I närkamp med Matteus 12

Hendrick von Balen, Den heliga Treenigheten

Igår kväll var första gången som bibelgruppen samlades utan vår präst Gunnar Lind som pensionerats. Vi var färre än vanligt, sex personer, men alla taggade att bidra. Carina som tagit det administrativa ansvaret blev också den som  inledde och avslutade med bön som Gunnar gjort. Så det blev en fin inramning.

Vi fortsatte i Matteusevangeliet och läste ut kapitel 12. Tanken är att vi ska gå igenom ett kapitel varannan måndag i fortsättningen, mellan kl 18 och 19.30. Då har vi fått låna en lokal av Högalids församling.

Under rubriken "Guds utvalde tjänare" hänvisar Jesus till profeten Jesaja som talar om den som ska komma. "Han ska inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan". Nej, Jesus har kommit för de svaga, för att rädda dem. Så summerar en gruppmedlem det hela.

Senare kommer vi till ett av de kategoriska påståenden av Jesus som vi kan hitta i Bibeln. "Den som inte är med mig är mot mig". Kanske var det nödvändigt vid den tiden och på den platsen, resonerar någon. I allt larm som omgav Jesus skulle han göra sig hörd. Han var tvungen att vara tydlig. Kanske blir vi ibland orättvisa mot Jesus, när vi inte tänker på att han levde i ett annat sammanhang än vårt. Vi blir också brydda av placeringen av detta uttalande, efter ett långt stycke om demoner som drivs ut med Guds ande. Det kanske helt enkelt inte borde stå tillsammans med det andra, utan bilda ett nytt stycke. Vi försöker oss på förklaringsmodeller.

Andarna skapar problem för oss. Jesus liknelser som svar till fariséerna, som säger att han driver ut onda andar med hjälp av demonernas furste Beelsebul, har vi svårt att förstå. Också när Jesus säger att människorna ska få förlåtelse för all synd och hädelse men inte den mot Anden. "Den som säger något om människosonen skall få förlåtelse".  Anden är Guds närvaro i världen. Men till treenigheten hör också Jesus. Här menar han nog att vi får angripa honom när han vandrar på jorden. Men som Guds son hör han ihop med Anden. Treenighetsläran lades fast först i kyrkomötet i Nicea år 325, men i den så kallade missionsbefallningen i slutet av Matteus säger Jesus "gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn". Att det finns sådant som vi inte kan få förlåtelse för stör oss också. Visst finns nåden, nåd genom tron!

"Den orena andens återkomst" grubblar vi också över. Anden vänder tillbaka. "För den människan blir slutet värre än början." Vi tror att det ska läsas som att den person som blivit av med en ond ande måste fylla sitt inre med gott, med goda tankar för att motstå nya frestelser.

Så har vi sista stycket i kapitel 12 under rubriken "Jesu familj". Någon meddelar honom att hans mor och bröder står utanför och vill tala med honom. Då pekar Jesus på sina lärjungar och säger att de är hans mor och hans bröder. Jag är glad över att ha kommit på tanken att det inte betyder att han avvisar sin familj utan att han bara visar att har har fått en större familj nu. "Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor." Carina hittar hänvisningar till andra bibelställen. I Johannes 2:12 framgår det att Jesus vandrade tillsammans med sin mor, sina bröder och lärjungarna.

Hur klarade vi oss då utan Gunnar? De vidare referenserna fick vi klara oss utan. Det blev nog mer närläsning. Kanske också mer personliga inlägg.              

Ny termin i bibelgruppen - utan vår präst och samtalsledare

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

I går var första mötet för bibelgruppen och sista gången Gunnar, vår präst och samtalsledare, var med. Han ska pensioneras från Högalids församling. Men vi ska försöka fortsätta ensamma, förbereda oss bättre - turas om att inleda - och se till att vara disciplinerade och respektfulla mot varandra i samtalen. Så skriver Carina som har lovat att ta det administrativa ansvaret.

Vi fortsatte i Matteus, där Jesus i det elfte kapitlet talar om dem som inte lyssnar: "Hör, du som har öron." Han utstöter också verop över städer i Galiléen där han har utfört så många underverk. De har ändå inte omvänt sig. Ett sådant kollektivt skuldbeläggande tycker vi är otäckt. Det är sådana ställen Gunnar kallar svåra och vill hoppa över.

