Pandemin ser vi ut att ha glömt ganska snabbt. En påminnelse får vi av Birgitta Holmer i hennes anspråkslösa bok "Om dagen". Dottern har föreslagit att Birgitta ska skriva en timma om dagen för att dokumentera den speciella tillvaro som vi alla hamnade i våren 2020. Birgitta, som är född 1935, har också blivit änka. Det finns alltså anledning att fundera över ordet ensamhet.
Författaren känner sig inte övergiven av den avlidne maken. Han finns närapå fysiskt i hennes närhet. Det är inget mystiskt med det, skriver hon. De hade också en fantastiskt fin sista tid tillsammans. Hon kan trivas i sin ensamhet och mår särskilt bra när hon skriver. Då känner hon att hon åstadkommit något.
Men Birgitta har också en nära vän och granne som hon kan umgås med på balkongen. Hon har barn och barnbarn. Fast umgänget ska ske utomhus. Helst ska man inte heller åka kollektivt. Så när Birgitta framme i juni ska till sin frisör i Gamla stan beger hon sig dit med hjälp av sin rollator. Det tog en trekvart. Författaren bor i ett av Blomsterfondens hus vid Skanstull. Ännu mer imponerande är att hon gick till Odenplans läkarhus. Det blev 4,2 kilometer i varje riktning. När hon behöver handla något vinkar hon åt personalen att komma ut till henne.
Sofias gymnastik på tv blir en ny vana för många. På gården mellan husen finns också sittgymnastik för de gamla eller "äldre äldre" som Folkhälsomyndigheten sade. Birgitta verkar inte ha några problem med restriktionerna. Sveriges frivillighållning" tycker hon är bra.
Birgitta läser mycket, både prosa och poesi, skriver också dikter själv. Hon citerar sådant som betyder mycket för henne. En omtyckt poet är finlandssvenske Claes Andersson. P O Enquist som dog i april 2020 var viktig för henne. Hon läser akademiledamoten Sara Stridsbergs roman "Kärlekens Antarktis". Den är nästan olidligt smärtsam, skriver hon, men vacker. Hon förfasar sig annars över akademiens tillstånd. Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, "Jag vill sätta världen i rörelse", får också hennes uppmärksamhet.
Tankarna om gången tid kommer till henne spontant i drömmar eller vaket tillstånd. Där vimlar det av människor, familj, släkt och vänner. Hon delar med sig av minnen från barndomen och andra världskriget. I samband med äktenskapet och barnen antyds något mörkt utan att gestaltas närmare.
"Om dagen" är en lättillgänglig bok, skriven på en enkel men god svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar