En recensent i Gokväll rekommenderade Is, en bok av den finländska författaren Ulla-Lena Lundberg: Man kom så nära människorna. Det är den detaljrika vardagsskildringen som gör det.
Ulla-Lena Lundberg debuterade redan som 15-åring med en diktsamling. Sedan dess har hon producerat ett tjugotal verk i olika genrer.
Skeendet har biografisk bakgrund. Författarens far var präst och kom med sin hustru och lilla dotter till Kökar strax efter krigets slut. Kökar i den åländska skärgården benämns här Örarna.
I början av läsningen är det trivsamt med berättelsen om hur familjen inrättar sig i sitt nya hem. Hustrun står för deras lilla lantbruk som ska dryga ut inkomsterna. Det är så idylliskt. Mannen stortrivs med sin församling. De blir väl mottagna av invånarna. Fast ett mörker anas i kyrkoherden Petter Kummels tidigare liv. Hans odrägliga lycka står nog i relief mot en olycka som vi emellertid inte får veta något om. Lite gnissel finns kanske mellan makarna när det gäller barnuppfostran, och hustrun Mona är lite nervöst aktiv. Men mest tuffar skildringen på.
Det är några veckor sedan jag läste ut boken. Jag minns den som att den inte handlade om något särskilt, att den inte hade någon egentlig intrig - fast det inträffar en katastrof. Främst är det en miljöskildring av Kökar från tiden då författaren växte upp. Som sådan har den sina kvaliteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar