Ruth Nordström har blivit mycket uppmärksammad för att hon 2014 åtog sig att vara ombud för en barnmorska. Ellinor Grimmark blev av med sin utlovade tjänst när hon bad att slippa vara med vid aborter. Enligt abortlagen får bara läkare göra abort, men barnmorskor kan assistera. I många länder finns en samvetsklausul, bland annat i våra grannländer Danmark och Norge. I Norge hade hon jobbat utan problem, men nu ville hon arbeta i Sverige för att vara närmare sin familj.
Jag tycker inte det är konstigt att en barnmorska, som utbildat sig för att hjälpa kvinnor att föda barn, kan känna obehag om hon måste närvara vid aborter. Ellinor Grimmark anförde också sin kristna tro som skäl. Men det är inte många barnmorskor det handlar om, så ingen kvinna riskerar att nekas abort på grund av att en samvetsklausul åberopas. Präster har rätt att avstå från att viga samkönade par, men som ärkebiskopen förklarat finns det inte många sådana par. Därför finns det gott om präster för dem som vill.
Ellinor Grimmark förlorade i alla rättsliga instanser, där ärendet prövades. Den svenska regeringen och andra politiker tog avstånd från henne offentligt. Sjukvårdsministern twittrade positivt om en av domarna innan den vunnit laga kraft och fick därför kritik av KU. Mona Sahlin jämförde barnmorskan med IS-krigare med en extrem religiös hållning. Ruth Nordström och hennes klient har fått ta emot mycket hat och hot. När jag googlar för att se om någon recenserat "Till de utsattas försvar" som kom ut i september hittar jag bara en kort artikel i "Dagen". Däremot gjorde ett inlägg i "Dagens Samhälle" mig bestört.
Tidningen riktar sig till beslutsfattare inom offentlig sektor, Där skriver en kvinnlig gynekolog att hon "kommer att fortsätta att förakta (min kurs) Grimmark, inte på grund av hennes samvete, utan för hennes envetna kamp mot kvinnors reproduktiva rättigheter". Det är fortfarande ett högt tonläge i debatten. Ruth Nordström och hennes klient har beskyllts för att ingå i en kristen global anti-abortkampanj. När Nordström hade förberett en stor konferens om trafficking vid Uppsala universitet 2014 började plötsligt alla boka av. Det var på grund av en artikel i Aftonbladet som handlade om barnmorskefallet. Till och med hovet bokade av. Drottningen som engagerar sig mycket mot trafficking och människohandel skulle ha medverkat och tagit emot ett pris.
I boken "Till de utsattas försvar" kan vi också läsa att Ruth Nordström är ombud för flyktingar som utvisas på felaktiga grunder och andra som berövas sina rättigheter. Vi har hört talas om konvertiter till kristendomen som inte tas på allvar av migrationsdomstolarna. De utvisas till muslimska länder med risk för dödsdomar. I ett sådant fall vände sig Nordström till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg och fick rätt. Likaså när det handlade om en kvinna som fallit offer för trafficking. Hon skulle genom Dublin-förordningen skickats tillbaka till Italien, där hennes plågoandar fanns kvar och letade efter henne.
Ruth Nordström har också inrättat en juristjour vid S:ta Clara kyrka i centrala Stockholm. Mycket av det arbete hon och hennes medarbetare gör är ideellt. Där träffar hon Stina Oscarson, en annan kvinna med integritet. Oscarson har skrivit en artikelserie om hjälpsökande människor i den långa kön.
Elise Lindqvist står ständigt vid Ruths sida. Hon kallas "Sveriges Moder Teresa" för allt hon gjort för prostituerade och utnyttjade kvinnor, en bakgrund som Elise själv har.
Jag blir mörkrädd flera gånger när jag läser "Till de utsattas försvar". Jag blir skrämd av okunnighet och omänsklighet vid svenska domstolar. Jag blir skrämd av pressens makt, journalisternas oförsonlighet och misstänkliggörandet av kristna. Det går inte att föra ett samtal om etiska frågor i Sverige. Människovärdet naggas också lätt i kanten. Det har vi sett under pandemin, när de äldre offrades. De anställda vid hemtjänst och äldreboenden fick till en början inte använda munskydd. När många dog menade man att de ändå skulle ha dött snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar