Bedagade finurligheter (Dagarnas skum)

Att översätta Boris Vians surrealistiska roman L'écume des jours (Dagarnas skum) till filmduken är helt väntat inte lätt gjort. Resultatet får väl sägas vara halvlyckat. Boken som kom ut i Frankrike 1947 handlar om den rike Colin som lever livets glada dagar med en kock, Nicolas, som lagar de mest utsökta komplicerade rätter. Hemmet är minst sagt finurligt inrett. Det överträffar till och med Musse Piggs husvagn. Till exempel kan man med tonhöjderna på Colins piano blanda cocktails. Jazz är både Colins och Vians passion. Det händer så underliga saker och så snabbt att man i den första delen av filmen blir alldeles yr i huvudet. Mycket utgörs tyvärr av skärmar och maskiner som framstår som gammaldags science fiction.

När både Nicolas och hans vän Chick har fått flickvänner vill Colin inte vara utan. Efter vissa valhäntheter har han turen att få ihop det med den vackra Chloé som spelas av Audrey Tautou. Nu inträder en romantisk del där Colin och Chloé svävar över Paris i en molnbubbla.

Men säg den lycka som varar. Chloé drabbas av näckros (nénuphar) i ena lungan. Där har regissören Michel Gondry fått till det. Chloés sjukdom speglar sig i ett expressionistiskt universum. Fönstren i Colins våning gror igen av smuts och rummen krymper. Det leder mina tankar till Lars von Triers Melancholia, där brudens slöja förvandlas till döda buskar.

Ordlekar förekommer också. Lätt att ta till sig är att petits fours serveras som små ugnar (= fours). Annat får man vara mer på sin vakt för att upptäcka.

Genomgående driver Vian med Sartre som han kallar Jean-Sol Partre. Detta utspelas under Sartres storhetstid. Vian låter Colins vän Chick vara en alltför hängiven beundrare som förslösar allt han äger på böcker av Partre och föremål som tillhört denne. Förklaringen lär vara att Boris Vians fru Michelle blev sekreterare till Sartre och inledde ett förhållande med honom som fick äktenskapet att spricka.