På flykt från gruppkulturen (Soheila Fors, Kärleken blev mitt vapen)

Första gången jag fick kännedom om Soheila Fors, hennes spännande liv och goda gärningar var när jag läste boken På tal om tro och skrev om den här. 15 personer vittnade om vilken roll den kristna tron spelade i deras liv. Särskilt dramatisk var omvändelsen för Soheila.

I Kärleken blev mitt vapen berättar hon om sitt liv från barndomen i Iran till det vuxna livet som entreprenör i Sverige. Hon är uppvuxen i kurdiska Iran, kommen ur en mycket inflytelserik och förmögen familj. Hennes far betraktades närmast som en kung, uppfattades som rival av shahens släkt Pahlavi och hamnade i fängelse. Själv lärde hon sig hantera vapen och var redan som elvaåring ute på gatorna och kastade molotovcocktails mot shahens polis. Det var en svår tid för Soheila. Det var fadern hon hade som bundsförvant i sin ambition att leva ett självständigt liv, något som egentligen var omöjligt i den hederskultur hon var född in i. Hon lyckades emellertid som 18-åring få gifta sig med en man hon var förälskad i. Just det var ett dåligt beslut. Mannen hade ljugit om sin sociala status. Soheila som var van vid slottsliknande hem med tjänare fick nu leva trångbott och blev förtryckt som en slav av sin nya familj.

Hon fick en son och en dotter, men äktenskapet blev mycket olyckligt. Soheila flyttade fram och tillbaka mellan sin gamla och nya familj, mannen tog sig andra kvinnnor. Hon höll på att gå under av både kroppsligt och psykiskt lidande. Under en sådan svår period mötte hon Jesus. Ja, han var vid hennes säng och såg kärleksfullt på henne. Hela hon uppfylldes av mäktiga känslor av rening, pånyttfödelse och energi. Hon dansade runt av glädje - till sin mors förskräckelse. Att ha en personlig relation till Jesus var ju helt otänkbart i det muslimska samhället.

Så blev Soheila räddad. Men  hon hade fler prövningar att genomgå och svåra beslut att fatta. En kvinna som skiljer sig i Iran får lämna barnen ifrån sig till mannens familj när de är sju år gamla. Därför blev skilsmässsan inte av förrän efter att Soheila, mannen och barnen bott en tid i Sverige.

Hon fick stöd hos kristna i sitt nya land och gifte sig med en troende. Den styrka hon fått efter sin andliga pånyttfödelse använder hon verkligen på bästa sätt. Hon har startat tehus för kvinnor i Karlskoga, Karlstad och Jönköping som även män från Mellanöstern går med på att fruarna besöker. Och hon har byggt upp ett skyddat boende för både kvinnor och män som är utsatta för hedersförtryck.

Hederskulturen är en gruppkultur. Fördelarna med den är att familj och släkt håller samman. Behöver någon hjälp är alla redo att bidra. Nackdelarna är förstås att man måste leva efter gruppens normer. När Soheilas familj förstått att äktenskapet tagit slut fann man det vanhedrande att hon levde med sina barn utan man. Vid ett tillfälle blir hon bjuden på bröllop i Turkiet. Framme på hotellet får hon en vacker klänning som hon ska ta på sig för festen. När mannen i receptionen gratulerar henne förstår hon att det är sitt eget bröllop hon blivit bjuden på. Hon smiter ut genom köksingången, kastar sig i väg till flygplatsen och mutar sig till en plats på nästa flyg till Sverige.

Soheila har några förslag om hur man kan motarbeta hedersvåldet:

1 Utbilda all personal inom vårdyrken och i skolan om hederskulturen.
2 Arbeta aktivt mot bostadssegregation.
3 Ställ språkkrav.
4 Ställ krav på kulturförståelse.
5 Skapa en jourtelefon på många olika språk.