Trivsamt och hemtrevligt är ord som kommer till mig vid läsningen av Vibeke Olsson, Amerikauret. Det är den fjärde boken om Bricken som växer upp och bildar familj i Svartvik, där ett av Sundsvallstraktens många sågverk fanns. Men man måste inte ha läst de tidigare för att hänga med. Det finns många inbäddade tillbakablickar.
Titeln är fylld med symbolik. Klockans tickande bidrar till trivseln i det lilla krypin där en ordentlig husmor skurar med såpa varje lördag och lägger på rena trasmattor. Amerikauret är också ett bevis på den strävsamhet som Bricken, hennes make och de andra arbetarna står för. De lyckas spara efter att ha slitit och jobbat över vid utlastningen. Arbetets välsignelse handlar det mycket om i Vibeke Olssons böcker.
Uret ackompanjerar tidens gång in i ett nytt århundrade. 1899 blir 1900. En del får följa med. Andra dör undan. Det saknas inte tragik i denna bok. Men bekymren för det materiella är svåra och skjuter undan känslorna. Så blir det när man har små medel och lever under de villkor som verket ställer upp.
Vibeke Olsson är en kristen socialist enligt henne själv. Hon skildrar arbetarrörelsens framväxt, och i hennes berättelse är baptisternas demokratiska anda inte oväsentlig i kampen för rösträtten.
Andra viktiga teman är brännvinets förbannelse och dess positiva motpol den nyktra sammanhållningen. Författaren är en mästare i realism. Hon säger själv att språket är ett verktyg. Det är inte som hos mer experimenterande skribenter ett ämne i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar