Är uppståndelsen sann? (Dick Harrison, "Jesus")

Jag tycker mig känna Jesus ganska väl genom evangelierna och Svenska kyrkans tradition. Men på bokrean fick jag syn på Dick Harrisons "Jesus" och blev nyfiken på hur en historiker uppfattar honom och händelserna omkring.

Först konstaterar han att Jesus var en historisk person men att vi inte vet hur han såg ut. Bland icke-kristna skribenter kan judiske Flavius Josefus nämnas som vid första seklets slut hade en notis om "Jesus, en vis man". Denne anklagades av högt uppsatta judar. Pontius Pilatus lät döma och korsfästa honom. Men hans anhängare, de kristna, fortsatte att vörda honom. 

De huvudsakliga källorna om Jesu liv är emellertid de fyra evangelierna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Markus, det äldsta, skrevs någon gång mellan år 60 och 75. De tre första kallas för synoptikerna, de samsynta. Johannes, som är det yngsta evangeliet, avviker vad gäller kronologin och viktiga händelser. Vinmiraklet i Kana och återuppväckandet av Lasaros finns bara hos Johannes. Synoptikerna beskriver Jesus som en barmhärtig och fördomsfri människa, skriver Harrison. Johannes lägger stor tyngd vid hans gudomlighet.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta Jesu dop. Jesus inledde sin verksamhet efter att Johannes döparen fängslats. I de synoptiska evangelierna kan vi läsa att Jesus stod i centrum för en gruppering i Galileen. Det fanns flera andra rörelser inom judendomen, men Jesu väckelserörelse skilde sig från dem. Han tog emot alla slags människor i sin krets: fiskare, tullindrivare, - och kvinnor. Det var inte vanligt. Han välkomnade barn, prostituerade och äktenskapsbryterskor. Han satte sig över judiska fördomar mot samarier och romare. Maria från Magdala var en kvinna som fick en viktig roll. Hon följde Jesus och lärjungarna genom Galileen, närvarade vid korsfästningen och blev den första att vittna om hans uppståndelse. Att hon skulle ha varit en prostituerad var ett påhitt av Medeltiden.

Dick Harrison resonerar kring flera händelsers historiska trovärdighet, men här tar jag bara upp det som är svårast att förstå för icke-kristna, det vill säga uppståndelsen. Han menar att en av följande fem saker skett: 

Maria från Magdala och de andra kvinnorna skulle ha tagit bort stenen framför graven, burit ut Jesu kropp och begravt den i hemlighet någon annanstans. Men då skulle Pontius Pilatus vakter inte funnits där och ingripit.

Lärjungarna själva skulle ha tagit bort kroppen. Då skulle inte heller vakterna gjort sitt arbete. Det förutsätter också att lärjungarna spelade förvånade när de uppskrämda kvinnorna uppsökte dem.

Romarna skulle ha tagit bort kroppen. Men vad skulle de haft för motiv till det?

Jesus skulle ha dödförklarats för tidigt, vaknat upp och smitit iväg till ett anonymt liv. Då skulle det heller inte funnits vakter som ingripit.

Det femte och sista är att Jesus verkligen uppstod.

Om det varit ett mysterium i en deckare skulle nog det mesta peka mot kvinnorna, skriver Harrison. De kanske hade fått vakternas hjälp att lyfta bort stenen för att smörja kroppen och sedan passat på att smussla undan den. Om vi emellertid förutsätter att vakterna gjorde sitt jobb ordentligt utan att avvika, somna eller mutas, återstår bara att Jesus uppstod från dödsriket. Sherlock Holmes skulle ha sagt att om du utesluter alla andra möjliga lösningar måste den enda som återstår, även om den förefaller osannolik, vara den sanna.