Lättare är det för oss att tala om lyssnandet. Det är viktigt att lyssna men svårt i det brus som omger oss. Och som barn ska vi lyssna, enligt Jesus. Gud är dold för de kloka och lärda, säger han.

Sen kom samtalet odisciplinerat in på rädslor i tiden, som klimatångesten. Även om en del säger att det är för sent ska man göra det man kan. Var kommer hopplösheten ifrån? undrar någon. Är det en ond makt?

I det följande kapitel 12 får lärjungarna kritik av fariséerna för att de plockar ax på sabbaten när de är hungriga. Då berättar Jesus om David och hans män som blev hungriga och åt av skådebröden som bara prästerna hade lov att äta. Jesus säger frimodigt att han är herre över sabbaten. Detta stycke känner jag och andra igen. Det beror på att Matteus tillsammans med Markus och Lukas utgör de synoptiska evangelierna. Dessa tre uppvisar många paralleller, bearbetar samma berättelser och använder likartade formuleringar. Därför har vi träffat på berättelsen förut.

Jesus säger i nästa stycke att det är tillåtet att göra gott på sabbaten. Han botar en man med en förtvinad hand i synagogan. "Fariséerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen". Gunnar menar att Jesus är arg på dem som gör det svårt för människorna.

Eftersom det var osäkert om Gunnar skulle fortsätta med vår grupp hade vi inte förberett någon gemensam avtackning. Men Siv hade med sig en blombukett och gav oss bankgironumret för en gåva till Anafora, ett koptiskt centrum i Egypten som Gunnar besöker ofta och känner mycket för.

På söndag har han sin avskedspredikan i Högalidskyrkan.

Niklas och Radioapan i Urtiden (Berwaldhallen)

Berwaldhallen har riktigt fina konserter för barn med Sveriges Radios Symfoniorkester. När Radioapan är med är Niklas Riesbeck konsertvärd. Han och apan beger sig ut på spännande äventyr. De har varit i rymden. I går var det till Urtiden de begav sig. De var nyfikna på dinosaurier förstås men samtidigt lite rädda. Det är väldiga djur. Så fint då att de träffade på ett ägg och fick bekanta sig med en liten nykläckt unge. Men vad fort den växte! Apan bjöd den på banansmoothie, och det gjorde susen. När konserten slutar är dinosaurien så stor att de kan rida på den. Förtjust i orkestern har den också blivit. Det är en riktig musikosaurie! Men det är klart att de måste resa tillbaka i tiden innan den blir så stor att den äter upp alla i salongen.

Vårt barnbarn snart fem år tar in allt som händer och återberättar för mamma och pappa när han kommer hem. En spellista finns på webbsidan, så i dag har han lyssnat på musiken igen och dirigerat själv med en visp.

Den 9 mars är det åter dags för Radioapan. Då ska han och Niklas jaga en flygande matta.

"Min vän Lage" på Tittut

Tänk vad mycket fin barnkultur det finns! Dockteatern Tittut på Lundagatan är verkligen en skatt. Där har vi sett många pjäser med vårt äldsta barnbarn. Senast fick lillebror också följa med. "Min vän Lage" visas för två- till sexåringar. Det handlar om ugglan Lage som flyttat in till stan. Han har lärt känna en pojke som han umgås med i parken. En dag är Lage lite nedstämd. Han har förlorat sitt jobb för att han borrade för stora hål i plankor. Många skratt blir det när Lage visar hur han farit fram med borren. Och egentligen är han inte så ledsen. Det var inget jobb han gillade. Nu ska han i stället starta en flygskola för människor. Flera anmäler sitt intresse och tycker att det är roligt fast de inte lyckas helt att lyfta.

En dag dyker ugglan Janne upp och vill bli vän med Lage. Janne är en rolig typ som pratar Stockholmsslang.Janne har en förmåga att skaffa fram saker, till exempel en hel kundvagn med clementiner. Men hans metoder är inte helt sjysta. För att få mer pengar till goda saker säljer Janne av det som Lage sparat i sin ryggsäck från landet. När Lage upptäcker det finns bara en kastrull kvar. "Min vän Lage" är ett roligt och lagom sorgligt stycke. De små får lära sig en del om livet på teater Tittut.  "Min vän Lage" visas hela våren.

