21 juli 2012

Kristi förklarings dag

Jag går inte till kyrkan i morgon. Vi ska till svärmor som är ensam och ta med henne på en utflykt. Det är en god gärning men trevligt också. När jag hjälper henne med något skämtar hon och säger att jag har fått henne för mina synder. Fast så illa är det inte.

Jag läser i alla fall bibeltexterna i psalmboken och kommentarerna i Peter Halldorf, Heligt år och Fredrik Modéus, Konturer av tro.

I Matteusevangeliet 17:1-18 tar Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg. "Där förvandlas han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset." Lärjungarna får se Jesus sådan han är. Genom pingsten har den helige Andes ljus tagit sin boning i människan. Vi blir också sådana vi är. Ungefär så skriver Halldorf.

Modéus tar ner det på jorden. När den mäktiga visionen är över är Jesus kvar, så också för lärjungarna i texten. Det är en tröst, menar han, för oss som inte får så många förklaringsstunder i livet. Hos honom hittar jag en underbar mening som träffar rätt hos mig: "Den existentiella erfarenheten av att tillvaron vidgar sig är alltid svår att klä i ord".

Det är bra för mig att öppna de här böckerna mitt i sommaren och inte låta dem ligga till studiegruppen börjar i höst igen. Jag behöver det kristna språket. För mig öppnar det upp.

Halldorf skriver from som han är att vi inte måste omfatta allt i trosbekännelsen. Vi börjar följa Jesus för att han kallar på oss och väcker vår tillit, inte för att vi äger all kunskap. Rikedomen i kyrkans bekännelse öppnar sig långsamt. Men det obegripliga kvarstår.

Efter en tid med smärta och ångest vidgade sig mitt liv. Det finns medicinska och psykologiska förklaringar. Men Jesus hade en del i det. Det har jag valt att tro. Jag ropade och fick svar. Så den vägen ska jag följa.



1 kommentar:

  1. Fantastiskt min älskade syster! Den Vägen kommer att öppna sig mer och mer för dig! Kram

    SvaraRadera