Frågor

I går hade bibelgruppen sitt första möte för terminen. Vi fortsatte med Lukas, läste om den tolvårige Jesus i templet, om Johannes döparen och om Jesu dop. Vi var bara fem förutom samtalsledaren. Han delgav oss, som han brukar, sin stora kunskap om den judiska traditionen. Han berättade också om hur dop kan förrättas när det inte finns vatten. Man kan döpa i sand. Barn i kuvös hade han döpt med bara en droppe vatten på huvudet.

Efteråt var en av mina kamrater ivrig att prata med mig om sin förvirring inför gudsbegreppet. Han försökte reda ut det på vita tavlan. Vi ska vid tillfälle återuppta det samtal vi hade med en annan präst i höstas. Vi har efter det bland annat läst Marcus J. Borg, "Kristendomens hjärta" som jag skrivit om här på bloggen. Vi ska försöka förbereda några frågor.

Det här kommer mina att kretsa kring::

Marcus J. Borgs tankar om inkarnationen och förhållandet till panteismen. Gud fanns väl före sin skapelse?  Och inkarnationen och den personliga guden: Om Gud är i allt, kan han då ingripa utifrån?  Borg tror inte det, men han ber ändå. Om Gud är ett universellt väsen, kan han då vara personlig? I våra böner lever vi med den personliga guden. Bönen är central i det kristna livet, och för min egen del är inkarnationen i Kristus till stor hjälp för att förstå Gud. Immanens och transcendens är väl också klassiska begrepp för att förklara Gud som är i allt men större än allt?

Utvecklingen. Stinissen: "Det enda målet för hela skapelsen är att allting skall sammanfattas i Kristus för att han slutligen skall lägga det inför Faderns fötter och Gud får bli allt i alla. Meningen med detta jordelivet är att låta Gud, mitt i allt som livet medför, få fullborda sina avsikter. Detta kan han göra när människan ger honom sitt ovillkorliga ja".  1 Kor 15:28: "Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt".  Är det alltså människan som medskapare som driver utvecklingen mot målet?

Vad betyder det att Jesus har dött för våra synder? Jag har aldrig riktigt förstått det. Borg menar att Jesus själv inte levde med den bestämmelsen. Det är en efterkonstruktion. Men det tillhör väl kärnan i den kristna tron? Vad händer om den delen omtolkas?

Jag tror inte att jag har så stora egna problem med gudsbegreppet - möjligen med undantag för det sista med synden. Men det är intressant ändå att samtala kring dessa saker.