Bibelgruppen får en ny medlem, Carina. Roligt. Vi inleder med bön om en givande kväll. Vår samtalsledare Gunnar poängterar hur lyckliga vi kan vara som får samlas i fred och frihet. Lika lätt är det inte för hans egyptiska vänner. De bygger en ny kyrka men har svårt med pengar och saknar trygghet i arbetet. Det har hänt att kyrkobyggen har raserats av fiender.
Vi fortsätter med Apostlagärningarna och Paulus missionsresor. Någon undrar varför inte alla kom till tro under Jesus tid på jorden. Gunnar svarar att det var en mycket kort tid - något år - som Jesus predikade. Det blir lärjungarna som får uppdraget att föra ut budskapet. Det är just det vi läser om.
I kapitel 20 skildras måltiden i Troas innan Paulus reser vidare. Peter Halldorf skriver i "Andens folk" att det är den första beskrivningen i Apostlagärningarna av hur Paulus verkar i en helt kristen miljö. Det är också ett av de tidigaste beläggen för att söndagen, uppståndelsens dag, har ersatt sabbaten som den unga kyrkans gudstjänstdag. Lukas, författaren till Apostlagärningarna, framhåller att syftet med sammankomsten var att "bryta bröd". Det antyder att nattvarden mycket tidigt utgjorde centrum i gudstjänsten.
Paulus höll vid det här tillfället en mycket lång predikan. Vid midnatt ramlade en ung man, som satt sig i fönstret och fallit i sömn, ner från tredje våningen och slog ihjäl sig. Paulus lade sig då över honom och väckte honom till liv igen. Därefter återupptog han sin predikan som varade ända till gryningen. (I dag finns någon slags gräns för en predikan, ungefär en kvart. Bra, för det finns de som inte kan sluta, säger Gunnar.) Det blir, skriver Halldorf om mötet i Troas, på samma gång en sakramental (nattvarden), karismatisk (predikan) och profetisk sammankomst. De gammaltestamentliga profeterna Elia och Elisa använde sig på liknande sätt av Guds kraft för att återuppväcka döda.
De första av Jesus efterföljare kallades Vägens folk. Gunnar menar att bordet är en minst lika viktig symbol som vägen. Måltiden i gemenskap pekar framåt mot Guds rike.
Vi kommer att tala om nutidens nattvard i våra kyrkor. Det har kommit kritik mot det gående nattvardsbordet. Men det finns de som har kvar duklagen, att man går fram och fyller halvcirkeln framför altaret, tar emot bröd och vin och välsignelsen. Efter det går man tillbaka till bänken, och det är nästa lags tur. I Ersta gör man fortfarande så. Också i Jämtland som en medlem i bibelgruppen kommer ifrån.
Sedan hamnar vi återigen i frågan om varför judarna inte tror att Jesus är Messias. Det är för att han ska komma med fredsriket. Gunnar berättar om en pojke som gick i bibelskola i Jerusalem. Han kom sent till en lektion, rusade in och ropade att Messias hade kommit. Då gick läraren ut på balkongen och tittade. Nej, svarade han, jag ser en hund som jagar en katt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar