Gud Fader, Jesus Kristus och den helige Ande

Andrej Rubljevs ikon Heliga Treenighet från 1400-talet

Nu är det fasta. En 40 dagars inre resa har påbörjats. Det är väl något av det vi håller på med i bibelgruppen. De senaste gångerna har vi dock ägnat oss åt kyrkans kollektiva trosbekännelse. Läs här om den första artikeln.

Förra gången var vi inne på den andra och längsta artikeln. Den börjar i den apostoliska med "Vi tror ock på Jesus Kristus". Vi höll oss emellertid till den nicenska. Den är mer utförlig och mer poetisk. I den nicenska läser vi: "Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud". Ljuset finns där för att markera mot den bild där Gud ibland vände den mörka sidan till. Gud är alltid ljus.

Jesus är "Guds enfödde son" och "född av Fadern före all tid", står det. Gud hade en idé med Jesus som modell för människan, och Jesus är född och inte skapad. Han är född in i denna världen. Det är det som är inkarnationen. Att han är en historisk person skrivs in med orden "korsfäst under Pontius Pilatus". Han har "lidit". Han var en människa med känslor.

Han har blivit begraven och uppstått på tredje dagen. Simon från Cyrene tvingades bära korset på vägen till Golgata, eftersom Jesus var utmattad. Därifrån utgick ryktet att han bytte själ med Jesus. Därför måste trosbekännelsen tydligt ange att Jesus var den som uppstått.

Han har uppstått på tredje dagen "efter skrifterna". Motsvarigheter finns i Gamla Testamentet, som att Jona levde i valfisken buk i tre dygn.

Jesus har "stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida". Den högra sidan symboliserar makt. Därifrån ska han "döma levande och döda". Det tycker vi är otäckt. Men en dom kan innebära frikännande. Jesus är förtrogen med både det gudomliga och det mänskliga livet. Utifrån det dömer han. Han kommer och befriar oss från det som tynger. Vår dystra domssöndag heter i den katolska kyrkan Herrens dag.

I går var det dags för den tredje och avslutande artikeln: "Vi tror ock på den helige Ande"... Helige Ande är hjälparen och Faderns utförare. Martin Luther förklarar tredje trosartikeln så här: "Jag tror, att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom. Det är den helige Ande som har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro". Det kan man finna trösterikt. Jesus själv talar till lärjungarna i Johannes 15 och 16 kap och säger att han när han är borta ska sända Hjälparen, sanningens ande, till dem.

Vi sjöng tillsammans psalm 646, Grip du mig, helige Ande. Den är lättsjungen och enkel i sitt utförande men har ett väsentligt innehåll. Andra versen lyder: "Rör vid mig, helige Ande, /rör vid mitt dolda jag. Lär mig tro att Jesus/leder mig varje dag". Vers 3 talar om tjänst och ansvar: "låt mig till glädje bli". Psalmen visar fint hur den helige Ande finner sin väg in i dig men också får dig att ge och utveckla det du redan har.

Om Gud som går bredvid dig återgav en av deltagarna en berättelse som brukar finnas på vykort i kyrkor: Någon frågade varför Guds fotspår i sanden försvann under svåra perioder. Svaret blev: Det var då jag bar dig. Det är en bild jag vill pränta in i mitt medvetande.

I trosbekännelsen ingår också de dödas uppståndelse. Hur kan den se ut? undrar vi. På något sätt blir vi kvar och fulländade som personer. Det som har varit brutet blir helt. En enögd får två ögon, säger vår samtalsledare. Då erinrade jag mig att mamma ropade innan hon dog att hon såg på sitt blinda öga!

Vi blir igenkända av varandra, fortsätter Gunnar. Lärjungarna kände igen Jesus när han återuppstått. Den nicenska trosbekännelsen talar om den tillkommande världens liv, den apostoliska om det eviga livet. Kanske ska vi återuppstå när den nuvarande världen gått under och liksom stå på kö tills dess.

Vi bestämde oss för att Uppenbarelseboken med apokalypsen kan vara en lämplig fortsättning på detta spår. Det blir vår hemläxa till nästa gång att läsa det inledande kapitlet.