Anteckningar från bibelgruppen (Andra advent)

I går var bibelgruppens sista möte före jul. Innan vi kom till texterna pratade vi om antalet gudstjänstbesökare. Gunnar Lind visste hur många de är i Högalidskyrkan. Under sommaren kommer det 30-40 personer en söndag, under "högsäsong" 120-130. Första advent blir det så många som 500-600. Jag upplevde kyrkan som full, men några till hade nog fått plats.

Högalid är liksom en tredjedel av landets församlingar uttagen till att pröva den nya föreslagna kyrkoordningen. Det sker under ett år, och det nya kyrkoåret började ju första advent. Mycket av förändringarna ska ha med musiken att göra. Själv lade jag märke till en ny fin lovsång: Vi sjunger gloria, gloria... I sammanhanget nämndes hur viktigt det är att församlingen får stöd i psalmsången av kören. Att sätta sig långt fram nära den var ett bra tips från en av deltagarna.

Högmässan ska bytas ut mot "Gudstjänst med mässa". Riktigt vad det betyder fick jag inte klart för mig, men det ska bli fritt fram att läsa en eller två bibeltexter i stället för som nu tre. Och så har visst syndabekännelsen fått ny plats. Men den har jag inte så bra koll på. Är det ett tecken på dåligt syndamedvetande?

Första advent läste den nya kyrkoherden Katariina Sjöblom evangeliet och höll predikan från predikstolen. Det uppskattades. Predikstolen som är en kvarleva från en tid då det inte fanns mikrofoner används nu bara en gång om året. Kyrkoherden blev brutalt nedslagen i oktober på sin andra tjänstgöringsdag. Det har satt både fysiska och psykiska spår. Men härom dagen hade hon sagt att det var första gången hon inte blev rädd när hon närmade sig de två kyrktornen.

Andra söndagen i advent är rubriken "Guds rike är nära". Vi är nu inne i den andra årgångens läsning. I Jesaja målas en messiansk dröm upp: som en äng med liljor ska öknen blomma, kraftlösa armar ska få styrka, skälvande knän stadga, blindas ögon ska öppnas, dövas öron höra, den lame ska hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Gunnar drömmer om att springa igen och kunna slänga sin käpp. Jag vill bli av med annat.

Så finns det några hårda ord med: hämnden kommer, Guds vedergällning. Men kan inte det betyda att Gud tar tillbaka något som har hamnat i det ondas händer?

I evangelietexten från Matteus återges Jesus liknelser om senapskornet och surdegen. Senapskornet är det minsta av alla frön, men när det har växt upp blir det till ett träd, där himlens fåglar slår bo. Surdegen sätts, och till slut blir allt genomsyrat. Jesus var en god pedagog som undervisade i liknelser. Här lär han oss betydelsen av att vänta och vänta in. Saker måste beredas. En dag landar något.

När vi ses igen tredje veckan i januari ska vi ta oss an den nicenska trosbekännelsen. Den är en utvidgning av den apostoliska och används ekumeniskt. Båda finns att läsa i slutet av psalmboken. Det är väl en högst angelägen uppgift för den som går i kyrkan och vill kalla sig kristen.