Bibelläsning och den kristna församlingen

I onsdags samlades bibelgruppen för sista gången före jul. Vår samtalsledare Gunnar Lind ska pensioneras från Högalids församling i januari. En gång till kan vi i alla fall träffas och fortsätta i Matteusevangeliet. Att pensioneras känns för Gunnar som en slags sorgeprocess. Han älskar sitt arbete och tycker mycket om våra samtal kring Bibeln. Han skulle vilja ha en fortsättning, men han har inte fått något positivt besked från ledningen. Han vill inte heller stå i vägen för någon. Men saken är den att det inte planeras för vidare bibelläsning i Högalid. Då kom Carina i gruppen med ett bra förslag. Vi  har redan varit kopplade till kyrkans studieförbund Sensus. Statsbidraget har Gunnar skänkt till församlingen. I gengäld har vi fått låna lokaler. Ett liknande upplägg kan göras i vår. Carina tar på sig det administrativa ansvaret. Gunnar kan vara med hur mycket eller lite han vill. Hans fru vill ha honom hemma lite mer på kvällarna, sade han. Andra gäster kan också inbjudas.

Carina tyckte med oss andra att en församling i Svenska kyrkan bör ha bibelläsning på schemat. Inte en helt ohemul åsikt.

I Matteus tionde kapitel finner vi utsändningstalet. Jesus sänder ut  lärjungarna att gå till de förlorade fåren bland Israels folk. Han ger dem makt att driva ut onda andar och bota alla slags sjukdomar och krämpor. Lärjungarna räknas upp med sina tillnamn och släktförhållanden. En av dem, Matteus, var tullindrivare. Kan det vara samma Matteus som evangelisten? Gunnar ska ta fram mer information om lärjungarna till nästa gång. Alla lämnade de i alla fall sin vardag, sina närmaste och sina yrken för att följa Jesus.

De uppmanas att leva i fattigdom, obekvämt utan maktens attribut. De ska ha varken sandaler eller stav. Varför? undrar vi i gruppen. Vi kommer fram till att om lärjungarna själva är hjälpbehövande blir de jämlika med de människor som de möter. De också blir beroende av andra.

Jesus förbereder dem på att de kommer att möta stora svårigheter. De ska bli hatade för Jesu namn. Men de ska inte vara rädda. "Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen." (Matteus 10:28) Jesus säger att han inte kommit med fred till jorden utan med svärd. Han har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, och så vidare. Så hårda ord. Men Jesu kärleksbudskap kommer också att väcka ondska. Sådant kan hända när man vänder sig mot det bestående, speciellt om någon tjänar på att bevara status quo. Att ta ställning mot massan är utmanande

Orden "var inte rädda" eller "frukta ej" lär upprepas 366 gånger i Bibeln. Det är till sist Gud som avgör. Men vi ska prioritera rätt när det är svårt, säger Gunnar. Att han, bondsonen, valde prästyrket var inte populärt, berättar han för oss.

Den 16 januari träffas bibelgruppen igen. Den 20 januari ska Gunnar hålla sin avskedspredikan i Högalidskyrkan. Tills dess: God Jul och Gott Nytt År!

Människors tro och Jesu under

Det var fyra veckor sedan bibelgruppen träffades, eftersom vår samtalsledare Gunnar Lind hade varit i Egypten igen. Han besöker ofta klostren ute i öknen. Han berättade om en eremitmunk som bodde i en grotta. Eremiten väntade på Gunnar varje gång och passade tiden trots att han levde utan mobiltelefon eller andra kontakter med yttervärlden. Klostret vandrade han ner till ibland, men man sade att ingen hade sett honom äta. Så var han också benig som en enbuske.

I Matteus fortsätter vi att läsa om Jesu under och helanden. En tredjedel av evangelierna handlar om detta. I åttonde kapitlet stillar han stormen på Genesarets sjö. I den kyrkliga traditionen har man sett detta som en kamp mellan det onda och det goda. Han botar två besatta män i samma kapitel genom att driva över deras demoner till en svinahjord som rusar nerför en brant och omkommer. Detta avsnitt kan inte Gunnar få ut något av. Det är för konstigt. Han föredrar att gå förbi det.

