Vår samtalsledare, Gunnar, frågade om någon följde tv-serien "Meningen med livet". Jag gör inte det, ännu i alla fall. Några kom in på att Stefan Einhorn hade varit med och nämnde i sammanhanget att han hade skrivit och berättat om sitt infekterade förhållande till fadern, den berömde cancerprofessorn Jerzy Einhorn. David Lagercrantz hade en ännu sårigare relation till sin far, publicisten och författaren Olof Lagercrantz, påpekade en annan. Sonen har berättat i sitt sommarprogram i radio och på tv att fadern helt enkelt inte accepterade honom, den han hade blivit. Han hade till och med sagt att han inte tyckte om honom. Så förskräckligt! Så grymt att få leva med sådana sår. En kvinna i gruppen sade att det var just vad hon gjorde. Hur kunde föräldrar göra något så ont mot sina barn?
Gunnar kom då in på det fjärde budordet om att hedra sin fader och sin moder. I judendomen har budorden underrubriker. Det fjärde budet har sju sådana. Den första är till föräldrarna: Du ska inte göra dina barn missmodiga. Så bra!
Efter en inledande bön och servering av kaffe med lingonkaka - mums - var det dags att återuppta Apostlagärningarna från i våras. Gunnar var osäker på om vi hade läst kapitel 5. Helst ville han inte att vi skulle göra det! Men jag kom med invändningar. Jag hade läst Peter Halldorfs kommentarer till texten i "Andens folk" innan jag gick hemifrån. Fick jag bestämma? Jo, då.
Början av kapitlet handlar om paret Ananias och Sapfeira som vill vara en del av Jesus efterföljare. Dessa hade egendomsgemenskap, så Ananias och Sapfeira gav bort pengarna de fått för sin jord. Paret hade emellertid stoppat undan en del och ljög om det. Då föll de döda ner. Det var hårt. Bibelgruppens medlemmar resonerade kring vad det berodde på. Kanske dog de av skam inför församlingen? Jag hade "facit" från Halldorf. Det var inte människor som straffade dem. Det var den helige anden. Man kan inte leva i lögn inför Gud.
Femte kapitlet fortsätter med de under som skedde bland folket genom apostlarna. Att Petrus skugga föll på någon räckte för att personen blev botad. Halldorf jämför med kvinnan som blev helad bara genom att nudda Jesus mantel. Han kände att hon var där. Den berättelsen tycker jag är särskilt stark. Jag vet inte riktigt varför. Kanske den illustrerar något jag varit med om, att livet kan vända när man tappat hoppet. Men Jesus mantel finns nära intill, och man behöver inte anstränga sig mer. Bara sträcka sig efter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar