Försoning och förlåtelse (Bibelgruppen)

Vi fick trängas med Funkiskyrkan i köket. De hade haft körövning. En kille i rullstol sa att det var "så jävla roligt". Aj, aj, inte svära i kyrkan! Men visst är det fint med glädjeuttryck.

Vår grupp börjar med ett svårt ställe i Bibeln, näst sista stycket i Lukas 12: "Splittring, inte fred". Jesus säger att han har kommit för att tända en eld på jorden. Han har kommit för att skapa splittring! "Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor." Det liknar beskrivningen av ett inbördeskrig. Så vi börjar prata om det grymma som händer i Syrien. Vår samtalsledare Gunnar menar att det är klaner som styr där och att det är deras ledare man måste förhandla med. 

Men nu var det Jesus som sagt detta! Det var som att vi inte ville se det. Så det blev inte riktigt utrett. Jag menade att Jesus utmanade makten. Men det handlade om familjer i bibeltexten. Att människor som står varandra nära kan splittras om någon engagerar sig religiöst har man sett. Men det är ju inget bra. Kan Jesus mena att det ska bli så när man är för eller emot honom?

Samtalet gick över till att gälla försoning och förlåtelse. Gunnar som är kunnig inom judendomen berättade om Försoningsdagen som är nära i judarnas kalender. Då går man till den som man vill be om förlåtelse och lämnar en gåva. Det är upp till den som man besöker att tacka och ta emot eller att avböja. Då ställs korgen eller paketet ned på marken framför dörren. Då har man åtminstone gjort något konkret för att gå den andra till mötes.

Därifrån  kom vi att tala om bikten men inte den katolska bikt som man får betala för och som Luther var emot. Nej, den bikt som är en nåd och som löser en människa ur synden. Den finns faktiskt inom Svenska kyrkan. Gunnar tar emot ett par tre personer i veckan. Några i gruppen tyckte det var svårt att ta emot förlåtelse och kanske framför allt att förlåta sig själv. 

I början av kapitel 13 förklarar Jesus att man inte är syndare för att en olycka drabbar en. Då är det inte ett straff då? inflikar en kvinna som annars brukar sitta tyst. Nej, det är inte ett straff.