Kyrka och bibel för barn

Vårt barnbarn Aron, sex år, är med i Högalidskyrkans Änglakör. Nästa söndag, på Kyndelsmässodagen, ska kören sjunga på gudstjänsten. Då kommer jag också. Det var roligt, tyckte han. Men varför går jag på gudstjänster? Där är så många gamla och konstiga ord. Fast han hade hört att någon fick frid när han såg Jesusbarnet.

Nu efteråt förstår jag att körledaren måste ha berättat om det som Kyndelsmässodagen handlar om, att Jesusbarnet togs upp i templet. Dit kom den rättfärdige och fromme Symeon. Han var gammal, men den heliga anden hade lovat honom att han inte skulle dö förrän han fått se Messias. Han tog Jesus i famnen, prisade Gud och sa: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel." 

I katolska länder firas Kyndelsmässodagen den 2 februari. Våra barnbarn i Luxemburg och deras kamrater går med ljuslyktor från hus till hus.

Apropå de svåra orden sa jag till Aron att vi hade en bibel för barn i vår bokhylla. Då blev han nyfiken. När vi kom hem efter körövningen läste jag några kapitel ur "De yngstas bibel" som hans mamma fått av moster och morbror när hon var sju år. Jag började läsa om när Jesus, Josef och Maria besökte templet i Jerusalem och de kom ifrån varandra. Jesus var då tolv år, och han hade bara dröjt sig kvar för att tala med lärarna. Jag läste vidare om när Johannes döpte Jesus och om de tolv lärjungarna. I "De yngstas bibel" kan man förstås också bekanta sig med de under som Jesus gjorde. Och liknelserna finns där. Guds rike är som ett senapskorn, sa Jesus. Ett så litet korn blir stort som ett träd. När vi delar med oss av vår kärlek växer Guds rike. Så förklaras det i barnens bibel.