Samtalet på Kungl. Vetenskapsakademien hade en hög intellektuell profil. På Fryshuset i går skulle det tas ned på en vardagligare nivå: Vad innebär det att tro och att inte tro? Det var också en del yngre deltagare med.
Initiativtagaren kardinal Gianfranco Ravasi öppnade även här. Han sa i sin inledning att det är svårt med definitionen icke-troende. Den är ju negativt bestämd. I diskussioner som han varit med i hade man kommit fram till "konfessionslösa humanister", vilket han i och för sig inte tyckte var helt bra heller.
Att vara troende är att leva i ett kontinium, att vara på en resa som aldrig tar slut. Den franske författaren och katoliken Julien Green har sagt att det är rastlöshetens lugn. Att tro är komplicerat. Tron är personlig och existentiell till skillnad från religionen. Den senare fungerar som en symbol och kan användas som ett vapen. Tron behöver dock religionen som stöd.
Thomas Hammarberg, som senast varit verksam som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, menade att han hade en tro. Men han var inte medlem i någon organisation. Han ville ha utrymme för tvivel och sökande och kunde inte ansluta sig till en etablerad sanning. Att kardinalen uttryckte en annan hållning än den han trodde var rådande var förstås positivt.
Om Katolska kyrkan ville Hammarberg få sagt att den hade en föråldrad syn på kvinnan och reproduktiv hälsa. Arbetet mot homofobi gav också mycket att önska. Där borde kärleksbudskapet vara tydligt styrande. Han hade hoppats på mer levande diskussion både internt och utåt kring detta och om pedofilskandalerna. Svenska kyrkan upplevdes som mer relevant och intressant av honom. Han ansåg den vara en partner som kan leda dialogen framåt.
Jessica Schedvin, ordförande i Unga Humanister, trodde på människan och sig själv. Hon underströk att tro och politik bör hållas åtskilda. I stället är det bildning, kunskap och kritiskt tänkande som ska gälla med den humanistiska etiken som rättesnöre.
Fazeela Zaib, fredsagent och bloggare, är religiöst troende muslim. Hon poängterade att det är viktigt att vara trygg i sin egen tro. Då känner man sig inte hotad av andra.
Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, betraktade sig som sekulär humanist. Det är en livsåskådning och inte samma sak som att vara ateist, sa han. Det sista var det flera med mig som inte förstod.
Författaren Per Wirtén hade inget emot att kalla sig icke-troende. Han trodde inte på några system som förklarade världen. Han levde i ett rum av icke, sa han. Rolig formulering! Sartre med sin frihet och ångest var hans husgud - om jag får säga så. Han citerade Herbert Tingsten också: "Vi är ensamma, och ansvaret är vårt."
Grundaren av Fryshuset, Anders Carlberg, trodde för att själen kände Guds kraft. Ungefär så sa han. Det var svårt att höra vad han sa, för han talade fort och oartikulerat. Han blev själv rörd, och kardinalen torkade tårar. Det var starkt men lite mycket. Carlberg har som vi vet arbetat med ungdomar på glid och människor på samhällets skuggsida. Han har mött syndarna, sa han själv, och de som går i mörkret ser ljuset bättre.
Linnea Jacobsson, vice ordförande i Ung Kristen Vänster, är på väg att komma ut med sin kristna tro. Hon hade anmält sig till konfirmationsundervisning för att kunna diskutera och argumentera mot den, som hon trodde, konservativa kyrkan. Hon hamnade istället i en varm gemenskap, där hon blev mött i sina funderingar och fick nya vänner. Men att säga att man blivit kristen är inte lätt. Hon har fått frågan: Hur mycket tror du? Och folk har sagt: Du verkar ju så vettig! Hon har fått ta ansvar för allt från korståg till homofobi.
Per Wirtén vet också att det för vissa är skandal att gå i kyrkan och ta nattvarden. Sekularismen som norm är inte heller bra. Han vill se självreflexion från de icke-troende. Den franska företeelsen la laïcité är han negativ till. Den vänder sig mot religiösa yttringar. Man vill ha ett sekulariserat samhälle med sekulariserade människor, enligt honom. Det är något annat än en sekulär stat.
Fazeela Zaib håller med. Hon har vänner bland franska studenter. Om de kommer i slöja till universitetet kan de bli attackerade. Och i Belgien finns en klädpolis som utdömer böter.
Mot slutet ställs frågan om världen blir bättre eller sämre av religion. Christer Sturmark svarar att världen skulle vara bättre om den präglades av en humanistisk sekulär värdegrund. För Thomas Hammarberg är problemet att religionen visar bristande förståelse för dagligt liv. Per Wirtén säger att världen skulle vara oändligt mycket sämre utan religion. Det religiösa språket hjälper oss att bearbeta vår existentiella situation. Och så ska vi inte vara överens om allt. Vi behöver dynamiken i fredliga konflikter.
Båda samtalen har spelats in av SVT Forum. SVT2 sänder ett sammandrag på tisdag den 18 september mellan kl. 10.30 och 12.00.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar