Om bönens kraft

Vi fick en fin uppståndelsebild med oss hem

Igår kväll var sista gången i bibelgruppen för den här terminen. Vi fortsätter i Lukas och har kommit till 11 kap "Om bön". Lärjungarna vill att Jesus ska lära dem att be. Då ger han dem Fader vår. I nyöversättning börjar den "Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma". Jesus ger dem ett förhållningssätt till Gud. Det består inte av fruktan utan är en pappa-barn-relation. Det är ett gott och förtroligt förhållande.

Sedan fortsätter bönen med "vårt bröd för dagen" och "förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss". Den sista raden är: "Och utsätt oss inte för prövning" - i tidigare översättning "frestelse". En utökad bön återfinns i Matteus 6 kap.

Men vi behöver väl prövningar? Att välja och att välja bort gör oss till de människor vi är. Gunnel Vallquist var också av den uppfattningen. Hon hänvisade till Antonius ord om att utan prövning kan ingen blir frälst.

Någon i gruppen undrade om man kunde få prövningar och svårigheter som ett straff. Nej, svarade vår samtalsledare. Jesus säger aldrig att det har du för dina synders skull.

Jesus säger att vi ska vara påträngande i vår bön. "Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas." Jag berättade för gruppen att jag bett samma bön i många år och till slut fått svar. En stor lycka.

Vi talade om att bönen kan förändras över tiden, att vi kan komma att förstå att det kanske är något annat vi ska be om eller se att det kan komma till oss på olika sätt. Gunnar undrade om min bön hade förändrats. Egentligen inte, svarade jag, för jag var så säker på att det jag bad var det rätta. Men jag blev nog efterhand lugnare och tänkte att Gud har kommit ihåg. Och det hade han.