Spegelbilder (Bibelgruppen)

Gud skapar Adam. Michelangelo, Sixtinska kapellet.

Vi var inte så många vid bibelgruppens möte i går. Det var nog för att vi gick ifrån det vanliga schemat med udda veckor. Ändringen föranleddes av att vår samtalsledare Gunnar ska åka ner till Egypten igen och de koptiska vännerna nästa vecka.

Vi läser nu Romarbrevet författat av Paulus. Aposteln fortsätter sin utläggning om rättfärdighet genom tro. Bara att följa lagen räcker inte för att bli frälst. I femte kapitlet kan vi läsa: "Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv." Sen var det min tur att läsa högt, under rubriken "Adam och Kristus".

Men jag kunde inte låta bli att delge gruppen min undran först. Varför krävde Gud en försoningsdöd? Varför var han vred på människan? Det var svårt. Gunnar sa att han egentligen inte kunde svara på det. Gud älskade människan, men  hon hade flera gånger varit i vägen för hans planer. Det fanns en fri vilja, och det fanns en växelverkan mellan Gud och människa. Det blev ett ganska livligt samtal i gruppen. Någon försökte sätta sig in i Guds tankar och hur han kände gentemot sin skapelse.

Jesus Pantokrator, Katarinaklostret, Sinai.

Utan att ha fått någon lättbegriplig förklaring började jag läsa. Och där kom Paulus bibliska och teologiska svar! Synden kom in i världen genom Adam. "Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor för att de alla syndade." Och senare: "Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus." Adam och Kristus blir på så vis varandras spegelbilder. Pedagogiskt förklarat.

I de följande kapitlen 6, 7 och 8 beskriver Paulus hur vi får nytt liv genom Kristus och blir fria från lagen och synden. Det finns nog saker att fundera över i de texterna också. Men jag förstår nu att det här var min sista träff med gruppen för i vår. De två gånger som är kvar kommer jag att vara hos barnbarn och på resa.

Någon undrar om Gunnar inte är rädd inför sin resa. Nej, han känner sig trygg i vetskap om alla de förböner han får.