Svenska Downföreningen ifrågasätter om människor med en extra kromosom kan betecknas som sjuka eller skadade. "Den extra kromosomen orsakar varken smärta eller lidande och är förenlig med liv", skriver man. Wedebrand menar att 30-talets arvshygien finns kvar i 1974 års abortlag som fortfarande gäller. Han nämner ordval i propositionen som "missbildningar", "kromosomskada", "avvikande" och "skadade" barn. Den dominerande formen av fosterdiagnostiken i Sverige inriktas just mot Downs syndrom. Det finns med som ett synnerligt skäl till sen abort.
Nu som förr klassar vi somliga människor som icke-önskvärda, skriver artikelförfattaren. Människor med Downs syndrom är inte sjuka eller skadade. De är som de är och verkar vara nöjda med det. Ändå utgör de en krympande skara för att vi andra vill ha det så. "För den som låter tillvaron kretsa kring värdsliga statusprojekt som karriär, hög inkomst eller akademiska meriter kan ett liv med lägre intellektuell förmåga än genomsnittet te sig innehållslöst."
Jenny Lindberg är författare till artikeln "Att föra döden tillbaka till livet - om döden i vårt samhälle". Hon skriver att dödshjälp och assisterat döende i grund och botten är en moralisk fråga. Det räcker inte med att det finns ett demokratiskt stöd för att dödshjälp ska erbjudas. En utredning bör svara på frågan om dödshjälp är rätt eller fel ur ett etiskt perspektiv.
De vanligaste argumenten emot är att dödshjälp är en oönskad förändring av läkarrollen. Det finns också en risk att man stigmatiserar patienter med kronisk obotlig sjukdom eller med funktionsnedsättning. Den som ber om dödshjälp kan vara pressad till det. Det är svårt att avgöra beslutsförmågan. Man befarar också att att det kan bli ett sätt att spara pengar för samhället och sjukvården. Det skulle vara bättre att satsa på utveckling av den palliativa vården, menar många.
Men det har visat sig att det inte så mycket är smärta eller ångest som utgör grunden för patientens önskan om dödshjälp. Det handlar snarare om en känsla av förlust av värdighet och oberoende. Detta är en del av själva döendet som palliativ vård inte råder bot på. Jenny Lindberg menar att vi behöver motverka att självbestämmande, självständighet och oberoende ses som överordnade värden i alla livets faser. Skapar det verkligen trygghet och tillförsikt? frågar hon. Orsakar det inte i stället ett främlingskap inför andra människor?
