I sommar både köper jag och lånar böcker. Jag har förmånen att nästan bo vägg i vägg med Hornstulls bibliotek. Jag gick in och sökte lite på måfå i hyllorna. En bok som jag tog med mig hem var Inger Edelfeldt, "Fader vår".
Jag bekantade mig med Edelfeldts författarskap när jag deltog i "Stockholm läser" förra året. Boken stockholmarna läste och samtalade om då var hennes "Det hemliga namnet". Det var det första jag läste av Edelfeldt, och jag gillade det.
"Fader vår" kom förra året, men det hade gått mig förbi. Historien är lite speciell. Berättaren Anna får efter faderns död veta att en annan man är den biologiska fadern. Modern hade ganska så oförklarligt som nygift haft samlag med en man som hon helt apropå träffade under en cykeltur. Det var allt. Sedan var han ute ur hennes liv.
Naturligtvis blir dottern nyfiken. Hon åker runt till loppisar och köper upp gamla saker för att kunna komma till den gård där fadern bor. Han visar sig vara en obehaglig typ som sticker in handen under hennes kjol när de tittar på gamla saker i ladugården.
Efter en tid får Anna höra att fadern fått en stroke, blivit rullstolsbunden och fungerar som någon sorts helig person för behövande som vallfärdar till hans ställe. Han har förvandlats till en mild gammal man som utstrålar vänlighet och kärlek. Vendela, en halvsyster till Anna är hans medhjälpare. Anna som är journalist tar sig dit under förevändning av ett reportage. Själv upplever hon en oförklarlig värme i närheten av fadern, och hennes ryggvärk släpper. Men hon ger sig inte tillkänna med sitt släktskap.
Boken ställer frågor om falskhet och äkthet, om kärlek och förställning. Anna ser sig som en kritisk person men kan inte förneka att hon blir berörd av fadern. Är det för att det är hennes egen far? Eller är han ställföreträdare för en längtan efter något större, efter Gud?
Den här boken är också läsvärd. Och till min glädje ser jag på Norstedts hemsida att Inger Edelfeldt kommer med en ny bok den 28 augusti: "Kläderna".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar