En komisk pikaresk (Jonas Jonasson, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann)

2009 gav Jonas Jonasson ut sin första bok, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den blev en stor succé. Romanen har sålt i över 700 000 exemplar i Sverige och översatts till många språk. Filmen i regi av Felix Herngren ska ha premiär på juldagen i år. Jag tror att det är många som ser fram emot att få se stolligheterna på bioduken.

Jonas Jonasson arbetade länge som journalist innan han grundade det framgångsrika medieföretaget OTW. Han drabbades dock av utbrändhet, lämnade sitt liv i Sverige och bosatte sig i Schweiz där han började skriva en bok.

Den 25 september kommer uppföljaren, Analfabeten som kunde räkna, ut på Piratförlaget. Där ska huvudpersonen vara en ung kvinna från Sydafrika som växt upp med dåliga odds. Men ödet och hennes talanger för henne bort från Soweto. Hon hamnar liksom Allan Karlsson i Hundraåringen mitt i den internationella storpolitiken. Enligt förlaget gör boken upp med fundamentalismen i alla dess former och det på ett humoristiskt sätt.

Hundraåringen är också rolig. Allan Karlsson vill inte bli firad på äldreboendet. Han smiter ut i ett obevakat ögonblick. På sin svenska odyssée hamnar han i diverse äventyr och rör sig klart över lagens gränser. Men han är så godmodig så vi står till och med ut med att han mördar.

Interfolierade med resan i Sverige är kapitlen där vi får bekanta oss med Allans tidigare livshistoria. Han har befunnit sig mitt i 1900-talets stora händelser, i revolutioner och världskrig. Med sina sprängämneskunskaper har han hjälpt både öst och väst och skålat med presidenter och diktatorer.

Jag kommer att tänka på pikareskromanen, där handlingen hålls samman av en kringresande munter och äventyrslysten vagabond. Genom att han rör sig i olika sociala och geografiska miljöer kan han användas till satir och avslöjanden. Det finner jag dock inte mycket av i Hundraåringen.

I nästkommande bok verkar det få sin plats. Kanske kommer jag att tycka bättre om den. Bara komik är lite svårt i långa loppet. Jag föredrar nog den verbala humorn som använder sig av språkliga fyndigheter för att slå hål på etablerade sanningar. Men kanske är inte det Jonassons vapen.