En prisad hemtjänst

Södermalmskyrkan, Götgatan, Stockholm

I Mitt i Södermalms senaste nummer finns en insändare från en Eva som hyllar Södermalmskyrkans hemtjänst. Till henne kommer kvinnor från hela världen som talar svenska bra, är vänliga och duktiga i sitt arbete. De prackar inte heller på någon sin kristna tro, fast för Eva är den grunden positiv.

Min mamma fick hjälp av Södermalmskyrkans hemtjänst under sitt sista halvår i livet. Efter sin stroke kom hon inte att kunna gå mer, annat än under sin flitiga träning med gåstöd. Hon kom också att få upprepade lunginflammationer. Men hon var glad, tacksam och hoppfull. Hon hade en stark livsvilja.

Skötseln av hennes hem fick tas över av hemtjänsten. Biståndshandläggaren vi träffade på Dalens sjukhus visade mig en pärm med olika utförare. Vi började med att titta på dem som låg närmast mammas bostad, men jag hade ingen aning om kvaliteten. Handläggaren fick egentligen inte råda mig men kunde inte låta bli att säga att Södermalmskyrkans omsorg fungerade bra. Mamma accepterade förtjust. Min syster hade gift sig i kyrkan på Götgatan.

Den första som kom till henne från hemtjänsten var en ung man från Sri Lanka. Mamma och C fick mycket fin kontakt. Han hade haft ett hårt liv och bott på gatan innan han kom till Södermalmskyrkan. Han var nyfrälst och glad. C bad med mamma och läste ur Bibeln för henne. När hon hade kräkts en natt tröstade han henne och sa att nu är kroppen renad. Mamma å sin sida oroade sig för honom, att han arbetade för mycket och hoppades att hans mor skulle få stanna i Sverige.

Personalen i omsorgen tyckte det var speciellt att komma hem till henne. De kände sig sedda och upplyfta, fast det var hon som var sjuk. Hennes inre styrka och livsglädje smittade av sig. Man sjöng för henne och läste ur evangeliet. Flera ursäktade sig för sin dåliga svenska, men mamma gav dem komplimanger och uppskattning.

Jag tror inte att hemtjänsten hade talat om Gud och Jesus om inte mamma hade inbjudit till det. Hon var troende och medlem i Svenska kyrkan, i Högalids församling som jag. 

En dag hade hon följt med mig fram till nattvardsbordet. Hon hade förlorat sin tvillingbror när hon var 14 år. Han dog i brusten blindtarm. De hade läst tillsammans, men hon fick konfirmeras ensam. Sedan dess, under många år, hade hon inte vågat ta nattvarden. Det var ett betydande steg för henne, och hon kände stor befrielse efteråt. (Ur min e-bok Det enda nödvändiga)

Till minne av pappa

Vardagsbild: Pappa har kommit hem från jobbet 

på polisstationen i Ljusdal. Han dricker mjölk. I 

 mitt minne satt han med en cigarett. 

I dag den 26 maj 2014 är det fem år sedan pappa gick bort. Jag vill hylla honom med Erroll Garners "Misty" . Pappa älskade att lyssna på jazz. När han var ung på 40-talet var det inte så populärt hemma hos hans föräldrar. Han fick skruva ned volymen på lägsta och lägga örat intill radion.

Han spelade inga instrument men hade en fin taktkänsla. Pappa var en god dansör. Det var tur. Annars hade han och mamma inte träffats i Mjölby Folkets park i augusti 1950.

När jag växte upp och vi andra gått och lagt oss satt pappa ofta kvar vid skivspelaren med ett glas eller två och lyssnade på Erroll Garner. Pappa var inte en helt igenom lycklig männika, men då hade han fina stunder.

Information, wraps och en film (En sång från hjärtat)

Mikael Persbrandt och Sofus Rönnov i "En sång från hjärtat"

Inramningen till min biokväll i går var lite speciell. Jag hade fått en inbjudan till investeringsrådgivning på den anrika biografen Skandia på Drottninggatan. Vin och wraps utlovades också. Inte för att jag anser mig ha särskilt betydande summor att placera men att få lite info skadar väl inte när man får så mycket annat på köpet.

Vd:n från Cerberus kontor i Malmö stod för föredraget - Cerberus är ett fristående rådgivningsföretag. Han inriktade sig på pensionen men menade att det han sade hade bäring på allt sparande. Pensionspengar har vi ju alla anförtrotts att förvalta. Så förmögen behövde man nog inte vara för att ta till sig råden. Dessa handlade bland annat om att sprida risker. Vi fick veta att Stockholmsbörsen är en av världens mest skakiga! Den faller kraftigt emellanåt. Svenska aktier är inte en säker investering. Att storbankernas fonder gick sämst och var dyrast kanske vi visste redan.