I kapitel nio botar Jesus en lam man i Kafarnaum, en kvinna med blödningar, två blinda och en stum. Han väcker också en synagogföreståndares dotter till liv. Kvinnan som lidit av blödningar i tolv år rörde bara vid tofsen av Jesu mantel. Hon trodde att bara hon fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Jesus vänder då sig om till henne och säger: "Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig."

Ett par medlemmar i vår grupp tar upp problemet med den tro som kan vara  krävande. Det finns Jesusrörelser i vår tid som har framhållit tron så starkt att människor fått skuldkänslor. Har de inte trott tillräckligt starkt, eftersom de lever med bekymmer och sjukdomar?

Historien med kvinnan och manteln har emellertid alltid tilltalat mig. En försiktig vädjan, ett sista halmstrå, en tillit som håller och får gensvar. Jag har tidigare skrivit att jag tycker om ordet tillit, tillit till att Jesus finns där, att han ser och hör oss. En mer utförlig beskrivning av denna händelse finns i Markus femte kapitel. Där känner Jesus att det utgått kraft från honom när hon blivit botad.

Karin som sitter bredvid mig minns många bibelord genom att hon sjungit i kör. Hon visar mig Pälle Nävers "Aftonpsalm" med orden "låt mig röra vid din mantel / med mitt hjärtas tysta bön". Så fint.

Välkända bibelord i Matteus

Jesus hos Marta och Maria

Vad roligt att vara i bibelgruppen igen! Jag har varit borta två gånger. Vi är ganska många nya nu. En del kommer och går, en del är trogna sedan länge. Gunnar, vår samtalsledare, välkomnar alla. Han tycker att det är fint att vi är fria att delta när vi kan.

Nu är vi inne i Matteusevangeliet, där Jesus undervisar och helar. Men innan vi börjar läsa vill en av deltagarna berätta något. Hon hade fått en hundralapp av en annan kvinna i gruppen som ville betala för kaffet. Det är egentligen inte så vi gör. Vi delar i stället på att ta hand om fikat. Så hon som fick pengarna lovade att ge bort dem till någon behövande. När hon är på väg hem stöter hon ihop med en kvinna med barnvagn. Kvinnan frågar om vägen till socialjouren. Hon har behövt lämna hemmet och sin man. Hon kommer rätt. Socialjouren är alldeles i närheten. Men kanske är hon i behov av hundralappen? Ja, hon tar tacksamt emot den.

Likadant är det med Jesus, säger Gunnar. Han kom gående på en väg, står det i evangelierna, och så stöter han på någon som behöver hjälp.

Så till Matteus: I kapitel sju läser vi många välkända ord:
"Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?"
 "Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta, så ska dörren öppnas."
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Jag älskar den andra meningen. Man ska inte ge sig. Då blir man bönhörd. Den tredje meningen är vad vi kallar den gyllene regeln.

Sedan varnar Jesus för falska profeter. "På deras frukt skall ni känna igen dem." Kommer det något gott ur deras tal? Skapar de en god gemenskap eller blir en del uteslutna? Tar ledarna för stor plats? Gunnar påminner om väckelserörelserna på 60- och 70-talet. Mycket var positivt, men en del gick fel.

Missionsbefallningen kallas de slutord i Matteus, där den uppståndne Jesus sänder ut sina lärjungar till alla folk. I kapitel åtta vänder sig en romersk officer till Jesus och ber om hjälp för sin sjuke tjänare. Jesus säger då att han inte funnit någon i Israel med så stark tro. "Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket." Någon uppmärksammar att där har vi nog fröet till missionsbefallningen.

En bit längre fram följer de svåra och starka orden "låt de döda begrava sina döda" som Jesus sade till en man som ville begrava sin far innan han anslöt sig till lärjungarna. Det diskuterade vi en del kring. Jag sade att med Jesus väljer vi livet. Men det handlar också om att inte komma med undanflykter om att man ska göra något annat först. Vill man gå med Jesus när han vandrar kan man inte stoppa upp följet, menade Gunnar. Jesus är alltid på väg, men han har några viloplatser. Det är Kapernaum, och det är Betania, där han gärna stannar till hos systrarna Marta och Maria och deras bror Lasaros. Någon i vår grupp sade att  när den som talade i texten hade begravt sin far kunde han väl springa ifatt!