Johannes i olja, Risinge gamla kyrka, Östergötland |
Efter Jesu död bildade Johannes en församling i Efesus (nuvarande Turkiet). Där försökte prokonsuln få honom att förneka Kristus. Då han vägrade skickades han till kejsar Domitianus i Rom som lät sänka ned Johannes i en gryta av kokande olja. Men aposteln steg helt opåverkad ur grytan! Kejsaren sände då honom i exil till ön Patmos. Där skrev Johannes sina uppenbarelser, säger uppslagsboken. Men i Bibeln står det att det inte finns något stöd i texten för att det skulle vara lärjungen och aposteln Johannes.Det finns alltså en del förvirring kring Johannes liksom det finns kring hans bror Jakob den äldre och en annan Jakob som var bror till Jesus eller halvbror. Det skrev jag om här.
Det första och längsta Johannesbrevet är en flödande predikan riktad mot de kristna som lämnat Johannes församlingsgemenskap. De förnekar Jesu fulla mänsklighet och lever inte heller med honom som etiskt föredöme. Frågan om Jesus var både Gud och människa behandlades vid flertalet koncilier under kyrkans första århundraden.Vad man kom fram till var att Jesus var en människa fullt ut, en historisk person som levt och lidit. Det befästes i den nicenska trosbekännelsen vid ett kyrkomöte 721. Där avgränsades också den kristna tron mot den gnostiska som trodde att en ond demiurg skapade och styrde över det jordiska medan Gud hörde himmelen till. Läs här! Där fastslogs att Gud är av ljus och bara ljus. Även treenigheten skrevs in.
På TV2 går en serie i repris, "Kristendomens historia". I det första avsnittet visas kristendomens utbredning österut. På 600-talet nådde den ända till Kina. Där finns kvar en inskription om "ljusets religion".
I Johannes första brev står att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi vandrar i ljuset har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus renar oss från all synd. Johannes betonar kärleken som det nya budet. "Om någon har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?"
När vi läser det kommer vi förstås att tänka på de romska tiggarna. Deras bön om allmosa är uppfordrande. Före jul gav jag några gånger. Jag var väl helt enkelt på det humöret. Det var beroende av mina känslor. Men jag tänkte också att man ska möta en människas blick om den kallar på en. Nu ger jag inte mer. Jag vänder mig bort. Precis som hos Birgitta Ohlsson har det uppstått en ilska i mig. Romerna kommer från ett EU-land. De ska inte behöva vara här och tigga. Gunnar menade, som vi andra naturligtvis, att detta är en mycket svår fråga. Han hade varit i möten med bulgariska och rumänska präster och kommit fram till att det bästa var att hjälpa romerna på plats. Då kunde också fler få en drägligare tillvaro. Hemma igen lyssnade jag på ett inslag från Studio Ett som klargjorde en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar