"En helig skrift ska lyfta oss mot ljuset från mörkret."

I går kväll var bibelgruppens sista sammankomst före jul. Det har blivit ganska mycket avbrott i höst. Jag har varit hos barnbarn i Luxemburg, och vår samtalsledare Gunnar har varit i Egypten. Han odlar sina kontakter där med den koptiska kyrkan. Dock var han inte i Sinai denna gång. Det var i norra Sinai, som enligt Gunnar är laglöst land, som IS förödande attack mot en moské ägde rum. Det var en sufistisk moské. En kvinna i gruppen som varit med i Egypten påpekade att det finns en vers i Koranen som säger att man har rätt att döda otrogna. Vad skulle hända om vi läste Bibeln så? sade då Gunnar. "En helig skrift ska lyfta oss mot ljuset från mörkret."

I Apostlagärningarna har vi kommit fram till det viktiga beslut som fattas i Jerusalem och som skildras i kapitel 15. Evangeliet och Nåden vinner över Lagen, Toran. Judarnas 613 bud ska inte gälla för de kristna, och omskärelse är inte ett villkor för att bli kristen och frälst. Alltså kan även hedningar omvända sig till den kristna tron. Men några regler skulle man hålla sig till för att underlätta måltidsgemenskap mellan kristna judar och hedningar som blivit kristna. Det gällde kött som använts i kultiska sammanhang, kött med blod i samt kött från kvävda djur. Detta hade dock ingen avgörande betydelse för frälsningen. Paulus placerade förbuden under kärleken. "Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud" skriver Paulus i Romarbrevet (kap 14:15).

Bibelgruppens kommentarer kretsade kring det förbjudna blodet. Där ligger vår blodpudding illa till och tyskarnas blodkorv. Och kan regeln om blodet ligga bakom Jehovas Vittnens förbud mot blodtransfusion? Men de är väl inte kristna? Eller? Gunnar menade också att det finns en offerkult inom kristendom som är problematisk i sammanhanget. Vi dricker Kristi blod.

Apostlarna sköter om sin hjord. De återvänder till platser där folk kommit till tro. De sprider också sin mission i vidare geografiska kretsar. Intressant är att det är en grupp kvinnor som tillsammans med Paulus och hans följeslagare grundar den första församlingen i Europa. En framgångsrik affärskvinna, Lydia i Filippi i Grekland, blir en lärjunge. I Filipperbrevet (kap 4:2-3) nämner Paulus två andra kvinnor där, Euodia och Syntyche. "[D]e har kämpat för evangeliet tillsammans med mig". En annan sak är att han i Första korintierbrevet (kap 14:34) skriver att kvinnorna ska tiga vid sammankomsterna. De orden är nog de enda som många känner till om Paulus. Och de är inte bra. Vi får trösta oss med att den tiden är förbi och att Jesus aldrig sade något sådant.