29 augusti 2017

Dockteater i Stockholm

I lördags firade Dockteatern Tittut 40 år i Skinnarviksparken. De har sin scen alldeles intill på Lundagatan i Stockholm. Där har jag varit flera gånger med mitt treåriga barnbarn Dante. Deras repertoar kan ses från två års ålder. ”Busiga händer” och ”Petras prick” är nya pjäser i höst.

”Nasse – musikalen!” har vi sett, ”Min lillasyster Kanin” och ”Kanel och Kanin och alla känslorna”. De är alla helt underbara, underfundiga stycken baserade på litterära förlagor.

I Skinnarviksparken var jag med ettåriga lillebror Aron. Där fick han tillfälle att bekanta sig med dockorna inför sin teaterpremiär. Vi pratade en lång stund med Nasse som kittlade honom så han kiknade. Sedan träffade vi på Kanel.

En annan barnteater som Dante bekantat sig med är Teater Bambino som haft sin fasta spelplats i Leksaksmuseet. Nu stänger Leksaksmuseet den 10 september och Spårvägsmuseet som det delat lokal med. Huset på Tegelviksgatan ska rivas och lämna plats för lägenheter. Det är sagt att man ska öppna nytt i Hjorthagen, men det dröjer ett par år. Möjligen kan man under tiden hitta en ny plats för en del av samlingarna. I alla fall meddelar Teater Bambino mig att de under hösten bara ska ha uppsökande verksamhet på förskolor och bibliotek.

I söndags var jag med Dante på Spårvägsmuseet för ett andra besök. Eller var det ett tredje? Vi tänkte inte alls på teatern den här gången. Men så hörde vi plötsligt i högtalarna att ”Bu och Bä på kalashumör” skulle visas i Leksaksmuseet intill. Den hade vi sett. Men varför inte? Det var sista chansen på plats. Dante skrattade på samma ställe som förra gången, när lammen städade bort äckliga trasor. Bläää!

Spårvägsmuseet är ett helt fantastiskt ställe. Och det var skönt lite folk där i söndags på grund av det fina vädret. Det var ingen kö till t-banetåget och spårvagnen som man kan köra verklighetstroget med en film som går framför. Spårvagnen återvände Dante till flera gånger. Det finns ett mini-t-banetåg också som man kan köpa biljett till för en sväng på museets golv. Vi åkte två gånger.

På väg hem med riktiga buss 66 var Dante ganska så utmattad. Blev du trött nu när du lekt så mycket? frågade jag. Jag har inte lekt, jag har kört, blev svaret.

 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar