnit fram till huset. Han är inte värd att ta emot honom men vet att ett ord  från Jesus räcker för att tjänaren ska botas. Jesus förvånas över en så stark tro som  han inte ens fann bland israeliterna. Officeren hade visshet om att när Jesus befaller sker något.

När Jesus möter ett sorgetåg med en änka som har förlorat sin son grips han själv av medlidande. Han rör vid likbåren utan rädsla att bli oren och återuppväcker den döde. Wright påpekar att här finns ekon från Första kungaboken 17, där Elia räddar en änkas son, och Andra kungaboken 4, där Elisha, en annan profet, återupplivar en änkas son. Jag föreställer mig att vid den tiden var en son avgörande för en änkas försörjning och överlevnad.

Wright uppmanar oss att tänka på något som vi bävar för nu eller i framtiden. Att drabbas av coronaviruset kanske ligger nära till hands? Vi ska föreställa oss att Jesus närmar sig, talar, rör vid oss och befaller. Han kanske inte säger det vi förväntar oss eller gör det vi vill. Men, skriver Wright, "om han infinner sig med sin närvaro är det just det som du bäst behöver. När han väl finns där mitt i allt kommer du att orka ta dig igenom det". 

I Lukas 7:18-35 skickar Johannes, som sitter fängslad, bud till Jesus för att fråga om Jesus är den som ska komma. Jesus ber då Johannes lärjungar att berätta för Johannes om tecknen, om vad Jesus gjort när han botat sjuka.

Efter det talar Jesus till folket. Gick de ut i öknen för att se ett strå som vajar för vinden? Strået syftar, skriver Wright, på det som avbildas på Herodes Antipas mynt. Jesus frågade alltså om de sökt efter en ny kung, en världslig härskare. Någon med dyrbara kläder skulle de inte heller  hitta i öknen. De finns i palatsen. Sökte de då efter en profet? Johannes är mer än en profet, säger Jesus. Han är budbäraren som ska visa vägen. Han är den som profeten talade om i Malaki kap 3:1. "Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig. Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren Sebaot." Malaki var verksam i mitten av 400-talet f Kr. Han var den siste av de gammaltestamentliga profeterna. Enligt judisk tradition dog profetians ande ut med Malaki, läser jag i inledningen till Malakis bok. 

Herodes ville döda Jesus, sägs det längre fram i Lukas 13:31. Därför var Jesus inte tydligare med vem han själv var i Lukas 7. 

I Lukas 7:36-50 läser vi om kvinnan som smorde Jesu fötter. En farisé, Simon, hade bjudit Jesus till sig. Alla fariséer var inte kompromisslösa, påpekar Wright, och denne var kanske uppriktigt nyfiken på Jesus. Kvinnan var synderska, står det, och sökte upp Jesus när hon fick reda på var han var. Hon vätte Jesu fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter och smorde dem med balsam. Mycket erotiskt eller hur? Jesus låter sig beröras av en synderska. Inte heller här är han rädd att bli oren. Eftersom kvinnan visat stor kärlek och stark tro förlåter Jesus hennes synder. När vi har med Jesus att göra kastas de sociala konventionerna över bord. Men denna berättelse ska inte förväxlas med den smörjelse som beskrivs i de övriga evangelierna och  utspelar sig närmare Jesu död. Det läser jag i Wikipedia.

Jag slutar här, så kanske vi kan börja med kap 8 när vi ses nästa gång, när det nu blir. Jag vill bara starkt rekommendera en fantastisk österrikisk operaföreställning från 2018 som visas på svtplay en månad till. Det är "Salome" med libretto av Oscar Wilde och musik av Richard Strauss. Den är enastående på alla sätt och vis: tematiskt, röstmässigt, musikaliskt, scenografiskt. Och så finns det en biblisk historia i botten.