Vad betyder det att Jesus har dött för våra synder?

Abélard och hans elev Héloîse

I går fick jag tillfälle att samtala med en präst i Högalids församling om teologiska spörsmål. Något som jag tycker att alla kristna utom jag verkar ha greppat är att Jesus dött för våra synder. Vad ser de för bild framför sig de, som har förstått det? Den här förklaringen fick jag:

Det finns något som heter den objektiva försoningsläran. Det är den officiella i Svenska kyrkan. Objektiv betyder att det är Gud som är objektet för handlingen. Genom Adam och Eva och syndafallet ådrog sig människan en skuld som hon inte kunde betala själv, och döden blev straffet. Jesus, Guds son, är med sitt syndfria liv Adam i en nyare, bättre version. Genom sin död på korset sonar Jesus den kollektiva mänskliga skulden som bestod i bortvändheten från Gud. Efter det behövde man inte mer bära fram offer i templet.

Jesus segrade också över döden och gav oss evigt liv. Men det hinsides har kommit att betonas för mycket och kanske felaktigt, menade min församlingspräst. "Låt ditt rike komma", läser vi i Herrens bön i Matteusevangeliet. Matteus var en lärd jude. Som en sådan undvek han Guds namn. Himmelriket kan ha varit ett substitut för Gudsnamnet. Guds rike är inte något bortom. Det är vi som ska skapa det i Jesu efterföljd.

Under de första århundradena hade inte kyrkan någon utarbetad försoningslära. Den utformades av Anselm av Canterbury på 1000-talet. Men evangelisterna utgick från Jesu död på korset när de skrev om hans livsgärning, och de var inne i sin tids tänkande, då offrandet hörde till människans relation med Gud.

Att Gud kräver offer är en nagel i ögat på många präster i kyrkan, och fastän den objektiva försoningsläran upprätthålls i gudstjänstordningen försöker de ofta lägga ut saken på ett annat sätt. Paul Petter Waldenström som var präst i Svenska kyrkan vid förra sekelskiftet införde också en ny försoningslära, den subjektiva, som formulerats redan på 1100-talet av den franske filosofen, teologen och poeten Pierre Abélard. Enligt honom omskapade Jesus människan genom sin kärlek i stället för att friköpa henne. Gud behöver inte offer. Gud är ett subjekt som söker försoning. Genom Jesus bevisar han sin kärlek till människorna. Detta orsakade den så kallade försoningsstriden inom svensk kristenhet, och Waldenström fick lämna Svenska kyrkan. Han bildade då Svenska Missionsförbundet, nu Equmeniakyrkan.

Vi talade också om synden utifrån den amerikanske teologen Marcus J Borgs bok "Kristendomens hjärta". Borg menar, och det var vi överens om, att synden och förlåtelsen inte är det enda och centrala i människans belägenhet. Borg talar om Vägen som befriar, leder hem och öppnar upp våra hjärtan och menar att de bilderna bättre svarar mot mänskliga predikament som fångenskap, exil och blindhet. Många människor känner också skam, till exempel när de blivit utnyttjade av andra. Skammen kan man inte och ska man inte få förlåtelse för när man själv är offret. Skammen kan endast älskas bort, sade min samtalspartner.

Avslutningsvis kom jag in på att jag upplever frågan "Tror du på Gud? som svår. Jag skulle vilja omskriva den, kanske till "Känner du att du är i Gud?" Jag fick medhåll. Den första frågan kan sägas handla om ett tillägg, något extra som är Gud. Men Gud är verkligheten själv. Vi lever och är till i Guds värld. Gud är alltings källa, som Paulus skriver.