"Jag är den jag är" - en universell Gud förankrad i historien

Mose och den brinnande busken

Vi har haft olika program i min bibelgrupp. Från första advent och framåt följde vi kyrkoåret med dess texter. Det var mycket givande, speciellt om man gick i kyrkan på söndagen efteråt, fick höra läsningarna och prästen utveckla temat.

När jag började hösten 2011 var gruppen inne i Lukasevangeliet. Nya Testamentet med dess ljusa och försonande syn är det som jag och kristenheten vill hålla oss till. Men till den kristna kanon hör också Gamla Testamentet, där lagiskheten och den straffande guden har sin plats. Genomgående i GT är emellertid Guds förhållande till israeliterna, sitt utvalda folk. Efter alla prövningar de får utstå ska de få sitt utlovade rike.

Jag känner mig ofta utestängd från Gamla Testamentets tilltal. Jag läser det som en blandning av förkunnelse och historisk krönika. Det kan vara intressant nog. Ola Wikander har i sin bok "Gud är ett verb" visat hur den högste griper in i historien. Jag har skrivit om det i Litteraturmagazinet. Fängslande kan också berättelserna om de enskilda människorna och deras öden vara. I "Och Gud skapade människan", en novellsamling från Libris, ger ett antal författare sina tolkningar av bibelställen både i Gamla och Nya Testamentet. Själv propsade jag på att vi skulle läsa Jobs bok i GT förra terminen. Job kan med sina prövningar ses som en föregångare till de moderna existentialisterna. Jag har skrivit om honom här.

I onsdags talade vi om Andra Moseboken och hur Mose fick uppdraget att leda sitt folk ut ur den egyptiska fångenskapen. När han var ute och vallade får ropade Gud till honom ur en brinnande buske - en välkänd söndagsskolescen. Mose frågar vem han ska hälsa från när han kommer inför israeliterna. Då säger Gud: "Jag är den jag är". Mose ska säga att han kommer från den som heter "Jag är". De orden är uttryck för en universell mystik som tilltalar mig. Men Gud säger också att han är israeliternas fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs, alltså förankrad geografiskt och i historien.

Mose, människa som han är, ursäktar sig inför Herren och säger att han inte har ordet i sin makt. Då får han sin bror Aron till hjälp. Han kan tala.

Israeliterna orkar dock inte lyssna. De är tyngda av sitt slavarbete i främmande land. Då säger Herren att Mose och Aron ska gå till farao som en gud och hans profet. De ska med tecken och under besegra den egyptiske härskaren. Aron har en stav som kan förvandlas till en orm, men faraos män kan göra likadant. Då slukar Arons orm de andra ormarna. Det är en religiös strid det handlar om. Israeliternas Gud ska segra över Egyptens gudar. Orm kan med en annan översättning stå för drake. Då får man en gigantisk skräckinjagande scen framför ögonen.