Saken är den att vi ska ta Cerberus rådgivare till hjälp för att optimera vår levnadsstandard. Rådgivningen kostar inget. Cerberus får provision av fondförvaltarna eller andra som man placerar hos. De närvarande under kvällen skulle bli kontaktade av Cerberus för samtal. Okej. Jag kanske ger mig in i det här. Jag närmar mig ju pensionsåldern. Under minglet kunde man ställa frågor till firmans representanter. Jag undrade om jag kanske hade för lite att placera. De brydde sig om alla, svarade den unge mannen så vackert. Och det går till som jag anade att man ger dem en fullmakt för att de ska kunna få en samlad bild av ens sparande.

Så var det då dags för filmen. Vi fick se "En sång från hjärtat", Mikael Persbrandts senaste. Han spelar rollen av rocksångaren Thomas Jacob som bor i L A men är på turné i Danmark. Där har han sin dotter som han inte brytt sig så mycket om och hennes son Noa som kanske är i tioårsåldern. Dottern är framgångsrik i karriären men är ensamstående och har missbruksproblem. Bara morfadern finns att ta hand om pojken när hennes arbetsgivare placerar henne på ett behandlingshem. Jacob verkar ha svårt för närhet, men han gör på något sätt sitt bästa. Han lär sin dotterson att spela gitarr.

Noa görs beundransvärt bra av Sofus Rönnov. Trine Dyrholm som är Gro i "Arvingarna" spelar Jacobs producent och Birgitte Hjort Sörensen från "Borgen" hans dotter. Producenten och en kvinnlig manager har stöttat honom i många år, hängt med på hans nycker och plockat upp honom när han fallit. De har kommit till en punkt där de inte vill ha mer av den varan.

Handlingen kommer att utveckla sig mycket tragiskt. Det är en på det stora hela mörk film med ett lågt stämningsläge. Jag skulle inte betala för att gå och se den. Men till slut förmedlar den ändå något ljust. Jacobs musik har förändrats, och hans hjärta har öppnats på glänt.

Persbrandt sjunger bra, tycker jag, med hes röst. Låtarna är inte heller dåliga.

I taket på biografen hänger en kerub med en lyra.

Våravslutning i bibelgruppen (Jesajas bok)

Högalidskyrkan, Ansgarskapellet

Jesajas bok är den i Nya Testamentet mest citerade eller refererade av alla gammaltestamentliga böcker. Man har funnit 80 citat från Jesaja och 300 allusioner till utsagor i samma bok. Vi hade läst de första tolv kapitlen och det centrala kapitel 53 som anses vara höjdpunkten i hela den gammaltestamentliga profetian. Där stiger upp som ett rotskott ur torr mark han som ska bära de mångas skuld.

Profeten ingriper direkt i de politiska händelserna under en tid, på 700-talet f Kr, då Israel är hotat från olika håll och främst av Assyrien. Han fungerar som domsprofet. Han varnar för Guds vrede: "Han väntade oväld men fann våld, väntade rätt men fann orättvisa." (kap 5). Men Jesaja tröstar också och ger hopp. Det är ett hopp som förs vidare genom evangelierna och Uppenbarelseboken. I kap 7 står det att Herren ska ge ett tecken: "Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, 'Gud med oss'." I kap 9 finner vi orden från advent: "Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram." Budskapet om den kommande Messias kan läsas som ett gammaltestamentligt julevangelium. Orden i Jesaja "Ty ett barn har fötts, en son är oss given" återkommer i Händels Messias.

Det råder olika uppfattningar om enheten i Jesajas bok. En del forskare menar att det kan finnas både en andra och en tredje Jesaja. Ola Wikander verkade vara på den linjen, men han utvecklade det inte i det föredrag han höll om sin nya bok "Gud är ett verb". Jag har skrivit om Wikanders bibelläsning i LitteraturMagazinet.

Inför nästa termin talade vi om att, när det var onsdagen före en söndagsmässa som Gunnar skulle hålla i, vi kunde komma med reflexioner kring bibeltexterna. I den nya kyrkoordningen läses vid sidan av Evangeliet en text ur GT eller en text ur epistlarna. Mer måste man inte läsa, men man kan ha två bredvidtexter. Gunnar välkomnade också förslag till förbönsämnen.

Något annat som vi kunde pröva var att läsa Moseböckerna och koppla dem till passager hos profeterna. Judarna går igenom de fem Moseböckerna på ett år och med hänvisning varje vecka till de profetiska böckerna. Det var så man läste på Jesu tid.

Sivs sockerkaka var underbart god! Nästa träff blir den 10 september. Däremellan en lång och härlig sommar. Och Högalidskyrkan med sitt vackra Ansgarskapell står öppen.