I lördags firade Dockteatern Tittut 40 år i
Skinnarviksparken. De har sin scen alldeles intill på Lundagatan i Stockholm.
Där har jag varit flera gånger med mitt treåriga barnbarn Dante. Deras
repertoar kan ses från två års ålder. ”Busiga händer” och ”Petras prick” är nya
pjäser i höst.
”Nasse – musikalen!” har vi sett, ”Min lillasyster Kanin”
och ”Kanel och Kanin och alla känslorna”. De är alla helt underbara,
underfundiga stycken baserade på litterära förlagor.
I Skinnarviksparken var jag med ettåriga lillebror Aron. Där
fick han tillfälle att bekanta sig med dockorna inför sin teaterpremiär. Vi
pratade en lång stund med Nasse som kittlade honom så han kiknade. Sedan
träffade vi på Kanel.
En annan barnteater som Dante bekantat sig med är Teater Bambino som haft sin fasta spelplats i Leksaksmuseet. Nu stänger Leksaksmuseet
den 10 september och Spårvägsmuseet som det delat lokal med. Huset på
Tegelviksgatan ska rivas och lämna plats för lägenheter. Det är sagt att man
ska öppna nytt i Hjorthagen, men det dröjer ett par år. Möjligen kan man under
tiden hitta en ny plats för en del av samlingarna. I alla fall meddelar Teater
Bambino mig att de under hösten bara ska ha uppsökande verksamhet på förskolor
och bibliotek.
I söndags var jag med Dante på Spårvägsmuseet för ett andra
besök. Eller var det ett tredje? Vi tänkte inte alls på teatern den här gången.
Men så hörde vi plötsligt i högtalarna att ”Bu och Bä på kalashumör” skulle
visas i Leksaksmuseet intill. Den hade vi sett. Men varför inte? Det var sista
chansen på plats. Dante skrattade på samma ställe som förra gången, när lammen
städade bort äckliga trasor. Bläää!
Spårvägsmuseet är ett helt fantastiskt ställe. Och det var
skönt lite folk där i söndags på grund av det fina vädret. Det var ingen kö
till t-banetåget och spårvagnen som man kan köra verklighetstroget med en film
som går framför. Spårvagnen återvände Dante till flera gånger. Det finns ett
mini-t-banetåg också som man kan köpa biljett till för en sväng på museets
golv. Vi åkte två gånger.
På väg hem med riktiga buss 66 var Dante ganska så utmattad.
Blev du trött nu när du lekt så mycket? frågade jag. Jag har inte lekt, jag har
kört, blev svaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar