21 oktober 2020

Klimatet och den kristna tron

 

I kväll har jag varit på en kurs i Högalidskyrkan som handlar om klimatet och den kristna tron. Vi ska utgå från "Ett biskopsbrev om klimatet". Det sammanställdes av Svenska kyrkans biskopar inför Parismötet 2015 och reviderades 2019. Det är Svenska kyrkans ställningstagande. Det är politik, sa vår samtalsledare.

Vi hade fått vara åtta stycken men vi blev sex. Vi fick inleda var och en med vad som tagit oss dit. Jag är inte särskilt engagerad eller orolig för klimatfrågan men intresserad av vad ett biskopsbrev är. De andra var mer involverade verkade det som. Jag tror dock att jag kan få ut en del av kursen. Det kristna perspektivet är förstås intressant, och det skadar inte att vända och vrida på det stora och viktiga ämnet.

Till den här gången hade vi inte läst något som vi skulle prata om. Vi gjorde en tankeövning som gick ut på vad som var viktigt för oss på jorden och vad vi absolut inte ville mista. Jag sa att jag aldrig hade uppskattat naturen så mycket som efter att jag sett filmen "Aniara" byggd på Harry Martinsons versepos. Det handlar om ett rymdskepp som kommer ur kurs ut i evigheten. Där lever människorna till slutet en helt konstlad tillvaro. Korta stunder får de gå in i ett rum, där de får uppleva natur och dofter. 

Till nästa gång ska vi läsa förord, inledning och de två första kapitlen. De innefattar en sammanfattning av forskningsläget och en bakgrund till hur klimatkrisen uppstod.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar