Han skriver att många i hans generation präglats av de renhetskulturer som rådde inom kyrkan på 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Det gällde bland annat sex som skulle sparas till äktenskapet. Kunde man inte motsvara det kravet eller andra uppstod skuldkänslor. Det kunde leda till att man formulerade om sin tro så den inte skulle bli så krävande. Swoboda tar upp att många ungdomar som kom till universitetet började ifrågasätta det de hade med sig hemifrån.
Författaren använder begreppet dekonstruktion på många ställen. Själv är jag allergisk emot det sedan jag var tvungen att bekanta mig med de postmoderna teorierna inom litteraturvetenskapen. Teologisk dekonstruktion är att ta isär tidigare accepterade trossatser. Men alla kristna trosuppfattningar är inte lika viktiga. Dock ska vare sig uppståndelsen, jungfrufödseln, Treenigheten eller Bibelns centrala ställning omformas av varje ny generation. Vi ska heller aldrig glömma att det är Jesus som är centrum. Att utveckla en ny tro som stämmer överens med våra begär i dag kallar Swoboda och hans kyrka för heresi. Som synonym till kätteri låter det hårt i mina öron. Men villolära kan det också betyda.
Kanske vi måste gå igenom en dekonstruktion, men vi får inte stanna kvar där för länge. Då kan vi bli cyniska och bittra och helt förlora tron, varnar Swoboda. Unga som hamnar i troskris behöver ha äldre, stabila personer som lyssnar på dem och ger dem odelad uppmärksamhet. De behöver någon som följer dem i deras utveckling.
Martin Luthers protestantism var en dekonstruktion. Jesus själv dekonstruerade i Bergspredikan religiösa tolkningar som dominerade under hans tid. Men för att hjälpa oss att inte hamna för långt från sanningen lär Swoboda oss att urskilja den. Där ligger han tryggt nära Bibeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar