|
Statygruppen "Det kom en gång en mjölnare" (Elsie Dahlberg) |
I dag, den 13 juni, är det min mamma Margaretas födelsedag, men hon är borta sedan sex år tillbaka.
Därför åker jag ner från Stockholm till graven i Mjölby. Jag är glad att mina vuxna barn
kommer ihåg mormor. De skickar meddelanden med hjärtan till mig. Varje måndag när min mamma var ledig från biblioteket var hon med dem, så jag kunde ägna mig åt min forskning.
På deras begäran stod det spaghetti med köttfärssås på menyn. Varje måndag.
I graven ligger fem personer, så jag köper fem röda rosor. Mamma brukade också köpa
rosor. Jag fortsätter traditionen. Hennes tvillingbror Hans, som alltså också har födelsedag i
dag, dog i brusten blindtarm 14 år gammal. På stenen står det “Ske Guds vilja”. Det var
kanske någon form av tröst. Men jag tror inte att Gud ville att en älskad bror och son skulle
dö så ung. Det var mänskligheten som ännu inte hade kommit så långt som till att uppfinna
penicillinet. Min mormor Gunhild, morfar Edvin och min pappa Erik är begravda på samma plats. (Det är synd att alla namn inte står på gravstenarna, tycker jag.)
|
Min morfars familjegrav, där mina föräldrar ligger. |
Denna gång letar jag mig fram till min gammelmormors och hennes mans grav. Anna fick
tolv barn. Hon blev änka 25 år gammal med en son och med min mormor i magen.
Tuberkulosen var boven. Hon gifte om sig med Rickard som hon fick tio barn med. Rickard
var kvarnförman. Kvarnen var förstås en viktig arbetsplats i Mjölby.
Anna fick föreningen Östergötlands barns medalj för god moderlig gärning vid en
högtidlighet i kyrkan. Hon brukade säga att bara inget av barnen gick bort före henne. Hon
dog i januari 1964. Min mormor som var hjärtsjuk dog i oktober samma år 64 år gammal.
Lika gammal som jag är nu.
|
Här vilar min mormorsmor som fick tolv barn. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar