Onsdagsmässa i Ansgarskapellet

Ansgarskapellet, Högalidskyrkan. Foto från kyrkokartan.se

Vilken härlig sommardag! Jag gick min promenad längs Årstaviken till Eriksdalsbadet. Fram och tillbaka till Hornstull är det en halv mil. Jag kom lagom till onsdagsmässan i Högalidskyrkans Ansgarskapell kl 12. Min kyrkogång är avhängig Friskis och Svettis. Det är nu ingen jympa på onsdagar, så jag kan gå på mässan. Den varar en halvtimma. Efter den gick jag och handlade, och så var det dags för lunch.

Det har varit tredje söndagen efter trefaldighet, och tjänstgörande präst utgick från evangelietexten om kvinnan som återfann sitt silvermynt. Jesus säger att på samma sätt gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig. Prästen fortsatte med en betraktelse om att komma tillbaka till sitt andliga centrum. Det handlade förstås om det inre, om kontakten med Gud och himmelriket. Till det yttre har jag alltid nära till det, eftersom jag bor nedanför Högalidskyrkan och har den framför mina ögon varje dag. Men troligen underlättar det också en inre, andlig rörelse. Kyrkan, med Guds närvaro i ord, bilder och musik, står hela tiden redo att ta emot mig.

Inne i kapellet delades en extra psalmbok ut, "Psalmer i 2000-talet". Vi sjöng psalm 841: Sjung in ljus i alla städer. Jag tyckte den var onödigt negativ till staden, vars hårdhet och mörker måste bekämpas. Jag hade hellre sjungit psalm 840 på uppslaget innan: Du är här i stadens famn. Själv har jag ingen negativ erfarenhet av att leva i en stad och en ganska stor sådan. I staden finns många olika slags människor. Här kan man lättare vara sig själv, och det finns fler möjligheter till personlig utveckling.

Efter nattvarden gick jag till ljusgloben och tände ett ljus för mina barnbarn och deras föräldrar. När en präst som jag känner vid utgången frågade hur det stod till svarade jag att jag fått mitt tredje barnbarn. Det är min definition av lycka nu, barnbarnen. Det är en så stor glädje som jag får helt gratis - precis som Guds nåd.