Dansen kring guldkalven (Andra Mosebok)

Bibelgruppen fortsätter med Andra Mosebok. Igår var vi bara åtta personer. Gruppen är öppen för alla utan föranmälan. Man kommer och går som man vill. Men det har bildats en kärntrupp, där tyvärr ett par stycken är sjuka och inte kan vara med.

Gunnar, vår samtalsledare, var utmattad efter några intensiva dagar med stort och viktigt besök från den koptiska kyrkan i Egypten. Och  när vi var mitt inne i vårt läsande sökte en etiopisk präst honom - eller var det en medlem i etiopiska kyrkan i Stockholm. De hade blivit av med sina lokaler i T-banan nedanför Hötorget. Nu undrade han om Högalidskyrkan kunde hjälpa till. Gunnar bad honom vänta.

I samband med det kom vi in på frågan om att ta emot flyktingar innan de hänvisats till något boende. Katarina kyrka gör det, fick vi höra. I Högalidskyrkan som är stor som en katedral finns plats, men det är svårt att fatta beslut om sådant nu innan den nya kyrkoherden har installerats. Kanske ändå ...

Vi hade kommit till 32 kap Andra Mosebok, avsnittet "Guldkalven". Dansen kring guldkalven har man hört talas om, ofta i överförd betydelse. Bakgrunden är att Mose, som fört sitt folk ut ur Egypten, dröjer kvar på berget där han tagit emot lagtavlorna. Israelerna undrar om han någonsin ska komma tillbaka. Då tillverkar de på Arons uppdrag en tjurkalv i guld av sina örringar, som de smälter ner, och börjar dyrka den. Aron är bror till Mose! Det är han som får dem att bryta förbundet med Gud och återknyta till egyptiska traditioner. Herren blir då förstås vred. Men Mose kommer ner från berget och argumenterar med Gud: "låt inte din vrede drabba ditt folk".

Sådana dialoger är speciella för vår Bibel. De finns både i Gamla Testamentet - judarna får säga ifrån till sin Gud - och i Nya. Där har vi till exempel den kananeiska kvinnan som med en biblisk hänvisning övertygar Jesus att hjälpa henne fast hon inte hör till det israeliska folket. Vad det gäller Koranen har jag bläddrat i den och uppfattat det som att det är en monologisk skrift, där bara en röst hörs. Det är ett intryck jag fått, men jag har inte trängt in i muslimernas heliga skrift. Jag frågar i alla fall Gunnar om det finns dialoger i Koranen. Det finns tilltal till Gud, enligt honom, men om man ifirågasatte Gud som i Gamla Testamentet skulle det gå illa.

För att komplicera saken, minst sagt, uppmanar senare Mose alla som "är på Herrens sida" att hugga ner bröder, vänner och grannar! Omkring 3 000 män av folket dog! Detta är ett av Bibelns absolut svåraste avsnitt, säger Gunnar. Ja, värre kan det väl knappast bli. Han har ingen kommentar, vi andra har ingen kommentar. Vi förfasas bara. Med rätta. Usch! Jag vill bara läsa Nya Testamentet. Men Jesus bygger ju vidare på Gamla. Och mycket allmänbildning får man.

Längre fram, i kap 33, ber Mose Gud att visa sin härlighet. Han vill se den som ska gå bredvid honom när han leder folket på dess väg. Då kommer de berömda orden: "ingen kan se mig och leva". Även om Mose tidigare har känt det som om han stått ansikte mot ansikte mot Gud har denne talat till honom inifrån sitt moln. Herren fortsätter: "du skall se mig på ryggen". Gunnar påminde om att Linné sa att han fick se Gud på ryggen i sin gärning, när han såg skapelsen.