K G Hammar i Högalid. Om bibelläsning, Jesus på korset och tron

 

Ernst Barlach, Der Schwebende i Güstrow

I Högalids församling finns en föreläsningsserie som heter "Rum för livet". Igår var K G Hammar i kyrksalen och talade om bibelläsning. 

Det finns tre läsarter: den historiska, den metaforiska och den sakramentala. Den historiska innebär att man i tolkningen tar in det historiska ögonblick då texten kom till. Det är den antika världsbilden som kommer till uttryck i Nya Testamentet. Nu kan vi inte säga att Gud finns i himlen när vi har kunskap om universum. Gud är här och nu, överallt och inom oss. Evolutionsteorin störde skapelseberättelsen. Världen skapades inte på sju dagar. Men i början av 1900-talet startade en fundamentalistisk rörelse i USA som ville läsa Bibeln bokstavligt. 

En metafor är en bild för något. Den betyder något mer än det utsagda. Delar av Bibeln läser vi symboliskt, som vi gör med skapelseberättelsen i dag. 

Den sakramentala läsningen får oss att öppna oss för Guds tilltal och närvaro. Vi bejakar och tar emot det hemlighetsfulla. 

Publikens frågor var intressanta. Någon undrar varför Jesus måste dö på korset. Verkligen en central fråga. Där finns det flera tolkningar. Offertanken, att Gud offrade sin son för oss och att Jesus tog våra synder på sig, inspireras av det judiska offret i templet. Efter tusen år kom andra synsätt in, säger Hammar. Då handlar det mer om att Jesus inte kan svika Guds plan, att han konsekvent följer vägen framåt. Men i psalmer och liturgi lever offret kvar. Hammar hänvisar till Jesper Svartvik som skrivit om försoningen. Här finns det mycket som jag skulle vilja sätta mig in i.

En kvinna  tycker om att gå i kyrkan och sjunga med i psalmerna. Hon läser Bibeln. Men vad tror hon på? Hennes tro saknar objekt. Det handlar kanske mer om tillit som livshållning, menar Hammar, och tillit ingår i tron. Vi kan inte heller kontrollera Gud. Kierkegaard såg det som att vi måste våga kasta oss ut på 70 000 famnars djup. Simon Weil talade om väntan.